”Oklart vad Parken har kostat”

Oklart vad Parken har kostat

Leif Lindholm anger 119,7 miljoner i totala kostnader. Detta är dock inte inflationsjusterat. En miljon 1986 var mer än en miljon idag. Vid en enklare inflationsjustering med hjälp av KPI, under antagandet att kostnaderna varit jämnt fördelade år från år, hamnar summan snarare kring 160 miljoner. I denna siffra ingår inte de 20 miljoner som kommunen köpte Folkets Park för, för några år sedan.

Oavsett exakt siffra handlar detta om en gigantisk julklapp från arbetarrörelsen, till arbetarrörelsen.  Osmakligt.

Annonser

Hur intressant är ett namn?

Igår publicerade Örnsköldsviks Allehanda scoopet om kommunens olagliga partistödssystem. Det blir lite tekniskt här, man får läsa artikeln för att förstå alla turer.

Olagliga arvoden ska givetvis inte förekomma. Där måste kommunen göra om och rätt. Men borde ÖA ha publicerat namnen på de som tagit emot arvoden? Som jag skrev i mitt förra inlägg är det fantastiskt bra att vi har en politisk journalistik som gräver bortom pressmeddelandena. Medierna har dock ett stort ansvar i avvägningen mellan vilka namn som ska publiceras och vilja som inte borde det.

Till gårdagens artikel bifogades en lista med femton namn från sju partier som mottagit olagliga arvoden. Scoopet i sig var ju att kommunens system bryter mot lagen. Varför var det intressant att publicera vilka individer som stod som mottagare?

Dessa femton hade gemensamt att de tagit på sig en extra belastande uppgift i det politiska arbetet. Det handlar om gruppledare, kanslipersonal och webbansvariga. Det dessa femton personer tackat ja till är ett uppdrag arvoderat med pengar anslagna från kommunfullmäktige. De har, lika lite som de i kommunledningen som föreslagit och beslutat om arvodena vetat om att de utformats lagvidrigt. Nu får de läsa sina egna namn i morgontidningen.

Vissa inom politiken, däribland jag själv, är att betrakta som offentliga personer. Kommunalråd eller riksdagsledamöter som hamnar i tidningen är det sällan eller aldrig synd om. Jag tycker dock inte att den enskilde fullmäktigeledamoten som dessutom tagit på sig att mot en viss ersättning uppdatera partiets hemsida förtjänar att namnges i ÖA. Någon eller några av de femton namngivna har säkert tagit detta hårt. Någon funderar säkert på om politiken är värd besväret.

”En liten publicering får man väl tåla” är den självklara invändningen. Men vill vi ha ett klimat där det bara är de som accepterar risken att när som helst hamna i tidningen, direkt eller indirekt förskylld för något man själv inte kunnat påverka  som kan engagera sig politiskt? Hur många potentiella ledamöter i kultur- och fritidsnämnden eller kommunfullmäktige avskräcks av gårdagens publicering?

Alternativa sätt att publicera gårdagens nyhet hade ju varit att visa felaktigt utbetalade summor per parti eller att bara ta med gruppledarna som ju faktiskt är partiernas främsta företrädare och ofta aspiranter på kommunalrådsposter. Detta hade möjligen inte varit en lika ”rolig” publicering, men någon eller några fritidspolitikers nattsömn hade troligen räddats.

Örnsköldsviks kommuns bidragsaffärer

Igår och idag har Örnsköldsviks Allehanda publicerat scoopet om kommunens utbetalningar av partistöd i olika former, av ÖA kallad ”Örnsköldsviksmodellen”.

Det är en styrka för en kommun att ha en pigg politisk journalistik. Någon som sitter av och rapporterar från långtråkiga fullmäktigemöten och gräver i kommunarkiven.  Som inte bara rapporterar det kommunalråd eller riksdagsmän vill att de ska rapportera. Att ÖA tar den rollen är jag som demokrat tacksam för – i många, många kommuner existerar alls inte en sådan journalistik.

I korthet rapporterar ÖA att delar av partistödssystemet är olagligt, med en uppföljande story om hur detta tar sig i uttryck (exemplifierat med en utbildning jag talade vid) samt om hur Socialdemokraternas ordförandegrupp redovisar sina möten/fester.

Självklart ska man följa lagen. Självklart måste Örnsköldsviks kommun ska göra om systemet så att det är lagenligt. Man ska dock inte blanda samman detta med det totala kostnaderna för partistöden – ett scenario är ju att de bidrag som visat sig olagliga tas bort och att de vanliga, högst lagliga, partibidragen höjs i motsvarande grad. Det också viktigt att påpeka att partistöden visserligen är olagliga men beslutade i god demokratisk ordning. Det är inga hemligheter vi talar om.

Något som tvärtom verkar lite halvhemligt är uppläggen för när de lokala S-topparna träffas och har det trevligt. Förutom den kreativa bokföringen som sänker momsen tecknar det en bild av hur politik, parti och kommunorganisation smälter samman i en enpartikommun som Örnsköldsvik. Om detta vittnar många, många händelser genom åren. Bidragsrullningen till Folkets Park är ett av de mer diskuterade exemplen. Inte sällan handlar det om saker som inte  händer – S-märkta fackförbund som inte bråkar med partikamraterna i kommunledningen, till exempel. Denna smygande korruption är ett reellt problem.

I nästa inlägg kommer jag kommentera namnpublicering av fritidspolitiker.

Man gör avtryck

Som politiskt engagerad i oppositionen är det inte lätt att faktiskt påverka i praktiken. Allt i politiken sker ju på majoritetens villkor.

När jag blev invald i kommunfullmäktige 2006 sa jag i någon intervju att mitt mål var att komma med så pass bra förslag att de skulle gå igenom i alla fall, trots majoritetsförhållandena. Det har väl gått sådär, men på några punkter har jag faktiskt kunnat påverka.

Bland mina motioner och inspel som blivit praktisk politik märks bland annat att vi ska ”underlätta för att bygga mer i trä”, samt att jag lyckades driva igenom tuffa klimatmål i kommunens miljöplan.

Nu kan ännu ett fenomen läggas till samlingen. På måndagens fullmäktigemöte är det premiär för allmänhetens frågestund. Vem som helst kan ställa makthavarna till svars för i princip vad som helst (risken är ju dock stor att man får svaret ”den frågan är jag inte förberedd på”).

Jag hyser inga illusioner att det ska flockas frågesugna redan första mötet, men med lite uthållighet så tror jag att detta kan bli ett uppskattat inslag i fullmäktigemötena.

Här skriver Örnsköldsviks kommun om detta.

Här skriver jag mer om måndagens möte.

Praktisk påverkan

Örnsköldsviks kommun har valt det lite udda arbetssättet att fråga folk om de är intresserade av valfrihet i hemtjänsten. En annan möjlighet hade förstås varit att helt enkelt låta våra äldre få välja och sen se vilka och hur många som är intresserade av det.

I alla fall, för den som vill passa på att berätta för Örnsköldsviks kommun att valfrihet är en bra idé kan man göra det i denna enkät.

När ljuset slocknar

Kommunala handlingar och beslutsunderlag kan vara mycket underhållande läsning. Så även denna upplaga av kommunstyrelsens protokoll. Skrattet fastnar dock i halsen.

Det som gör dessa ytterst seriösa papirer till så stor humor är att de måste vara just ytterst seriösa. Även när de avhandlar något ganska löjligt.

Vänsterpartisten Mats Hedell har skrivit en motion om Earth Hour. Det handlar om idén att vi kan rädda klimatet genom att släcka lamporna en timme en dag på året. (För övrigt ett kanonexempel på de i praktiken värdelösa symbolhandlingar man ofta stöter på i politiken och som jag tidigare klankat på här på bloggen)

Kommunledningskontoret som handlagt ärendet tycker dock att det är en jättebra idé att släcka lamporna en gång om året. Och det kan man väl ta. Även om jag tycker att Earth Hour är ett gigantiskt hittepå för att slippa göra något på riktigt kan jag absolut acceptera om andra vill leka miljöräddare. Det är ju liksom för en god sak.

Men på det sätt man skriver det. Smaka på denna formulering:

Kommunledningskontoret bedömer att Earth Hour är en mycket bra manifestation som bör stödjas. En handlingsplan för ett framtida, mera utökat och långsiktigt deltagande vid Earth Hour tas fram av tillväxtavdelningen.

När man skrattat klart inser man dock att det är på riktigt. Det här kommer hända, och det här kommer Örnsköldsviks kommun att lägga pengar på.

Vad är det vi håller på med? Förväntar vi oss att vuxna människor ska lägga sin arbetstid på att ta fram en handlingsplan i hur vi ska släcka lamporna? Bevisligen har vuxna människor redan lagt tid och kraft på att fundera ut att det skulle behövas en sådan. Jag skulle ge en femhundring för att ha fått sitta med vid mötet man kom fram till denna slutsats.

Att skattemedel används till sånt här strunt är inget annat än stöld, från skattebetalarna och från skolelever, vårdtagare och andra som faktiskt är i reellt behov av Örnsköldsviks kommun och dess skattefinansierade verksamheter.

Och socialdemokraterna höjde skatten för att slippa effektivisera i denna organisation!

Ett skarpt förslag för landsbygden (och rättvisa)

Jag lägger idag en motion till kommunfullmäktige för Centerpartiets räkning. Ämnet är något så osexigt som Örnsköldsviks kommuns interna prissättning på lokaler.

Trots gäsp-faktorn på ämnet törs jag säga att detta är ett förslag som långsiktigt och hållbart skulle förändra förutsättningarna till samhällsservice på Örnsköldsviks landsbygd, till det bättre.

Motionen finns att läsa i sin helhet här och syftar till att rätta till ett missförhållande, som slår hårt mot Örnsköldsviks landsbygd. Idag debiterar Tekniska kontoret resten av kommunen hyror som bygger på faktisk självkostnad. Man betalar helt enkelt så att Tekniskas kostnader täcks. Detta får till exempel till följd att Barn- och utbildningsförvaltningen betalar 790 kronor per kvadratmeter och år för Björnaskolan men bara 453 kronor för samma yta för Nolaskolan i centrala Örnsköldsvik. Detta trots att en marknadsmässig hyra hade varit betydligt högre i downtown Örnsköldsvik än 4 mil inåt landet.

Detta är ett klockrent exempel på felaktig ekonomisk styrning, som i värsta fall leder till att man gör fel saker på fel plats. Det förstår ju en bäbis att det är vettigare att effektivisera lokalanvändningen i staden, där lokaler kan säljas eller hyras ut externt, än i Hemling. Kommunens internprissättning erkänner dock inte detta samband. Det slår hårt mot landsbygden, och måste förändras.

Det tål att sägas igen: Inget beslut Örnsköldsviks kommun skulle kunna ta kan så här enkelt och rättvist förändra spelreglerna för samhällsservicen på landsbygden. Det handlar inte om särlösningar, bidrag eller subventioner. Det handlar bara om att göra rättvisa, verklighetsförankrade bedömningar och kalkyler. Gör vi det, blir landsbygden vinnare.

Örnsköldsviks kommunfullmäktige blir roligare, tillgängligare och mer inkluderande (?)

När jag var nyinvald i kommunfullmäktige sa jag i ÖA nåt liknande som: ”Jag ska lägga så pass bra förslag så att de går igenom, trots socialdemokraternas egna majoritet.”

Min tid hittills har väl främst gått ut på att vara en painintheass* på sossemajoritetskollektivet, och många förslag har jag redan på förhand med säkerhet vetat att de aldrig skulle gå igenom. Men mellan varven har jag faktiskt fått några bifall på yrkanden och motioner.

Kommande fullmäktige verkar bli en sådan gång. Min motion (läs här) om att göra kommunfullmäktiges sammanträden mer tillgängliga och intressanta är uppe för behandling, tillsammans med en motion från Lars Eidenvall som syftar till samma sak, men som föreslår andra lösningar.

Det jag föreslår är dels att tidigarelägga mötena (redan fixat), införa allmänhetens frågestund som stående inslag (föreslås bifallas, tack Dan Olsson) och att bestämma exakt när extra intressanta punkter ska behandlas och göra reklam för detta (typ: ”Måndag 18.00, fullmäktigesalen, kom och se när Sekab diskuteras i skarpt läge inför beslut!!). Den sista punkten hävdar man att man redan gör, eftersom medborgarförslagen ofta sätts till fasta klockslag. Men det räcker ju inte (medborgarförslagen är ofta ganska ointressanta för de som inte skrivit dem själva).

Det Lars föreslår är att tillhandahålla verktyg på webben för interaktiv debatt under mötets gång, samt att redovisa densamma på plats i fullmäktigesalen. Det känns spännande, särskilt om man kan kombinera den med webbteve från mötet.

Men dra då lärdomar från webbtevesvängen i vintras. Detta är inget kommunen ska sköta, ens med hjälp av en extern kamerakille. Detta måste marknadsföras av någon som kan sina grejer. Smäll upp webbteve, livebloggande och interaktiv debatt ihop med allehanda.se och Parkskolans medieelever. Det vore nåt!

*Med painintheass menas att lägga kloka, liberala, väl avvägda och framåtsyftande förslag.

En gravad hund

Kommunstyrelsens handlingar är alltid intressant läsning. Idag behandlar ett av ärendena den gamla teater- och konserthusstiftelsen som bildades redan 1935. Stiftelsen har varit en följetong i Örnsköldsviks kommun – ända fram tills 1992 då den försvinner i det blå, eller rättare sagt in i kommunens balansräkning.

I juni 2007 interpellerade jag och Magnus Aasa till kommunstyrelsens ordförande om stiftelsen, där vi frågade vad som egentligen hänt med stiftelsen, och hur mycket cash det egentligen fanns i den. Svaret var mycket svävande.

Nu har man dock utrett frågan vidare, och svaret verkar vara att någon 1992 helt enkelt bestämde att vi skulle skita i att hålla igång den där stiftelsen, och pengarna bakade man in i kommunkassan. Ett förfarande som verkar vara misstänkt olagligt. Intressant är också vem som egentligen tog beslutet. Det kanske någon av kommunfullmäktiges veteraner kan svara på?

Länsstyrelsen, som kommunen rådfrågat i ärendet, är ganska säkra på sin sak och föreslår/befaller kommunen att snarast skaka liv i stiftelsen, utse en styrelse och skilja de pengar som rätteligen tillhör stiftelsen. Det vill säga 1992 års notering om 644 144 kronor, med ränta på ränta sedan dess.

Det är dock inte så enkelt heller. Enligt underlaget hade stiftelsen redan 1988 exakt samma summa, 644 144 kronor, till förfogande. Vad hände mellan -88 och -92? År som minst av allt erbjöd nollränta? Skumt…