Reclaim the bonde

Lördagen den 24 april 2010 hade Centerpartiet i Arnäs 100-årsmiddag på Bruksgodset i Banafjäl. Jag deltog och fick möjligheten att säga ett par ord om Centerrörelsens utveckling. Detta var det jag framförde:

Reclaim the bonde

eller Centerpartiets eviga värden

Det finns vissa element i Centerpartiets politik, som är desamma idag som 1910 när Carl Berglund skrev sitt upprop ”Bröder, låtom oss enas”, som lade grunden för bildandet av det som idag är Centerpartiet.

Dessa grundläggande värderingar har dessutom funnits i landsbygdens politiska organisering längre än 100 år. Centerpartiet varit som mest framgångsrikt, är när vi hållit oss trogna dessa värden.

– – –

Man ska inte använda engelska begrepp i onödan – när det finns bra svenska ord att använda. Jag tänkte dock nu använda ett ord på engelska, eller egentligen ett svengelskt verb: att reclaima. ”Reclaim” betyder återta, och dess användning är väl främst känd i samband med ”reclaim the streets”-demonstrationerna, där unga, arga övre medelklassungar ville ”ta tillbaka” gator och torg från annonsörerna, och på köpet skapa jobb för renhållningsfirmor och för leverantörer av skyltfönster.

Centerpartiet borde reclaima bonden.

Vi talar inte om bönderna i Centerpartiet, annat än när vi pratar om jordbrukspolitiken. Oftast någon nämner bönder i samma andetag som Centerpartiet är det någon meningsmotståndare som kallar oss ”bondeförbundet” för att förlöjliga oss.

Jag tycker att Centerpartiet ska värna bonden, vara stolta över vårt bondearv och till och med bygga vår politik utifrån bondens förutsättningar. Detta kan låta konstigt, men låt mig förklara vad jag menar lite senare [i texten].

– – –

Frågar man någon vad som gjorde Sverige rikt, är risken stor att svaret blir ”naturresurser, snilleindustriernas teknik och det socialdemokratiska folkhemmet”. Det är detta vi får lära oss i skolan. Jag menar dock att detta är en försvinnande liten del av sanningen.

Det finns en skrift som heter ”Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse”. Den är skriven av Martin Ådahl, VD på den gröna, liberala tankesmedjan Fores. I denna driver Ådahl linjen att Sverige blev rikt tack vare reformer, moderniseringar och liberaliseringar som drevs fram av bondeståndet i riksdagen, Centerpartiets föregångare.

I första kapitlet skriver Ådahl:

”Ett land som i slutet av 1700-talet var protektionistiskt, reglerat och fullt med privilegier och titlar var i början av 1900-talet bland de främsta inom fri handel, fri näringsverksamhet, lika rättigheter och jämlikhet inför lagen.”

Detta är en glömd del av den svenska historien – vad det var som faktiskt skapade välstånd i Sverige. När socialdemokratin tog makten på 1930-talet var Sverige redan ett ekonomiskt mirakel, och hade så varit sedan mitten av 1800-talet, när de liberaliseringar och moderniseringar som landsbygdsliberalerna drev igenom fick effekt.

På punkt efter punkt ser man att det var bönderna som drev på i vad som skulle bli ödesfrågor för Sveriges utveckling.

Vi firar vår nationaldag den 6 juni, bland annat för 1809 års regeringsform där kungens makt delades med ståndsriksdagen. Bondeståndet drev redan då på för att Sverige skulle få en riksdag med en andrakammare utsedd genom allmänna val, liknande det system England har än idag. Det  blev inget den gången, men knappt 60 år senare var det dags igen. För första gången fick Sverige en riksdag utsedd i allmänna val, även om det bara gällde män över en viss inkomstnivå.

”Den Svenska landsbygdsliberalismens betydelse” beskriver hur ett högtidsklätt bondestånd år 1866 reser sig under den sista svenska ståndsriksdagen och som en man bifaller förslaget om en riksdag utsedd i allmänna val, som sen Nils Larsson i Tullus, den jämtländske landsbygdsliberalen och bondeståndets sista talman, kan klubba igenom.

Allmän folkskola är ett annat exempel. Många av bondeståndets riksdagsmän var ofrivilligt självlärda, efter att ha utsatts för det som byns klockare kunde åstadkomma i utbildningsväg. Där var det Per Sahlström från Södertörn som kanske främst drev kampen. 1842 drev han igenom en folkskolestadga med minst en skola i varje pastorat.

Det sista, kanske mest självklara, exemplet jag vill ta upp är böndernas kamp för näringsfrihet och frihandel. Dessa Sveriges första småföretagare var ju ofta enligt lag förbjudna att utföra många sysslor i kommersiella syften, på grund av det svenska skråväsendet. Ville man sälja sina varor var det via någon av städerna, efter betalning av statens tullar och skatter.

Vi i Centerpartiet är arvtagare till denna tradition. Detta är en bortglömd del av den Svenska historien. Det politiska arv som Centerpartiet bärs av gjorde Sverige rikt och rättvist. Det ska vi värna, berätta om och vara stolta över.

– – –

Jag tycker att Centerpartiet i högre grad än idag ska bygga sin politik kring Bonden. När jag funderar kring politiska frågor och ställningstaganden använder jag ofta Bonden som utgångspunkt. Låter det märkligt? Låt mig nu poängtera att jag här gör skillnad på Bonden å ena sidan, och en lantbrukare å andra sidan. Jag talar om Bonden som idé, eller som tankefigur.

Vad är Bonden?

  • Bonden är självständig. Hon vill och kan klara sig själv, men löser ofta problem tillsammans med andra i frivilliga samarbeten, i byalaget eller föreningen.
  • Bonden är långsiktig och tror på framtiden. Han vet att man måste vårda naturen och gården, för att ha något att lämna över till nästa generation, och han har den framtidstro som krävs för att lägga ner all tid och energi som krävs för att nästa generation ska kunna skörda.
  • Bonden är en affärsman. Han vet att det enda som skapar långsiktig trygghet är utveckling, ordning och reda och dessutom ett plustecken på sista raden.
  • Bonden har empati. Hon vet att man måste ta väl hand om andra, djur och människor, för att själv kunna blomstra.

Med detta i bakhuvudet, visst är det väl så att det är Bondens intressen Centerpartiet ska ta tillvara?!

Låt mig än en gång poängtera att det med denna definition finns mångfalt fler bönder än lantbrukare i Sverige idag. De flesta lantbrukare är bönder, men man måste inte vara lantbrukare för att vara Bonde. Bonden hittar vi både i Skorped, Sundsvall och på Södermalm. Ett Centerparti som Bondens parti får ett större väljarunderlag än kanske någonsin tidigare!

– – –

Vi var ju några som var på plats i dåvarande Swedbank Arena, numera Fjällräven Center, för snart fyra år sedan. Maud och Thorbjörn var ute på Norrlandsturné. Dan Olsson hade beställt 40 mackor, men det kom ungefär 700 personer och Maud och Thorbjörn fick stå i domarbåset och tala och åhörarna fick sitta på läktaren istället för i restaurangen.

Det var ett tag sedan nu, men en sak kommer jag ihåg tydligt från den dagen. Thorbjörn fick frågan om vilka likheter som fanns mellan valrörelsen 2006 och de valrörelser då han deltog och valdes till statsminister vid segervalen 1979 och 1982.

Han sade något i stil med att ”nu som då handlade det om att stå upp för den lilla människan, småföretagaren, gentemot överheten, i form av tunga skatter och byråkrati”.

Dessa ord hade ju också bäring på Carl Berglunds klassiska upprop ”Bröder, låtom oss enas”, år 1910, där Carl Berglund var kritisk mot truster och monopol, den tidens gissel för småföretagarna, bönderna (även om texten i övrigt inte var särskilt modern eller liberal…).

Jag såg det inte då, men Thorbjörns ord knöt ju så tydligt an till både dåtid och framtid. Det går ju en röd tråd från bondeståndets landsbygdsliberaler, via Carl Berglunds motstånd mot truster och monopol i sin appell från 1910 och motståndet mot det socialdemokratiska statsbygget som tog en bonde från Ångermanland till statsministerposten, till det Centerparti som 2006 blev tredje största parti och gav Maud posten som vice statsminister.

När det gått som bäst för Centerpartiet, är då vi som tydligast tagit ställning för den lilla människan mot överheten. I årets valrörelse handlar det om att vi är de enda som har konkreta förslag för att göra något åt ungdomsarbetslösheten, och att vi vill gå längst för att underlätta för företagande och entreprenörskap.

Centerrörelsen har varit som mest framgångsrik när vi hållit oss trogna dessa våra grundläggande ideal.

Det finns de som hävdar att Centerpartiet svängt åt fel håll, och att vi sviker våra värderingar. Inget kunde vara mer fel. Centerpartiet är på rätt spår. Som en parentes här kan nämnas att ”förarbetet” till de liberaliseringar som Centerpartiet genomgått de senaste åren gjordes av engagerade inom Centerpartiets Högskoleförbund på 1990-talet. Det man gjorde då var att citera gamla tal av Fälldin, och applicera hans idéer på dagens situation. Det är denna rörelse som under Mauds ledarskap blivit Centerpartiets politik. Förändringarna har förankring i de centerideal vi har mest anledning att vara stolta över.

– – –

Nu går vi in i en valrörelse. Det enda vi kan vara säkra på att vi inte kommer få någonting gratis. Men med tryggheten av att vara en del av Sveriges historiskt sett viktigaste politiska rörelse, och klokskapen det innebär att utgå från Bonden när vi formar vår politik, kommer detta gå vägen. Jag är övertygad om att vi har våra bästa 100 år framför oss.