Antiintellektuella diskussioner

Veckans lördagskrönika i ångermanlandstidningarna:

Antiintellektuella diskussioner

Ibland infinner sig känslan att folk egentligen vet bättre. Att personen i tevestudion eller debattören i riksdagens talarstol djupt inom sig vet att det hen säger inte riktigt stämmer. Ganska ofta i politiken säger intelligenta människor högst ointelligenta saker. Problem som är problem förtigs. Problem som inte är problem förstoras upp tusenfalt.

Vad är viktigast för en skolelev eller äldreboende?  En bra lärare och en trygg vardag med glädjeämnen eller vilken typ av juridisk person som driver stället? Svaret borde vara givet. Svensk välfärd ska värderas efter upplevd kvalité av de som tar del av den. Hur ser vi till att elever får gå i en skola där tidiga insatser sätts in till de som riskerar att hamna efter? Hur säkerställer vi att våra äldre känner sig sedda och garanteras maximalt inflytande över sitt eget liv även då det börjar bli dags för hemtjänst och särskilt boende? Ändå handlar det politiska samtalet just nu om en enda sak: Ska en viss typ av ägare tillåtas eller inte?

Av Sveriges alla skolor och äldreboenden är det en mycket liten andel som ägs av det som i dagligt tal kallas riskkapitalbolag. Det finns ingen nykter undersökning som kommit fram till att dessa generellt sett skulle vara sämre än de som drivs ideellt eller offentligt. Snarare tvärtom. Trots det tillåts denna ickefråga helt dominera debatten om hur svensk välfärd ska förbättras. Ja eller nej till riskkapital – ännu är det ingen som kunnat presentera exakt hur ett nej skulle se ut – skymmer de viktigare frågorna om kvalité, värdighet och rättssäkerhet.

Ett annat exempel är vänsterpartiernas favoritfråga – som solklart kommer att bli verklighet om det går illa i valet nästa år: Kilometerskatten för tunga transporter. En skatt på avstånd. De flesta är överens om att utsläppen från den tunga trafiken måste ner. Svaren på denna utmaning är många. Nya, snåla motorer, utbyggd järnväg, att maximera lastbilarnas kapacitet för att få ner det totala antalet fordon och elektrifierade vägar finns på ritbordet och rullas nu ut på de svenska vägarna.

Ändå vill partier som representerar knappt hälften av befolkningen, socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, börja beskatta avstånd. Förutom att vara en straffskatt på Norrland och på landsbygden innebär detta ett negativt incitament för energieffektivisering. Oavsett om du kör en gammal dieselslukare eller med den bästa, mest effektiva tekniken betalar du samma kilometerskatt. Att partier och personer som för övrigt verkar genuina i sitt miljöengagemang kunnat gå in i denna rävsax är obegripligt.

Enda sättet att komma till rätta med otyget är att reagera. Med valåret på ingång är de politiska partierna på tå.  Vill vi ha en diskussion om bättre välfärd – på riktigt? Reagera. Vill vi slippa ytterligare straffskatter på landsbygden? Låt Centerpartiet regera.

Emil Källström

Advertisements

2 thoughts on “Antiintellektuella diskussioner

  1. Förstår din frustration och håller med om att resultatet är det viktigaste. Men det slår mig också att jag hittills aldrig sett någon kravspecifikation på tex åldringsvård. Finns det sådana och finns de med i avtalet som en utförare skriver under på och där man sedan kan kryssa av punkter som uppfylls respektive inte uppfylls? Vore kul att se hur en sådan ser ut. Om en sådan inte finns ser jag inte hur man överhuvud taget kan skriva ett avtal med en extern operatör.

  2. När en kommun inför LOV sätter man också upp en ”kravlista” som utförarna ska erbjuda. Samma sak när boenden läggs ut via LOU.

    Exakt hur de ser ut vet jag inte men det kan säkert Öviks kommun bistå med eftersom man gjort allt i LOV utom att införa det…

Kommentarer inaktiverade.