En ny nivå av fulspel

Veckans lördagskrönika i Ångermanlandstidningarna:

En ny nivå av fulspel och tricksande

Några korta ord från socialdemokraten. Instämmanden från i tur och ordning sverigedemokraten, miljöpartisten och vänsterpartisten. Det var allt som krävdes. Ett litet ställningstagande för en riksdagspolitiker, ett stort kliv i fel riktning för Sverige.

Jag fick det tveksamma nöjet att bevittna ovanstående under torsdagens möte i finansutskottet. De fyra oppositionspartierna tycker inte lika om mycket men idag hade de kommit överens om att stoppa höjningen av brytpunkten för statsskatten, en regeringsreform som ger en miljon löntagare totalt cirka tre miljarder mer i fickan. I samma stund tog de mått och steg för att förstöra den svenska budgetprocessen.

Allt detta handlar om teknikaliteter, detaljer som bara de mest intresserade av politik orkar sätta sig in i. Denna krönika handlar dock om en av de viktigaste sakerna som skiljer oss mellan krisens Sydeuropa och budgetkaosets USA: Ordning och reda i statens ekonomi.

Man glömmer fort, men det var inte länge sedan Sverige var Europas krisland. I kölvattnet av den svenska nittiotalskrisen – komplett med soppkök och skenande räntor – bestämde sig ett antal politiska makthavare att Sverige inte skulle utsätta sig för en liknande situation igen. Ett robust finanspolitiskt ramverk var något av det viktigaste att uppnå. Tack vare centerpartister som Per-Ola Eriksson och socialdemokrater som Göran Persson fick vi bland annat en budgetprocess som bygger på principen att riksdagen fattar beslut om alla statens inkomster och utgifter vid ett enda tillfälle. Kompletta budgetalternativ ställs mot varandra och ett enda klubbslag avgör. Skälet till detta är mycket enkelt. Det är lätt att komma överens om enskilda skatter eller utgifter men desto svårare att komma överens om en helhet. En uppdelad budgetprocess slutar med oreda och osäkerhet som i sin tur skadar Sveriges rykte som låntagare och finansiell spelare. Statsskuldsräntorna går upp och alla står som förlorare.

Denna princip har tjänat oss väl sedan mitten av 1990-talet. Trots att finanskrisen nu är inne på sitt sjätte år har Sverige stabila finanser och låg skuldsättning. Vi kan satsa på reformer och skattesänkningar när andra måste dra åt svångremmen.

Veckans agerande Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet innebär ett bjärt avsteg från denna viktiga princip. Genom att försöka bryta ut en enskildhet ur statsbudgeten påbörjas en återgång till det gamla hela havet stormartillståndet.

Jag säger inte att Sverige blir ett nytt Grekland om oppositionen framhärdar. Risken är dock uppenbar att vi skulle hamna på ett sluttande plan där oppositioner av skiftande färger kommer fortsätta att försöka obstruera framtida regeringars statsbudgetar. Vi skulle nå en ny nivå av fulspel och tricksande i svensk politik. Det vore mycket allvarligt, ansvarslöst och historielöst.

Emil Källström

Annonser

Småskolors överlevnad ligger i samverkan och nytänk

Veckans lördagskrönika i Ångermanlandstidningarna.

Småskolors överlevnad ligger i samverkan och nytänk

Igår fredag träffade tolv entreprenörer från länet juryn för AB Västernorrland. Av dessa kommer fem lyckliga vinnare få varsitt aktiebolag och en drömstart på företagarbanan. Nya och växande företag är grundkriteriet för en positiv utveckling i Norrland.

Även om fokus alltid måste ligga på att skapa nya jobb och utveckling – förutsättningen för morgondagens välfärd – är det också viktigt hur vi fördelar våra gemensamma resurser idag. Ser vi alltid till att säkra grundtryggheten för alla? Säkerställer vi att samhällsservicen finns i hela landet och inte bara i tätorterna?

När det gäller det senare finns det fortfarande mycket att göra. På riksnivå jobbar Centerpartiet vidare för infrastruktur och förutsättningar till ett gott liv i stad och land. På kommunal nivå måste det finnas en omsorg om hela kommunen. Tyvärr finns det minst sagt förbättringspotential på det området i Ångermanland.

Både Kramfors och Sollefteå kommuner är i dagsläget inne i processer där kommunledningarna vill dra ner på samhällsservice och lägga ner skolor på landsbygden. I bägge fallen handlar det inte sällan om de respektive kommunernas mer expansiva bygder som får se sin utveckling hotas. Kämpaglöden är dock allt annat än hotad. Alla kan på insändarsidor och i sociala medier se hur engagemanget för skolorna ibland annat Resele, Docksta och Ramsele kokar.

Idag läggs ingen skola ner utan att ansvariga politiker och tjänstemän skyller på regeringen. Allt beror på de senaste årens utbildningsreformer som lärarlegitimation, ny skollag och annat. Men hur väl stämmer detta med verkligheten?

Självklart är det så att den nya utbildningspolitiken ställer större krav på skolor och dess huvudmän. Konstigt vore ju annars. Svensk skola måste bättra resultaten och öka kvalitén i lärandet. Denna utveckling ska komma alla till del – också landsbygdens barn. Reformerna är dock utformade så att det finns stora möjligheter till flexibilitet i den lokala tillämpningen.

Finns viljan löser framsynta kommuner den höjda ambitionsnivån i utbildningssverige genom smart samverkan mellan skolor, ny teknik och fortbildning av lärarkåren. Det är också viktigt att våra friskolor involveras i samarbetet skolor emellan.

För den som inte vill tänka nytt kommer denna utveckling bli svår. Att köra på i gamla hjulspår är dock inget alternativ när de svenska skolresultaten ska höjas. Detta nytänk ska självklart ske inom ramen för en väl utbyggd utbildning med små och stora skolor. Den utbildningspolitiker som sätter likhetstecken mellan arbete för högre kvalité och skolnedläggningar på landsbygden borde byta ansvarsområde.

Emil Källström

Dags för studiebesök till Skellefteå

Veckans lördagskrönika i Ångermanlandstidningarna:

Dags för studiebesök till Skellefteå

Människor är en bygds viktigaste naturresurs. Detta gäller inte minst unga människor – de som bygger framtiden och är garanten för att en nästa generation ser dagens ljus. För att locka unga människor att komma och stanna är utbildningsplatser och forskningsresurser en viktig ingrediens eftersom det skapar jobb och utveckling idag och för framtida segrar.

Lyckligtvis klarar Sverige att bibehålla och förstärka satsningarna på utbildning och forskning trots den kärva konjunkturen. För närområdet talar sifforna sitt tydliga språk. I regeringens budgetproposition för år 2013 får Mittuniversitetet en förstärkning på drygt åtta miljoner kronor jämfört med tidigare prognoser. Torsdagens presentation av de kommande årens forsknings- och innovationspolitik gav glädjande besked med en höjning av forskningsanslaget på sju miljoner kronor. För Umeå Universitet är motsvarande siffror en höjning med totalt nära 60 miljoner kronor.

Utöver detta gör regeringen riktade satsningar på strategiska innovationsområden och en rejäl pott som fördelas utifrån hur lärosätena arbetar med samverkan med näringsliv och omgivande samhälle. Rejäla satsningar görs för forskning riktad mot skogssektorn och utveckling av träråvaran och gruv- och mineralforskning. Här har regionens akademi och näringsliv styrkeområden och har stora möjligheter att stå som vinnare när dessa pengar ska fördelas.

Trots dessa satsningar finns stora moln på den ångermanländska himlen. I Härnösand finns oro över Mittuniversitetets framtid och i Örnsköldsvik minskar Umeå Universitet antalet utbildningsplatser. Detta är oroväckande och rent ut sagt det sista vi behöver.

En viktig grundbult i en klok och modern högskolepolitik är att värna den akademiska friheten. Det är lärosätenas ledningar och styrelser som är bäst skickade att fatta beslut kring utbildningens och forskningens framtid. Detta måste varje kommunledning med ambition att leda en lärdomsstad förstå. Samarbetet mellan universiteten, kommunen och det omgivande samhället måste vara så bra att lärosätena inte i sin vildaste fantasi skulle vilja dra ner eller lämna. Här finns också goda exempel att peka på.

Skellefteå har med ena foten i Luleå Tekniska Universitet och andra foten i Umeå Universitet har klivit fram som en liten men expansiv utbildningsort. Långt över 1000 studenter är inskrivna vid Campus Skellefteå, distansstudenter oräknade. Studentlivet är relativt livligt och inslaget av unga människor i stadslivet är påtagligt. En viktig framgångsfaktor är samarbetet med näringslivet, inte minst kopplat till träteknik. Det är dags för kommunledningarna att avlägga studiebesök till Skellefteå.

Emil Källström