Kryssaemil.se

Detta  blir det sista inlägget på denna blogg på ett bra tag. Från och med nu är mitt nya hem http://www.kryssaemil.se

Där kommer jag att blogga, twittra och lägga upp bilder och filmer som alla syftar till en sak: Åstadkomma en fantastisk valrörelse som kretsar kring Norrlands framtid och utveckling.

Mina fokusfrågor kommer vara företagande/entreprenörskap, infrastruktur och integration. Klart och betalt.

Ch-check it out!

Annonser

Om visioner har Centerpartiet gott

Idag publicerades min debattartikel angående Centerpartiets påstådda brist på idéer. Allehanda Medias snälla redigerare satte en rubrik som känns mycket, mycket ödmjuk och bra (inte): ”Ingen slår mig och Centern när det gäller framtidsfrågor”. I skrivande stund ej online.

Artikeln som jag skickade in den nedan:

Jodå, om visioner har Centerpartiet gott

”Centerpartiet har inga idéer”. ”Centerpartiet har svikit landsbygden”. ”Maud har svikit SAAB”. ”Centerpartiet behövs inte”.

Känns det igen? Det har under den senaste mandatperioden pågått en massiv kampanj i syfte att svartmåla Centerpartiet och Maud Olofsson, inte minst i Norrland. Även om detta främst är regisserat från vänsterpartierna, hakar ibland även andra på tåget. I onsdags kom den förre distriktsordföranden i Centerpartiets Ungdomsförbund, Stefan Lundkvist, ut ur garderoben och hoppade av partiet. Han anförde ungefär samma skäl som tidigare hörts i den vänsterstyrda kampanjen.

Vad tyder då detta på? Stämmer det att Centerrörelsen är i upplösning och att idéarbetet gått i stå? Svaret är faktiskt så enkelt som: Nej, det stämmer inte.

Centerpartiet har en vision för Norrland. Vi tror på Norrland som Sveriges och Europas unga, företagsamma region. Ett Norrland som lägger befolkningsminskning och dåligt självförtroende bakom sig. Därför lägger vi förslag om att underlätta för företagande och för att ge norrlänningarna mer makt över sina liv. Därför tar vi fajten för den norrländska infrastrukturen.

I energiomställningen, från fossilt till förnybart, spelar de gröna näringarna i Norrland en omistlig roll för Sverige och Europa. Därför är gamla centerpartistiska paradfrågor som att ge goda förutsättningar till ett gott liv på Norrlands landbygd mer aktuella än någonsin. Det är här rikedomar och arbetstillfällen kommer att skapas i framtiden.

Centerpartiet har en vision för Sverige. Vi ser samma problem som alla andra, som ungdomsarbetslöshet och krångliga regler för företagare. Till skillnad från alla andra vill vi faktiskt förändra saker på riktigt, för att göra något år problemen. Vi säger därför ja till att förändra stelbenta regler på arbetsmarknaden, och ja till att förenkla för landets småföretagare. Jag tycker inte att detta arbete gått snabbt nog, men jag vet också att det knappast är Centerpartiets fel.

Det är i Centerpartiet man på allvar utmanar de invanda tankemönstren. Det är hos oss man diskuterar i grunden förändrade skattesystem och helt nya sätt att säkra framtidens välfärd. Det är vi som inte bara försöker överta makten i Norrland. Vi har idéer för hur vi faktiskt ska förändra något, på riktigt.

Man ska dock ta varje chans man får till självkritik. Kanske har Centerpartiets belackare fått stå oemotsagda lite väl ofta? Kanske måste vi bli bättre på att berätta när vi genomför saker som den största satsningen någonsin på enskilda vägar, eller faktiskt ta åt oss äran för Centerpartistiska succéer som miljöbilspremien eller RUT-avdraget. Kanske måste vi tjata ännu mer om våra visioner för Norrlands framtid.

Du som inte tror mig, testa oss gärna i valrörelsen. Jag utmanar härmed samtliga kandidater från samtliga partier. Jag tror inte att någon slår mig och Centerpartiet när det gäller att tala om Norrlands och Sveriges framtidsfrågor. Jag tror att det är vi som bäst kommer att måla upp en vision om vart vi ska, och fylla den visionen med skarpa förslag om hur vi tar oss dit. Hittar du något parti som gör det bättre än Centerpartiet, uppmanar jag dig att ge det partiet din röst.

Emil Källström

Riksdagskandidat för Centerpartiet i Västernorrland

http://www.kryssaemil.se

Norrlands val får inte bara handla om RUT

Idag skriver Ola Nordebo som alltid läsvärt om Norrlands stora utmaning.

Med undantag för några starka kuststäder står Norrland inför mycket svåra utmaningar de närmaste decennierna. Den demografiska utvecklingen, om de statistiska prognoserna om befolkningstal och åldersfördelning slår in, kommer att utsätta välfärdssystemen och de lokala ekonomierna för ett omöjligt tryck.
Arbetskraften kommer inte att räcka till. Arbetsmarknaden kommer att smalna så att inga inflyttande familjer klarar hushållsförsörjningen. Service och utbud kommer inte längre att kunna finansieras. Ägare och investerare kommer i allt mindre utsträckning att ha förankring i regionen. Västerbottningarna kommer att bli fattigare.

De värden och goda förutsättningar som finns på den norrländska landsbygden kommer i ett sådant läge inte längre att väga upp en den negativa befolkningsutvecklingen. För mitt bland alla de resurser som Norrland har i stor rikedom kommer i så fall den allra viktigaste att saknas – människorna.

Det är denna utmaning den norrländska valrörelsen måste handla om.

Om vi som aspirerar på att på olika sätt bli makthavare i Norrland ignorerar denna enorma rosa elefant mitt på bordet, och istället väljer att bara bråka om RUT-avdragets vara eller icke vara, är vi inte värdiga de uppdrag vi eftersträvar.

Jag fortsätter sno Olas text:

Kring de här ödesfrågorna borde den regionala valrörelsen kretsa. Hur kan Norrland knyta an till sina bästa traditioner av att låta olika inflöden utifrån berika varandra och den mottagande bygden? Hur kan Norrland bredda den industri- och råvarubaserade ekonomin med jobb och företagande inom nya, växande tjänstenäringar? Hur kan hämmande administrativa gränser och inomregional misstro övervinnas och Norrland samla sina resurser som en aktör? Hur kan Jantelagen bekämpas och avskaffas, formellt och i praktiken?

Läs hela!

Emil Källström – snart i var mans radio

Student, vice förbundsordförande, student, kommunfullmäktigeledamot, vedstaplare, TV-programledare, vaktmästare, motorsågsförare, fotbollsspelare, projektassistent, telefonförsäljare, sängsäljare, valberedare, kalsongmodell…

Jag har haft ett gäng titlar i mitt liv. Nu läggs ännu en till högen.

Huka er, Lantz, Fylking och ni andra. Emil Källström ska bli radiopratare.

Just nu har jag en liten radioinspelningsmanick här hemma. I den är det meningen att jag ska prata in lite om mina tankar kring att vara ung och politiskt engagerad. Allt kommer att resultera i ett program som sänds i P3 i mitten av maj. Jag får till och med önska låtar som ska spelas.

Jag är fyra på Västernorrlandscenterns riksdagslista

En mycket intressant dag är nu slut och jag sitter hemma i Örnsköldsvik igen. Som jag nämnde i förra inlägget gjorde Maud en kanoninsats för att peppa länets centerpartister.

Efter lunch tog kandidatpresentationerna, pläderingarna och voteringarna vid. Det snackades en hel del under lunchen.

Utgångsläget var följande: Den sammanräknade medlemsomröstningen för Västernorrland (separata omröstningar har genomförts i Medelpad och Ångermanland) vanns av Jonny Lundin med mig som tvåa. Efter mig kom Kjell Bergkvist från Sundsvall, följd av ytterligare några ångermanlänningar.

Förslaget till lista hade dock som brukligt tagit med fler aspekter än bara resultatet från medlemsomröstningen. Man brukar eftersträva balans mellan kvinnor och män, och de två landskapen. Efter lottning i kommittén återfanns jag på fjärde plats. Ordningen i det liggande förslaget var alltså Jonny Lundin, Anita Wiklander, Kjell Bergkvist och Emil ”the mean machine” Källström.

Jag har idag hört så mycket positiva ord om mig själv att det räcker en bit in i nästa decennium. Leif Vestin, Dan Olsson, Birgitta Rönnqvist med flera tog i från tårna när de försökte återuppta jobbet från nomineringskommittén. Man föreslog mig som ny trea på listan. Medelpadingarna åberopade dock sin historiska rätt till andra- och tredjeplatsen, och hotade lite löst om att sjösätta en egen lista om de inte fick sin tredjeplats.

Här var jag beredd att kasta in handduken. För mig är och var det egentligen skitsamma om jag hamnade på tredje- eller fjärdeplatsen. Det är ju kryssen på valdagen som räknas, och inget annat. Att framhärda med risk för splittring i länet kändes ju lite ovärt.

Jag tycker dock av princip att det bara är bra och uppfriskande med lite voteringar, och lät den demokratiska processen ha sin gång. Hade vi hamnat i ett läge där det blev skarpt läge med risken för utbrytarlistor hade vi väl fått jämka oss då, tänkte jag.

Efter rösträkningen försvann dock allt behov av sådana tankar. Kjell Bergkvist vann med 53-49, och står kvar som trea. Själv går jag till val som kvartskandidat.

Det känns mycket skönt att ha detta överstökat, för att nu kunna fokusera mer på det viktiga. Inom kort kommer jag att sjösätta min kampanj.

Centerpartiet måste ge järnet för att förmedla vår bild om ett grönt, företagsamt Norrland. Vi kan och ska inte bli bäst på att administrera en fortsatt nedgång. Det finns redan ett parti som behärskar den konsten. Vi däremot ska måla upp en bild om Norrland som Sveriges och Europas unga, företagsamma region. Där framtidens energi och jobb finns, och där vi kan skapa förutsättningar för ett gott liv.

Nu kör vi!

Därför vinner Alliansen valet

CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson har idag initierat en bloggbudkavle på ämnet ”Därför vinner Alliansen valet”. Självklart ska jag dra mitt strå till stacken:

Alliansen vinner (riksdags-)valet därför att en slumpmässigt utvald häst från det Källströmska stallet vore en trovärdigare statsministerkandidat än Mona Sahlin.

En ur min synpunkt viktigare fråga är:

Hur vinner Alliansen Norrland?

Denna fråga har, direkt och indirekt, varit ämnet för en god portion av mitt bloggande och politiska engagemang de senaste åren, och min valkampanj till kommunfullmäktige och riksdag kommer att vara ett försök till att ge ett svar på den frågan.

Det finns några tecken i skyn som tyder på att tiden skulle kunna vara kommen för ett rejält steg mot ett grönare, liberalare Norrland. Punkterna nedan syftar dock främst på Örnsköldsvik och Västernorrland.

  • Det är ju faktiskt vi som har idéerna. På varje enskild fråga där det finns en motsättning mellan Örnsköldsviks liberala krafter och vänstermajoriteten, är det det röda laget som står för konservatism, feghet och en motvilja mot det nya. Oavsett om det handlar om valfrihet i välfärden, att faktiskt göra något åt företagsklimatet (inte bara prata om det) eller bygga en modernare kommun, är det vi som driver på, och de andra som håller emot. Hade vänstern fått välja, hade ingenting förändrats. Utom möjligen en liten skattehöjning.
  • (S)kandaler. Sekab. Landstinget. De styrande har inte skött sig. Folk är förbannade. Detta bara måste få konsekvenser på valdagen.
  • En ny värld. I valet 2010 kommer internet att spela en större betydelse än det någonsin gjort (en ganska självklar förutsägelse). Det är ganska uppenbart vilka som lyckats bäst med arbetet på nätet. Du vet att ditt gamla arbetarparti har problem att förhålla sig till de nya medierna när en snickare från Högbyn sopar banan med dig och dina partikamrater.

Den dagen kommer då Norrland är Sveriges och Europas unga, företagsamma, gröna och liberala region. Ett steg på vägen kommer att tas i september. Denna omständighet är också ett av svaren till att Alliansen vinner valet på riksplanet.

”Nitlott för Källström”

Ovanstående är, typ, en rubrik i dagens ÖA, i en artikel som handlar om Centerpartiets nomineringsprocess till riksdagslistan. Rubriken syftar på att det lottades mellan mig och Kjell Bergkvist i Sundsvall om riksdagslistans tredjeplats, när nomineringskommittén skulle fastställa sitt förslag.

Den slutgiltiga listan kommer att spikas i Härnösand den 20 februari. Den som lever får se.

Det är kul att de lokala och regionala medierna försöker följa partiernas nomineringsprocesser. Det är ofta ganska spännande tillställningar. Det hade varit bra för det politiska intresset om man försökte lyfta fram även politikens mer spännande element, och inte bara trista kommunfullmäktigemöten.

Sitter för närvarande i ett bonnakök utanför Valdemarsvik i Östergötland. Vi Ungas förbundsstyrelse har möte i dagarna tre, ett möte som nu blir lite kortare än planerat tack vare SJs oförmåga att sköta sin kärnverksamhet – att se till att tågen kommer fram i tid.

Privata arbetsförmedlingar ett kanonförslag

Tänk dig ett system där varje arbetslös själv fick välja vilken hon eller han helst skulle ha som arbetsförmedlare. Det kan till exempel vara en arbetsförmedlare som specialiserat sig på långtidsarbetslösa, på nyutexaminerade studenter eller på numera överflödiga bilbyggare.

Arbetsförmedlaren hade bara ett sätt att tjäna pengar. Genom att fixa jobb. I samma stund som han eller hon förmedlade ett jobb, fick arbetsförmedlaren hälften av den ”jobbpeng” som var knuten till den tidigare arbetslöse. Om denne fortfarande hade jobb ett år senare, utbetalades resten av pengarna.

Det är så smart att man bara vill gråta. Och förslaget, det kommer från Centerpartiet.

Jag kom tvåa!

Att döma av dagens artikel i Tidningen Ångermanland (ej online) verkar nu resultatet från medlemsomröstningen till riksdagslistan vara officiell. Så här ser de fyra topplaceringarna ut (de enda jag fått reda på i skrivande stund):

  1. Jonny Lundin, kommunalråd och partistyrelseledamot, Härnösand
  2. Emil Källström, dagdrivare, Örnsköldsvik
  3. Bertil Böhlin, kommunalråd, Kramfors
  4. Anette Lundkvist, Stefans mamma, Kramfors

Det är mycket hedrande att komma närmast efter den självklara listettan Jonny Lundin.

Nu återstår jämkning mellan Ångermanlands och Medelpads centerdistrikt, som ännu inte räknat rösterna, och sedan gemensam nomineringsstämma i slutet på februari. Det är alltså några steg kvar innan en lista kan spikas.

Det här känns bra!