Orimlig hantering av strandskyddet

En av de första reformerna Alliansregeringen och Andreas Carlgren (C) som miljöminister satte igång med efter maktskiftet 2006 var att öppna upp det tidigare så stelbenta strandskyddet.

Det är orimligt att myndigheterna sätter käppar i hjulet när människor vill tillskapa sina drömboenden med hänvisning till strandskydd – detta i bygder och kommuner där vi har hundratals, ibland kilometervis, strand per invånare.

Tyvärr verkar inte alla länsstyrelser förstå innebörden i alliansregeringens reform. Historier om stoppade husbyggen, om diken som betecknas som bäckar (och därmed omfattas av ”strandskydd”) och liknande episoder återkommer runtom i landet.

I dagarna har Tidningen Ångermanland rapporterat om ett stoppat husbygge i Härnösand. Utan att ha satt mig in i detaljerna kan jag konstatera att 1. någon vill bygga och 2. lokala myndigheter i form av kommunen har sagt OK. Vidare verkar ingen granne, närboende eller liknande ha klagat eller överklagat.

I ett sådant läge ska inte statens myndigheter lägga sig i utan mycket goda argument. Argument som synes saknas.

Istället synes detta vara det vanliga – att tjänstemän på landets länsstyrelser inte verkar ha förstått Alliansregeringens mening med strandskyddsreformen. Om inte länsstyrelsernas hantering av dessa ärenden förändras och förbättras tror jag att vi måste överväga att på nytt förtydliga lagen. Vill människor satsa och bygga, då ska detta givetvis i normalfallet tas emot med öppna armar.

Annonser