Nordkoreamedley

I månadsskiftet hade jag möjlighet att delta på en mycket intressant studieresa till Nordkorea – världens mest slutna land. Det var en intressant resa med många nya intryck. I efterhand har lite länsmedia intervjuat mig om resan. Nedan ett litet potpurri:

Här skriver allehanda.se.

Här medverkar jag i SR P4 Västernorrland.

Dessutom, en krönika från fredagens ångermanlandstidningar:

Friheten rullar man inte tillbaka

Visste du att det i Nordkorea, världens mest repressiva diktatur, finns blomstrande marknader med tusentals småföretagare som säljer, prutar, skämtar och idkar marknadsekonomi?

För en vecka sedan kom jag hem från en veckolång studieresa i landet där staten äger allt, där ingen hört talas om varken Beatles eller Lady Gaga och där konstant hyllande av de högsta ledarna är en naturlig del av vardagen. Fem riksdagsledamöter från tre partier hade bestämt sig för att se landet alla pratar om med egna ögon. Nordkorea uppvisar sannolikt världens mest effektiva system för indoktrinering av sina medborgare. Organiserad opposition är, till skillnad från diktaturer som Kuba, Vitryssland och Burma, icke-existerande.

 

Det är under sådana förhållanden förstås lätt att förlora hoppet om en demokratisering och ett öppnande gentemot omvärlden. Men i den kompakta muren av totalitarism finns begynnande sprickor.

Vissa av de högt uppsatta partifunktionärerna vi träffade sa att de alls inte existerade. Andra sa att de fanns, men att det bara handlade om försäljning av hemodlade grönsaker. I själva verket var de nordkoreanska marknader vi hört talas och frågade om riktiga saluhallar där allt mellan himmel och jord köptes och såldes. Utan våra nordkoreanska värdars vetskap besökte vi en av dessa marknader i Pyongyang. Försäljerskorna, det var uteslutande kvinnor som idkade handel, stod axel vid axel längs långa rader av marknadsstånd och sålde verktyg, kläder, flådda hundar och allt däremellan. Det mesta var uppenbarligen insmugglat från Kina och till skillnad från resten av staden och landet var den stora marknadshangaren fylld av människor som ville något, som ville tjäna pengar, som ville framåt!

Hur kan detta tillåtas av de nordkoreanska myndigheterna, frågar sig vän av ordning. Hur kan en regim som kallar sig socialistisk och som sätter ära i att produktionsmedel och varudistribution är förstatligade tillåta bubblor av fri marknadsekonomi inom sina gränser? Det korta svaret: Därför att inte ens i Nordkorea vill människor tappa den lilla frihet de har.

De marknader vi besökte har sitt ursprung i 1990-talets nödår. De statliga kollektivjordbruken förmådde inte föda landets befolkning och människor hade inget annat val än att spontant och högst illegalt själva odla och sälja mat. Detta skedde på marknader, marknader som i sinom tid motvilligt skulle accepteras av regimen. Dessa marknader har sedan utvecklats till de handelsplatser jag nyligen besökte. Dessa små öar av marknadsekonomi är alltjämt alltför viktiga för flertalet nordkoreaner för att regimen ska våga stänga ner dem.

Har man aldrig upplevt alternativet är det lätt att glömma vilket människovänligt system marknadsekonomin är, med konsumentmakt och med konkurrens som pressar priser och höjer kvalitet på produkter och livskvalitet för människor. För att inte tala om skillnaden i utbud mellan de fria marknaderna och statens egna butiker…

En regering som vill att dennas reformer ska överleva på sikt och över mandatperioder och maktskiften gör klokt i att genomföra förändringar som medför ökad frihet och självbestämmande för folkflertalet. Dessa är nämligen mycket svåra att rulla tillbaka. Människor tycker om att bestämma själva och människor tycker om att själva idka påverkan på sin omvärld.

Den fria marknad jag fick se och delta i var en av få hoppingivande episoder jag har med mig från Nordkorea. Generellt sett har regimen sin befolkning i ett hårt grepp. Jag är dock säker på att marknaderna är en springa i muren som snart utvecklar sig till en rännil. Får människor smaka på frihet vill de ha mer. Friheten rullar man inte tillbaka i första taget. Inte ens i Nordkorea.

Emil Källström

Västernorrlands riksdagsledamot för Centerpartiet

Advertisements