En ny nivå av fulspel

Veckans lördagskrönika i Ångermanlandstidningarna:

En ny nivå av fulspel och tricksande

Några korta ord från socialdemokraten. Instämmanden från i tur och ordning sverigedemokraten, miljöpartisten och vänsterpartisten. Det var allt som krävdes. Ett litet ställningstagande för en riksdagspolitiker, ett stort kliv i fel riktning för Sverige.

Jag fick det tveksamma nöjet att bevittna ovanstående under torsdagens möte i finansutskottet. De fyra oppositionspartierna tycker inte lika om mycket men idag hade de kommit överens om att stoppa höjningen av brytpunkten för statsskatten, en regeringsreform som ger en miljon löntagare totalt cirka tre miljarder mer i fickan. I samma stund tog de mått och steg för att förstöra den svenska budgetprocessen.

Allt detta handlar om teknikaliteter, detaljer som bara de mest intresserade av politik orkar sätta sig in i. Denna krönika handlar dock om en av de viktigaste sakerna som skiljer oss mellan krisens Sydeuropa och budgetkaosets USA: Ordning och reda i statens ekonomi.

Man glömmer fort, men det var inte länge sedan Sverige var Europas krisland. I kölvattnet av den svenska nittiotalskrisen – komplett med soppkök och skenande räntor – bestämde sig ett antal politiska makthavare att Sverige inte skulle utsätta sig för en liknande situation igen. Ett robust finanspolitiskt ramverk var något av det viktigaste att uppnå. Tack vare centerpartister som Per-Ola Eriksson och socialdemokrater som Göran Persson fick vi bland annat en budgetprocess som bygger på principen att riksdagen fattar beslut om alla statens inkomster och utgifter vid ett enda tillfälle. Kompletta budgetalternativ ställs mot varandra och ett enda klubbslag avgör. Skälet till detta är mycket enkelt. Det är lätt att komma överens om enskilda skatter eller utgifter men desto svårare att komma överens om en helhet. En uppdelad budgetprocess slutar med oreda och osäkerhet som i sin tur skadar Sveriges rykte som låntagare och finansiell spelare. Statsskuldsräntorna går upp och alla står som förlorare.

Denna princip har tjänat oss väl sedan mitten av 1990-talet. Trots att finanskrisen nu är inne på sitt sjätte år har Sverige stabila finanser och låg skuldsättning. Vi kan satsa på reformer och skattesänkningar när andra måste dra åt svångremmen.

Veckans agerande Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet innebär ett bjärt avsteg från denna viktiga princip. Genom att försöka bryta ut en enskildhet ur statsbudgeten påbörjas en återgång till det gamla hela havet stormartillståndet.

Jag säger inte att Sverige blir ett nytt Grekland om oppositionen framhärdar. Risken är dock uppenbar att vi skulle hamna på ett sluttande plan där oppositioner av skiftande färger kommer fortsätta att försöka obstruera framtida regeringars statsbudgetar. Vi skulle nå en ny nivå av fulspel och tricksande i svensk politik. Det vore mycket allvarligt, ansvarslöst och historielöst.

Emil Källström

Advertisements