Från flottare till italienare

Veckans riksdagskrönika i Ångermanlandstidningarna:

Från flottare till italienare

Få somrar har väl så väl som denna lämpat sig för att framför brasan kura ihop sig med en god bok med regnet smattrande mot fönstret. För den som ledsnat på sommardeckarna och istället vill läsa något intressant om svensk och norrländsk historia rekommenderas varmt Sven-Åke Henrikssons bok I flottarnas fotspår. Sollefteåläraren Henriksson tecknar i sin bok en intressant bild över en viktig epok i vår historia, de decennier då våra bäckar och älvar täcktes av skogens timmer på väg till kustens industrier och de flottare som fick detta gigantiska transportsystem att fungera. Utöver intressanta fakta om ett fascinerande men utdött yrke påminner Henriksson också om den kanske mest spännande tid någon svensk region någonsin upplevt: Västernorrland vid tiden för förra sekelskiftet.

Nybyggarland är bara förnamnet. På bara några decennier fyrdubblades Bjärtrå församlings befolkning. Länet som helhet fördubblade sin befolkning mellan åren 1870 och 1905. Det som lockade var givetvis de jobb som skogen och skogsindustrierna innebar – inte minst inom flottningen.

Är det möjligt att återigen göra vår del av världen till ett nybyggarland? Att på allvar vända flyttrenderna? Helt klart är att nästa storhetstid inte kommer komma som en skänk från ovan. Industrins och råvaruhanteringens effektivisering kommer att fortsätta. Nya näringar måste ersätta de gamla och detta måste ske i en global värld där kapital, idéer och människor färdas fritt. Nu mer än någonsin kommer det vara en bygds och en regions entreprenörskap och innovationskraft som kommer att fälla avgörandet mellan succé eller nederlag.

Kanske var det ett embryo av en vändning jag såg i Trehörningsjö i förra veckan när jag tog en fika med ett gäng yngre entreprenörer. Som så många andra mindre orter i norra Sveriges inland har Trehörningsjö länge brottats med kurvor som pekat åt fel håll. Olyckskorparna kraxar säkert om att loppet är kört. Trots detta finns det i bygden ett större antal engagerade föreningsmänniskor och företagare som bestämt sig för att skapa utveckling och göra något av de goda idéerna. Helgens Three Corner Lake Meet och att Kerstins Udde med camping, restaurang, spa och konferensanläggning går som tåget är konkreta exempel på vad dessa åstadkommit hittills. När de unga entreprenörernas femårsplan kom på tal betonades främst vikten av att de stora årskullarna från slutet av 80-talet och början av 90-talet lockas hem när det börjar bli dags att bilda familj. Jobb finns det alltid, sa de – det är bara att starta eget!

Även om det inte är realistiskt att alla blir egenföretagare är inställningen rätt. Fler företag innebär också fler jobb till alla de som får anställning när de nystartade företagen växer. Möjligheterna för nya idéer att lyckas är också goda. Ett tecken i tiden är att jag båda gångerna jag besökt Trehörningsjö denna sommar har träffat italienska turister som varit på resa genom Arnäsföretaget Lappones försorg. Turism och annan serviceindustri har en enorm potential som vi ännu knappt sett början på.

Utmaningen för politiken är den vanliga. Förbättra förutsättningarna för de som skapar utveckling. Att mobilen knappt eller inte alls fungerar är lika oacceptabelt som den förlamande effekt som skolnedläggningar och nedsläckning av väglysen kan ha på en bygds framtidstro.

Gör vi rätt saker kan kommande generationer av Sollefteålärare skriva böcker om det tidiga 2000-talets gyllene entreprenörsepok i Ångermanland. Till dess håller vi till godo med de gamla flottarnas äventyr.

Emil Källström

Advertisements