Så räddar vi Mittuniversitetet i Härnösand

Senaste riksdagskrönikan i ÖA/TÅ:

Så räddar vi Mittuniversitetet i Härnösand

För 372 år sedan inrättades Härnösands trivialskola som ett första steg mot Härnösand som norrländskt centrum för högre utbildning. Sedan dess har skolor, institutioner och utbildningar kommit och gått men Norrlands Aten har bestått.  Ordet dråpslag är sannolikt ett av svenskans mest överutnyttjade, men ordet och dess betydelse ligger nära tillhands för att beskriva effekterna om lärdomsstaden Härnösand skulle tappa sin status som en av Mittuniversitetets campusorter.

Fakta på bordet är att Mittuniversitetet måste spara pengar. Fram till 2015 är det neddragningar värda 50 miljoner kronor som ska genomföras. Fakta är även att Mittuniversitetets intäkter, där statsbidragen dominerar stort, år 2011 var drygt 150 miljoner kronor högre än år 2006. I denna förändringsprocess ser nu universitetsledningen över sina handlingsalternativ. Ett av dessa är alltså att kraftigt dra ner på närvaron i Härnösand.

Svensk högre utbildning förändras. En aspekt av detta är den allt högre grad av självständighet lärosätena får. Allt mindre detaljstyrning från utbildningsdepartementet matchas av allt större frihet för ledningar och styrelser ute i på landets universitet och lärosäten. Detta är en i grunden positiv decentralisering och är viktig att förstå för varje kommunalråd eller samhällsengagerad som nu vill ta fajten för ”sin” del av Mittuniversitetet.

Enda sättet för Härnösand att fortsätta vara och utvecklas som universitetsstad är att ytterligare spetsa sig som miljö att bo och verka i för Mittuniversitets studenter, lärare, professorer och chefer. Härnösand måste vara och bli för bra för att avstå. Här borde Härnösands ledande inom samhälle och näringsliv å det snaraste sätta sig ner med universitetsledningen och studentkåren och skissa på ett fördjupat samarbete. Vad är det bästa med Härnösand som kan utvecklas vidare? Vad är det sämsta och måste tas tag i? Reagerar vi konstruktivt och positivt är jag övertygad om att universitetet kommer att möta den utsträckta handen. Blir reaktionen tvärtom konfrontatorisk eller med en alltför stor dos tycka-synd-om, då är vi på tunn is över djupt vatten. Mittuniversitetet kommer inte att fatta beslut om forskningsresurser och utbildningsplatser för att vara snälla.

För Centerpartiet är det en självklarhet att den högre utbildningen finns väl utbyggd i hela landet. Det är också självklart att Härnösand ska bibehålla och utveckla sin status som universitetsstad. Vi har i Härnösand många fördelar. En gedigen tradition, förhållandevis billiga lokaler och närhet till andra viktiga samhällsfunktioner är några. När tågen i höst börjar rulla på allvar blir man också del av en regionförstoring som möjliggör nya samarbeten och rörelsemönster.

 

Det sista Härnösand och Ångermanland behöver är färre utbildningsplatser, mindre bildning och färre unga människor i rörelse. Därför måste nu alla aktörer som tror på och vill verka för en positiv utveckling i Härnösand samlas för att värna den högre utbildningen.

Denna krönika avslutas i dur. Glöm inte att ett av Mittuniversitetets handlingsalternativ är att förstärka närvaron i Härnösand. Orosmoln till trots – görs rätt saker kan år 2012 bli ett positivt märkesår för Härnösand och dess högre utbildning.

Emil Källström

Advertisements

2 thoughts on “Så räddar vi Mittuniversitetet i Härnösand

  1. Jag tror, som du, att det är staden som helhet som lockar studenter och att många aktörer måste samverka. Trots att t.ex. Gbg har många studenter är det många som väljer bort GU pga för lite studentliv och inflytande. Där har dock Chalmers en mer positiv kultur. Ofta hör man även Umeå som gott exempel på studentstad så varför skulle inte Härnösand kunna bli framgångsrikt?

Kommentarer inaktiverade.