Valet 2014

Bxjrxm8IMAIE2nP[1]

 

Funderar på valresultatet

Centerpartiet håller i stort ställningarna medan övriga Alliansen tappar stort. Så ser resultatet ut såväl i Sverige som i Västernorrland. Med respekt för den slutliga sammanräkningen verkar Centerpartiets riksdagsmandat från Västernorrland vara säkrat. Det blir kryssen som avgör om jag eller någon annan på listan tar det.

Å ena sidan: Tappar regeringsmakten. Å andra sidan: Tappar minst och blir näst störst i borgerligheten. Å ena sidan: minskar i ett antal av länets kommuner. Å andra sidan: Ökar lika mycket i de andra och står still i den kommunala representationen med 9,4 % av de kommunala mandaten. Vi ökar dessutom i landstinget i Västernorrland.

Det är inte helt lätt att veta vilken fot man ska stå på. Är detta ett val att vara missnöjd, halvnöjd eller helnöjd med?

Klart är dock att Centerpartiet kommer att ha en nyckelroll i svensk politik de kommande åren. Huvudkonflikten kring de kommande årens prioriteringar och statsbudgetar står mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna.

Socialdemokraternas utgiftsökningar kräver nya skatteintäkter. Dessa tas främst in genom ett antal nya skatter. Dessa har gemensamt att de slår mot de värden Centerpartiet kämpar för, eller är direkta återställare av framgångsrika centerreformer:

  • Den sänkta restaurangmomsen har skapat tusentals nya jobb och skapat en bättre fungerande hotell- och restaurangnäring. Här får många sitt första jobb. Det är också högst rimligt att det är samma momssats om du äter din mat på restaurangen eller om du tar det som take away. Där reformen gjort mest nytta är givetvis hos de näringsidkare som har lägst marginaler eller står och väger om man över huvud taget ska hålla öppet hela året. Dessa finns i hög utsträckning på landsbygden. Socialdemokraterna gick till val på att fördubbla restaurangmomsen.
  • De sänkta arbetsgivaravgifterna för unga gör unga mer attraktiva på arbetsmarknaden. Centerpartiet och Alliansen gick till val på ytterligare sänkningar. Socialdemokraterna vill fördubbla ungas arbetsgivaravgifter.
  • Kilometerskatten är en skatt på avstånd. En skatt – på avstånd. Det är svårt att komma på något mer Norrlands- och landsbygdsfientligt även om man försökte. Centerpartiet är givetvis emot.

Till detta ska läggas alla de regleringar och fördyringar som kommer att drabba småföretagarna och de gröna näringarna, inklusive en världsunik skatt på gödsel.

Det talas nu om utsträckta händer över blockgränsen till inte minst Centerpartiet. Ser vi till politikens innehåll vore det rimligare om Socialdemokraterna friade till Moderaterna. Jobbskatteavdraget – Moderaternas främsta prioritering – värnas ju även av Socialdemokraterna numera.

När regeringsbildaren har dessa prioriteringar återstår bara en sak. Centerpartiet går nu i opposition. Vi kommer att ge väljarna precis det vi lovade i valet. Vi kommer att vara den starkaste rösten till försvar för fler jobb i växande företag, resultat för miljön och att hela Sverige ska växa.

Ett ansvarstagande parti måste dock alltid vara berett att styra Sverige. Jag utesluter inte att Centerpartiet kommer att sitta i regeringen även innan valet 2018. Om Stefan Löfven misslyckas med regeringsbildningen måste Centerpartiet och Alliansen vara beredd att ta över. Vi vet hur man regerar i minoritet – det har vi visat i fyra år.

Annonser

Den upplevda sanningen

Läste nyligen om Orwells 1984. En av passagerna som satt sig är dialogerna om vad som är sanning. Om jag tror att jag svävar, och du tror att jag svävar, gör jag då det? Om vi alla kommer överens om att Partiet har rätt i att 2+2=5, är det då sant? Denna diskrepans i faktisk och upplevd sanning finns lite här och var, om man letar.

I förra veckan publicerade Dagens Nyheter en kul artikel om att Sveriges glesbygdskommuner för första gången på mycket länge har större inflyttning än utflyttning. Anledningarna till detta är givetvis många. Varje person och varje hushåll som flyttar åt något håll har ju sin egen anledning. I vissa kommuner är det en gruva som drar, i andra handlar det om inflöde från större städer eller invandring. Det vore ju dock märkligt om inte också den politik som förts de senaste sju åren haft något inflytande. Det är naturligt att Centerpartiets enträgna arbete för att göra det lättare att jobba och driva företag i hela landet till slut får effekter. Den förbättring av IT-infrastrukturen i hela landet som vi är mitt uppe i och den utveckling av exempelvis turism och det gröna näringslivet skapar jobb, livskvalité och anledningar att flytta till Nordanstig eller Ljusdal.

För många måste dock detta skifte, givet samhällsdebatten, vara närmast otroligt. Sverige beskrivs gång på gång som ett land av ursinnig urbanisering. Många, både landsbygdsbor och stadsbor, synes se det som en självklarhet att allt utanför storstadsregionerna är försatt i snabbavveckling. Fakta är ökad inflyttning men den upplevda sanningen är den motsatta. I den mån jag kan överblicka den svenska ”landsbygdsdebatten” är det få som över huvud taget tagit till sig detta mycket positiva skifte i samhällsutvecklingen. Kanske är det så att inflyttning och positiv utveckling helt enkelt inte passar in i den upplevda sanningen.

Idag fredag publicerade Aftonbladet en i raden av alla sina högst tröttsamma ledare på temat att Centerpartiet är jättejättedåliga och dumma. Det hävdades att gräsrötterna lämnar partiet.

Min kunskap om skribenten Linnea Swedenmarks tankar är rimligen lika obefintlig som hennes kunskap om Centerpartiet så i denna slutsats vandrar jag på nattgammal is: Jag tror att Swedenmark verkligen tror på det hon skriver. Hennes sanning är att Centerpartiet tappar engagerade. Fakta är det motsatta. Medlemsinlösningen i år går bättre än på länge och bara i januari fick vi 526 nya medlemmar. På en månad hade vi en medlemstillströmning som många partier inte ser på ett helt år.

Återigen: Nattgammal is. Men: Om man frågar sådana som Aftonbladets Swedenmark om glesbygdskommunerna har större eller mindre inflyttning idag än när Socialdemokraterna styrde får man svaret att det har blivit sämre. Frågar man vems fel det är, svarar de att det beror på att Centerpartiet har svikit landsbygden. Frågar man vidare vad detta får för konsekvenser för Centerpartiet, så svarar de att våra gräsrötter nu flyr partiet. Det är deras sanning.

Fakta visar att de på alla punkter har fel. Men varken 1984:s Partiet eller de krafter som med jämna mellanrum kanaliserar sig på Aftonbladets ledarsida är så noga med faktakollen. Sanningen, så som man uppfattar den, påverkas inte av sådana petitesser.

Centerpartiets utmaning är givetvis att fortsätta att, med större framgång, torgföra vår egen sanning. Den berättelse där vi med fakta och känsla visar att det går att rå på även samhällstrender som synes otämjbara med tålmodigt, enträget arbete. Att vi ser ett nytt Landsbygdssverige växa fram, drivet av företagande och åstadkommation. Vågar man kika fram under offerkoftan ser man tusentals duktiga föreningsengagerade, företagare och människor som nu är så många att de vänder trender som få trodde kunde vändas.

Centerpartiet är ju den självklara kanalen för denna rörelse. Det är till viss del tack vare oss detta sker och det är vi som har förslagen och idéerna för att ännu fler ska kunna bo och verka på precis den plats där de så önskar.

#Cwiki

Idag skriver Centerpartiets idéprogramsgrupps ordförande Per Ankersjö på DN Debatt. Artikeln är startskottet på Centerpartiets öppna process där vi tillsammans med alla intresserade ska ta fram ett nytt idéprogram.

Processen är döpt till Framtidsbygget och bryter ny mark för hur en politisk folkrörelse utvecklar sina idéer och sin politik. Tidigare har partier försökt engagera folk genom enkäter, möjlighet att blogga och liknande.

Idéprogramsgruppen, som jag ingår i, går ett steg längre. Själva framtagandet och redigerandet av programtexten sker nu öppet i wikiformat. Alla som enkelt och snabbt skaffar sig ett inlogg kan helt enkelt rent praktiskt skriva in det man vill se i Centerpartiets idéprogram.

Det ska bli mycket spännande att följa denna process. Det finns säkert de som vill förstöra eller försöka använda denna wiki som en arena att sprida strunt. Jag är dock övertygad om att nätets goda krafter kommer att använda detta verktyg så som det är tänkt: Ett öppet och tillgängligt sätt att praktiskt få vara med och påverka politikens innehåll.

Vill du kommentera på twitter – använd då taggen #Cwiki.

Nytt idéprogram för Sveriges förnyelse

Idag skriver Annie Lööf och Per Ankersjö på SvD Brännpunkt om att Centerpartiet nu drar igång arbetet med att ta fram ett nytt idéprogram.

Sverige behöver en idépolitisk vitamininjektion, en optimistisk framtidsagenda och ett tydligt liberalt ledarskap. Den öppna processen inför centerstämman i Åre skapade både nyfikenhet och förväntningar. Vi har visat vägen för ett nytt, transparent sätt att bedriva politik på. Arbetet med idéprogrammet ska ske i samma anda. Tiotusentals människor i och utanför Centerpartiet ska ges möjlighet att bidra till en vision för det framtida Sverige.

 Arbetet kommer att ledas av en idéprogramgrupp om nio ledamöter. Personligen är jag mycket hedrad över att få vara en av dessa.

Med en över hundraårig historia av idéutveckling och praktisk politik är det viktigt att Centerrörelsen i detta arbete förmår kombinera nytänk och förankring. Att de eviga värdena om miljöhänsyn, decentralisering och gemenskap hänger med i utvecklingen och förmår formulera svar på samtidens frågor.

Denna dubbla uppgift blir det mycket intressant att få vara med och administrera under ett drygt års tid. Nu väntar massvis med möten med nuvarande och blivande centermedlemmar och -sympatisörer för att mejsla ut dragen i ett modernt politiskt idéprogram.

Det är knappast första gången Centerpartiet skriver nytt idéprogram. Det hör till sakens natur att dokument så som dessa förnyas kontinuerligt. 2013 års idéprogram kommer att bli Centerpartiets tolfte parti- eller idéprogram. Min personliga favorit hittills är 1959 års program. Ett koncist dokument (9 sidor – det nuvarande programmet är drygt 40…) där idéer som grundtrygghet och decentralisering utvecklas. Smaka bara på denna formulering:

Sedan de grundläggande behoven tillgodosetts, träder vid en högre standard personligt präglade behov och önskemål alltmer i förgrunden. Möjligheten att tillgodose dem beskäres dock, om en ökad ekonomisk trygghet skapas enbart genom kollektiva beslut, som binder stora grupper vid samma utformning. Endast vid individuell utformning kan en trygghetsgaranti förenas med den enskildes behov av frihet. För centerpolitiken framstår därför säkerställd grundtrygghet och därutöver personlig frivillighet som den bästa föreningen av tryggheten och friheten.

Når vi till 1959 års nivå när det gäller tydlighet, framsynthet och ideologisk skärpa kommer jag vara en nöjd idéprogramgruppsledamot.

 

Centerstämmans prinsessa: Hanna Wagenius

Vi börjar med det uppenbara: 2011 års Centerstämma i Åre var en Annieshow. Det är därför denna stämma kommer ha en särställning i historien. Men förutom en drottnings kröning, fick vi även se en prinsessa ta plats.

Hanna Wagenius inledningsanförande var torsdagens snackis. Ideologiskt, skarpt och framfört på ett fantastiskt sätt. Hanna slog tydligt  fast att det är människor, inte staten, som skapar jobb, utveckling och framtid.

För två år sedan träffades Centerpartiets högsta beslutande organ, Centerstämman, i Örebro. Detta var i kölvattnet efter den uppslitande FRA-striden. En av dem som tog tydligast ställning i talarstolen var Hanna Wagenius. Med gråten i halsen argumenterade Hanna till integritetens och frihetlighetens försvar. Några av oss var uppe och gav support i talarstolen, men det var Hanna som där och då personifierade försvaret för integriteten i Centerrörelsen. Då föll vi på målsnöret – mycket på grund av tidsbrist. De goda argumenten hann inte slå rot hos tillräckligt många.

Idag fick Hanna och alla andra integritetsvänner i Centerrörelsen revansch. Med stor majoritet vann Hannas reservation om att stödja den tredje att-satsen i Lena Eks motion om att ” Centerpartiet arbetar för att återupprätta förtroendet i integritetsfrågorna, till exempel genom att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet, öppet motarbeta EU-kommissionens förslag om att lagra flygpassageraruppgifter, samt verka för en översyn av FRA-lagen” stämmans gillande.

Centerrörelsen visade med all tydlighet att det i en modern grundtrygghetstanke måste finnas en stark kamp för människans integritet som ett bärande tema. Vi ser hur den enskilda människans privata sfär hotas från både stat och andra krafter som sätter egenintresset eller i värsta fall föråldrade affärsmodeller före alla oskyldiga människors rätt att i möjligaste mån bli lämnade ifred.

Tobias Adielsson slog huvudet på spiken när han jämförde den av CUF anförda kampen för integritet med kärnkraftsfrågan när den var som hetast. Precis som motståndet mot kärnkraften är integritetskampen en symbol för en hel (ungdoms-)rörelse och hur denna vill forma samhället.

Detta lätt historiska stämmobeslut – det är inte ofta en stämma går emot kommitté och partistyrelse – var också det sista som skedde innan stämmans förhandlingar avslutades och Annie Lööfs avslutningsanförande tog vid. Detta var en Anniestämma, men både inledning och avslutning fick en rejäl Wageniustouch.

Nu gäller det att förvalta dessa medlemmarnas instruktioner. Det är lätt att inse att detta inte blir en promenad i parken. I just integritetsfrågorna står vi ofta i konflikt med både övriga allianspartier och socialdemokratin. Det viktiga för dessa frågor är därför inte främst parlamentariskt arbete – utan opinionsbildning. Dessa Centerrörelsens idéer måste växa sig starkare – genom att Centerpartiet blir större eller att våra idéer vinner framgång i andra partier.

Med opinionsbildare som Hanna Wagenius är hoppet långtifrån ute.

Tankar om grundtrygghet

Dessa rader skrivs i solen på lagårdsbryggan på Källströmsgården i Sund, i en paus mellan två lass nytröskad havre som medelst snöbjörn ska styras ned i rätt binge. Ett skönt monotont arbete som liksom vedklyvning ger en mycket tid för reflektion.

Det finns några gamla klassiska centerbegrepp det finns all anledning att använda i högre utsträckning än vad som görs idag. Värdeord och kärnbegrepp som på ett bra sätt fångar Centerpartiets visioner och politik, men som också ständigt måste fyllas med nytt innehåll för att fortsätta vara relevanta. Tre sådana är lokalsamhälle, decentralisering och grundtrygghet. Denna text handlar om det sistnämnda.

Gunnar Hedlund fick 1970 boken ”Idéer och realiteter” tillägnad sig. Med Nils G Åsling som redaktör bidrog storheter som bland andra Gunnar Sträng, Bertil Ohlin och Thorbjörn Fälldin med texter om tidens politik och om Hedlunds långa karriär i politiken och i den bondekooperativa rörelsen. Ett av kapitlen skrevs av Centerpartiets dåvarande partisekreterare Gustaf Jonnergård (som för övrigt var kusin till min mormor).

 Jonnergårds kapitel, ”Från bondeförbund till centerparti” är 40 sidor långt och spänner över snart sagt samtliga politikområden. Mycket är intressant och relevant än idag. En lärdom: Jonnergård, Hedlunds chefsideolog, hade inga problem med att ta ordet ”liberal” i sin mun. Angående grundtrygghetstanken skriver Jonnergård så här:

Under efterkrigstiden har det s. k. välfärdssamhället byggts upp. Bondeförbundet/centerpartiet har varit en pådrivande kraft för denna utveckling. Idégrundvalen har hela tiden varit de rättvisans och rättfärdighetens principer, som angavs redan i 1910-talets program – naturligtvis med den anpassning, som följt av den vidgade rekryteringen.

En precisering att uppmärksamma är grundtrygghetsidén, som centerpartiet utvecklat särskilt från mitten av 1900-talet. I partiprogrammet 1959 utsägs: ”Ett ekonomiskt grundskydd skall finnas som ger trygghet under uppväxtåren, vid ålderdom, sjukdom och invaliditet, familjeförsörjarens död samt inkomstbortfall i samband med arbetslöshet och liknande”. Detta grundskydd skulle vara ”så stort, att tillfredsställande ekonomisk trygghet erhålles”. Det skulle vara obligatoriskt och ”i princip lika för alla”. Man förutsatte som självklart, att staten måste behandla alla lika. Jämlikhetstanken underströks särskilt under ATP-striden i slutet av 1950-talet. ATP-pensioneringen, som beslutades 1959, är ju inte jämlikhet – utan tvärtom. (sid. 77)

Det som upprörde Jonnergård och dåtidens centerparti var att socialdemokraternas ATP-pension liksom dagens sjukförsäkring och föräldraförsäkring byggde på inkomstbortfallsprincipen. Helt enkelt att staten behandlar den välavlönade bättre än den lågavlönade. Ersättningar sätts i relation till den inkomst man har eller har haft. En sjuk VD är i statens ögon mer värd än en sjuk barnvårdare.

Centerpartiet förespråkade istället en grundtrygghetslinje. Utöver den grundläggande tryggheten som staten ska svara för bör det vara upp till den enskilde att välja hur dennes sparande ska se ut. Med Jonnergårds ord:

Centerpartiet […] förordade den personliga frivilliglinjen […], eftersom samhället bör behandla alla lika. De som ville ha annat trygghetssparande, t. ex. i eget hem eller egen rörelse, borde få detta – därmed skulle skapas ett bättre valfrihetssamhälle. (sid. 83)

Utöver de uppenbara  frihetliga argumenten fanns ett tydligt rättviseargument. Bland de egna leden fanns bönder och småföretagare, som hela sina liv levde och verkade under knappa förhållanden. Skulle de vara tvungna att acceptera lägre statspension än de tjänstemän i stat och kommun de under sitt arbetsliv finansierat med sina skatter?

Det frihets- och rättvisepatos som Gustaf Jonnergård och Centerpartiet drevs av i mitten av 1950-talet är lika relevant idag. Den största skillnaden mellan dagens situation och den på 1950-talet var att då diskuterades reella alternativ till det system vi har idag. Nu står mer eller mindre alla partier bakom den socialdemokratiska modellen.

Det är intressant att tänka sig hur 1950-talets centerparti skulle bemötas idag. Grundtrygghetsmodellen skulle enligt dagens debatt vara mest ”höger” på det politiska spektrat. Vänsterdebattörerna skulle skrika ”nyliberaaaleeer!” efter Jonnergård och Hedlund-centern.

I Centerpartiets partistyrelses yttrande om socialförsäkringar inför Årestämman används ordet grundtrygghet flitigt – men då som en beskrivning av det social- och arbetslöshetsförsäkringssystem vi har idag. För att göra grundtrygghetsbegreppet rättvisa krävs dock att Centerpartiet återigen börjar driva kravet att staten ska behandla sina medborgare lika.

Ur statens ögon ska en läkare och en undersköterska vara lika mycket värda. Kalla det grundtrygghet, kalla det rättvisa eller kalla det ren anständighet.

Lär av Obama

2008 valde USA en ny, ung ledare. Han stod för någonting nytt men kändes samtidigt väldigt bekant. Han personifierade ju trots allt den amerikanska dröm som alla väljare kunde relatera till. Med Obama skulle allt bli bra igen. 2012 går USA till val igen. Det anses idag inte alls säkert att Obama väljs om för en andra mandatperiod. Förtroendesiffrorna har tagit rejält med stryk när väljarnas förväntningar krockade med verkligheten.

Kan Centerpartiet 2011 riskera att vara där USA vad 2008? Annie Lööf föreslås av en enig valberedning – med överväldigande stöd bland medlemmar, kretsar, distrikt och syskonorganisationer. Väljs Annie i Åre kommer hon ta över ett parti med stora utmaningar framför sig. Vi tappar väljare och medlemmar, och anses vara Riksdagens mest otydliga parti.

Just nu hörs dock allt annat än negativa tongångar i Centerrörelsen. Fullständigt naturligt är det många som sätter sitt hopp till att ett nytt ledarskap och ett nytt partiprogram (om ett år) ska få fart på den gamla rörelsen igen. Jag vill inte vara någon Buzzkill här, mitt i allt high-fiveande och spontan dans som försiggår i Centerrörelsen till följd av valberedningens besked igår, men ändå:

Centerpartiet har problem. Vi i landsbygdsrörelsen, liksom arbetarrörelsen, har ett skriande behov av förnyelse och att hitta en position i 2000-talets Europa. Centerpartiet och Socialdemokraterna backar, men mer viktigt är att mer eller mindre samtliga Centerpartiets och Socialdemokraternas europeiska systerpartier backar. Ett fullt realistiskt scenario är att både landsbygdsrörelsen och arbetarrörelsen i historiens ljus kommer att ses som 1900-talsfenomen. Framgångsrika sådana, men ändå.

I Centerpartiets historia och idéarv finns det många eviga värden som är lika relevanta nu som för hundra år sedan. Själv har jag försökt att beskriva detta i texten Reclaim the bonde. Det krävs dock att dessa grundläggande idéer hela tiden omformuleras och förnyas för att vara relevanta.

Till exempel: Det som under tidigt 1900-tal var en kamp för landsbygdsbefolkningens rätt och möjligheter måste idag inkludera andra former av utanförskap, så som det vi ser i många stadsnära förorter. 

På samma sätt som Obama inte stod över varken naturens eller ekonomins lagar står Annie Lööf över demografiska och politiska trender som präglar en hel västvärld. Annie är ingen quickfix – men en riktigt bra bit på vägen!

Därför Annie Lööf

Det pratas och skrivs om Centerpartiet lite överallt dessa dagar. Anledningen är givetvis det demokratiskt och medialt briljanta upplägg som Centerpartiets valberedning har valt för att utse ny partiordförande. Kandidater som öppet kampanjar och åker land och rike runt för att diskutera centerpolitik med medlemmar och sympatisörer är precis den förnyelse som svensk folkrörelsedemokrati behöver.

För Centerpartiets del innebär det en hel del positivt buzz och är en bra språngbräda för det arbete som en ny partiledare kommer att inleda i slutet av september.

Det känns mycket bra att Centerpartiet kan mönstra tre kompetenta ordförandekandidater. Det är dock ingen hemlighet att min favorit är och under lång tid har varit Annie Lööf.  Idag skickade jag tillsammans med åtta andra tunga västernorrländska centerprofiler (en per kommun plus CUFs distriktsordförande Viktoria Silverliden) in en debattartikel till stöd för Annies kandidatur. Sundsvalls Tidning var snabba med att få upp den på webben.

Slutligen vill jag också puffa för denna lilla videosnutt. Att Annie är en skarp politiker är välkänt. Här visar Annie också att hon har visioner för Centerpartiets organisation – livsviktigt för Centerpartiet som ska vara en modern folkrörelse.

Modernt politiskt ledarskap

Diskussionen om Maud Olofssons efterträdare har varit igång ett bra tag och har självklart intensifierats i och med fredagens besked om att Maud avböjer omval. Jag tycker dock att det blir lite väl torftigt att bara diskutera partiledarfrågan. För att Centerpartiet ska bli så starkt som möjligt framöver måste vi ha ett brett ledarskap med olika profiler. Jag efterlyser också ett visst mått av nytänk när det gäller hur vi utser dessa personer.

Modernt politiskt ledarskap

Så som jag ser det, finns det i alla fall fyra olika profiler och roller som samtliga måste klaffa för att Centerpartiet ska bli så starkt och välfungerande som möjligt.

Kommunikatören – en Maud Olofsson

Kommunikatören är den som har huvuduppgiften för att formulera och kommunicera Centerpartiets politik. Det är personen som kan spänna ögonen i kameran, tala godmodigt om hur ett avdrag för hushållsnära tjänster kan förbättra vardagen för stressade barnfamiljer och behövande pensionärer och på några sekunder vinna svenska folkets hjärta. Det är personen som kan lyfta helt nya frågor till toppen av dagordningen och som är ansiktet utåt för dels centerrörelsen, men även en ledargestalt för alla de gröna liberaler som ännu inte är medlemmar eller engagerade.

Ideologen – en Gustaf Jonnergård

När jag talade på Ramvikscenterns årsmöte i februari fick jag möjlighet att sitta ner och tala med Thorbjörn Fälldin över en kopp fika. En av de sakerna vi diskuterade var Gustaf Jonnergård, legendarisk partisekreterare under Hedlund och Fälldin (samt släkting till mig, han var kusin med min mormor). Thorbjörn sade ”Du vet, ett parti behöver ju någon som sitter och skriver långa böcker om obegripliga begrepp som till exempel decentralisering som man sedan förankrar i partiet genom studiecirklar och möten”.

Jag köper detta rakt av. Ett parti måste bottna i ideologiska resonemang och en ständigt närvarande och vital idédebatt. Detta är givetvis inte en persons ansvar, men en idémässig ledargestalt som känner och agerar med ansvar för denna utveckling vore mycket värt.

Nörden – en Martin Ådahl

Politik är inte bara att vilja. Ett politiskt parti uppfattas inte som seriöst om man bara lanserar önskelistor åt höger och vänster, utan att kunna presentera resonemang med ekonomisk och praktisk resonans för hur vi når målet. Bevisar att en idé och ett förslag inte bara är rätt, utan även smart. Nörden läser allt om allt och producerar rapport på rapport om hur ett samhälle inte bara bör, utan även kan byggas.

Organisatören – en Bernhard Glans

För att en politisk rörelse ska behålla sin relevans över tid krävs ständig förnyelse av medlemskåren. Inte i den bemärkelsen att de gamla slutar, utan i form av ständiga tillskott av nya, friska krafter i alla åldrar. För detta krävs relevanta aktiviteter och aktivt rekryteringsarbete. Bernhard Glans var en av de som genom att resa land och rike runt byggde upp SLU under 20-, 30- och 40-talen och som sedan blev dess mest långvarige förbundssekreterare. 

Som medlem ska man känna sig behövd och värdefull. Ställs frågan ska svaret vara ”givetvis rekommenderar jag dig att bli medlem i Centerpartiet”. Inte heller detta är en persons ansvar. Centerrörelsen behöver hundratals nya arrangörer av relevanta och intressanta politiska möten, initierar lokala, regionala och nationella kampanjer och som rekryterar och vårdar Centerpartiets medlemmar och sympatisörer. Detta arbete kräver dock samordning och prioritet från toppen.

Vem ska väljas?

Samhället förändras. Det som tidigare var högst normalt förfarande i partier – alla kandidater höll tyst fram tills att någon fick frågan och accepterade – är nu föremål för hån och skämt. Socialdemokraterna håller benhårt på sin otidsenliga process. MP visar vägen. Det går att utse sina högsta partiföreträdare i sund konkurrens med bibehållet, om inte ökat, förtroende för partiet.

Valberedningen under Stefan Tornberg har gått före. De som aspirerar på en partistyrelseplats förväntas tala om detta öppet. Nu måste vi ställa samma krav på de som tänker sig en framtid som partiledare. Ett grundkrav för den som sedan ska väljas är att han eller hon tydligt och tidigt berättar att denne kandiderar och på vilka grunder.

Bara så kan vi på allvar leva upp till den målsättning som Centerpartiets valanalys ställer upp: Vi ska vara Sveriges mest öppna parti.