Invandringen räddar oss

Detta är ett kapitel som jag skrivit till boken ”Öppna Norrlandsfönstret – liberala perspektiv för norra Sverige”. Hela boken går att läsa här. En kommentar till texten är att jag delvis redan fått rätt. Numera finns SFI-undervisning på fler än en ort i Örnsköldsviks kommun.

Invandringen räddar oss

Vi måste ju bli fler. Vi i byn skulle ta emot en familj från till exempel Irak med öppna armar. Vi har ett stort föreningsliv och vi skulle antagligen kunna fixa jobb också. Fotbollslaget behöver ju alltid påfyllning.

Det var en sen kväll på Gålsjö bruk i den ångermanländska storskogen. Jag och en bonde från Myckelgensjö, drygt sju mil från Örnsköldsvik, hade suttit ett bra tag och talat om utvecklingen på landsbygden och i byn. Sedan kommunen hade ignorerat myckelgensjöbornas vädjan om några års respit och lagt ner skolan hade flera barnfamiljer flyttat ut. Tack vare framgångsrika företag, men på grund av samhällsservice på dekis, är Myckelgensjö nu en ort man pendlar till.

Den enskilt viktigaste näringslivssatsningen kommunen kan göra för oss, det är att behålla skolan. Tack vare den kan vi rekrytera bra, trogen personal. Försvinner skolan är jag rädd att det är början på en negativ spiral för bygden, som självklart kommer påverka oss också.

Företagaren i Hemling, knappt åtta mil nordväst om Örnsköldsvik, var säker på sin sak. Det var inte den 27 man starka ”Tillväxtavdelningen” på kommunhuset inne i stan som fixade ett gynnsamt företagsklimat. Det var byskolan. Att säkra underlaget till denna var därför A och O.

Bonden i Myckelgensjö hade identifierat invandring som en möjlighet för Myckelgensjö. En situation där både Myckelgensjö by och dess nya invånare hade något att vinna, och något att ge. Företagaren ville värna byskolans underlag. Inte av nostalgiska skäl, utan helt enkelt för att dess fortsatta existens är bra för affärerna.

Bonden, företagaren och deras gelikar runt om i Norrland sitter på lösningen på så många av de problem vår landsända dras med. Norrlands många byar och småorter, de flesta med ett starkt föreningsliv och samtliga med en insikt om nödvändigheten av inflyttning och fler unga människor, är en ovärderlig, outnyttjad resurs.

Varför finns det då inga invandrare i Myckelgensjö? Tja, med en daglig busstur i varje riktning (som går mitt på dagen) till den enda orten i kommunen som erbjuder SFI, Svenska för invandrare, och med en nyligen nedlagd skola, är det kanske inte så hett att bli landsbygdsbo alla gånger.

Det kommer aldrig gå att erbjuda lärarledd, klassrumsbaserad SFI-undervisning i vare sig Myckelgensjö, Hemling eller någon annan av de små orter på Örnsköldsviks landsbygd som skriker efter folk till föreningsaktiviteterna, barn till byskolorna och tända ljus i grannhuset. Jag kan dock ge mig den på att det på alla dessa platser finns en gammal svensklärare som mer än gärna skulle vilja bjuda på kaffe någon gång i veckan och träna glosor. Hennes engagemang, uppbackat av ett studieförbund, skulle kunna vara en bra lösning för någon eller några nya norrlänningars språkträning.

Många av Sveriges och Norrlands framtidslösningar ligger i människors vilja och engagemang och det som brukar kallas det civila samhället. Så även när det gäller integrationsfrågan. Tänk den dag vi får en norrländsk politik som klarar av att kanalisera bondens, företagarens, svenskalärarens och alla andras engagemang, istället för att ignorera det.

Det skulle inte behövas några stora reformer eller någon stab av projektledare. Allt som krävs, är att vi vågar lita på att det civila samhället kan fixa saker och ting här i världen. Det kanske är så enkelt som att allt som behövs för en god integration är ett boende (ingen bristvara på Norrlands landsbygd), en kontaktperson i byföreningen och en insikt om att människor är sociala, duktiga och allmänt fantastiska varelser som klarar sig själva?

Historiskt sett är det en ganska okontroversiell tanke att lansera invandring som en räddning för Norrland. Är det några som kan det här med att vara och ta emot invandrare, så borde det vara norrlänningar. Liksom att amerikanen inte behöver blicka många generationer bakåt för att finna sitt ursprung i Europa, Asien eller Afrika, är snittnorrlänningen en hitflyttad utböling.

Mellan år 1870 och 1905 fördubblades befolkningen i mitt hemlän Västernorrland. Då liksom nu behövde Norrland påfyllning av unga, arbetsvilliga människor. Man kom hit för att jobba i skogen, på industrierna och i alla de kringverksamheter som byggdes upp.

Många tyckte nog att det var lite kallt och mörkt till en början. Så småningom började de uppskatta den snö, den tystnad och de vyer som först kanske verkat skrämmande. Började inse att det som varit en slumpmässig chansning och en tågresa till Långsele, i själva verket innebar att man bosatt sig på den plats i världen som kan erbjuda bäst förutsättningar för ett gott liv. En gåva man självklart ville passa vidare till sina barn. Alltså blev man kvar. Denna rika historia, som i dag är alltför bortglömd, bevisar att invandring till och integration i Norrland har varit och är en framgångssaga.

En glad nyhet i sammanhanget, är att norrlänningen fortfarande är en öppen och nyfiken figur. Detta enligt den stora norrländska attitydundersökning som de fyra nordliga landstingen beställt från Umeå Universitet, Luleå Tekniska Universitet och Mittuniversitetet. Fyra av tio är positiva till att möta människor från nya kulturer och ser positivt på invandring. Inte ens en tiondel är negativt inställda. Resten verkar inte bry sig nämnvärt om grannen heter Karlsson eller Cabala.

Det går inte att skriva om integration utan att ta upp jobben. Norrland blir bäst på integration genom att skapa nya jobb och bäst på att skapa nya jobb genom att bli bäst på integration.

Lite kommer vi att få gratis. I takt med ökande energipriser och krav på omställning av samhället i en grönare riktning kommer Norrland få nya möjligheter till utveckling. Vem vet – kanske står vi inför en lika kraftig tillväxtperiod som kring förra sekelskiftet? Kanske kommer vindkraften, biogasen och nya, smarta sätt att utveckla de gröna näringarna återigen få nyrika patroner att rida häst uppför stora trappan på Hotell Knaust i Sundsvall? Vi kan dock inte bara vänta på manna från himlen.

Norrland är enligt mig, som varje läsare av denna text förstår, bra nära himmelriket på jorden. Men tar jag för en stund på mig de negativa glasögonen och hårdrar min beskrivning lite till förmån för Norrlands mindre positiva aspekter, framträder en annan bild.

Genom de glasögonbågarna framstår Norrland som en stelbent, genomsossefierad avkrok med en väl synlig loserstämpel i pannan. Plågad av utflyttning och bidragsberoende. Med ett politiskt ledarskap som hittills misslyckats med den enda allnorrländska, strategiska framtidsfråga de över huvud taget försökt sig på att göra något åt, regionfrågan. Det är kanske inte så märkligt att Norrland i snitt har ungefär hälften så många invandrare som riket i övrigt? Vem vill flytta hit?

Grunden för både Norrlands framtida positiva utveckling, vår jobbtillväxt och att vi blir bäst på integration, är ett nyfunnet norrländskt självförtroende. Det är först när vi börjar se vår norrländska landsbygd som den fantastiska resurs den är, som vi kommer att erbjuda den som ett alternativ för dem som inget hellre vill än att bosätta sig i Sverige för att jobba och utbilda sig.

Det är först när vi börjar inse att de norrländska kommunerna inte behöver göra allting själva, utan att det finns duktiga företagare som kan utföra stora delar av de offentliga verksamheterna, som den fulla potentialen i norrlänningarnas företagande tas tillvara. Detta oaktat de aktuella entreprenörernas ögonfärg eller religion.

Det är först när vi kaxigt talar om vår del av världen som Sveriges och Europas unga framtidsregion, som vi lockar till oss alla de nya norrlänningar som behövs.

Om viljan och insikten finns, kan invandring vara en del av lösningen på många av Norrlands utmaningar. Norrland behöver fler unga, duktiga människor. Fler modiga människor som vill satsa på sig själva och andra. Detta råkar händelsevis vara en bra beskrivning på en genomsnittlig invandrare till Sverige. Underskatta aldrig den kraft en människa uppbådat för att bryta upp från sitt land, sin familj och sin omgivning för att ta sig till Sverige och Europa. Klarar vi i Norrland av att låta dessa människor omsätta denna energi i arbete, utbildning och företagande, kan vi skatta oss lyckliga.

Jag vet i alla fall minst en bonde, och en företagare, som gärna skulle hjälpa till. Välkommen till Norrland. Framtidslandet.

Emil Källström delar sin tid mellan studier på Handelshögskolan i Stockholm och politik i Örnsköldsvik där han sitter i kommunfullmäktige. Han kandiderar till riksdagen för Centerpartiet.

Annonser