Därför sparbanksaktier

För att främja en positiv utveckling i Norrland och Sverige krävs många saker, men ett av dessa är kapital. Folk och företag måste ha möjlighet att finansiera idéer och satsningar. Sparbanksrörelsen och inte minst de fristående sparbankerna har historiskt och än idag varit viktiga för att bidra till utveckling i hela landet och inte sällan i landsbygd.

För att de fristående sparbankerna ska kunna utvecklas på bästa sätt och stärka sin ställning som finansiell aktör bör de få möjlighet att ge ut så kallade ”sparbanksaktier”.  Jag har tillsammans med Per Åsling och Anders Åkesson skrivit en motion på temat, som uppmärksammades i fredagens ÖA (ej online). Här är hela motionen:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa möjligheten för de svenska sparbankerna att ta in externt kapital genom så kallade sparbanksaktier.
Motivering
De lokala sparbankerna betyder mycket för näringslivet och utvecklingen på landsbygden och i mindre städer. Genom sin lokala prägel har sparbankerna en god förankring och tillgänglighet som är viktig vid utlåning för såväl privatpersoner som små- och medelstora företag.

Men inskärpningen av de så kallade Basel III-reglerna ställer högre krav på alla banker att stärka sin kapitalbas. Detta är i grunden bra, men medför att sparbanker som inte väljer att bli aktiebolag saknar reella möjligheter att stärka kapitalbasen. Den befintliga sparbankslagen förhindrar nämligen sparbankerna att ta in externt kapital. Detta försvårar till exempel betydligt för en befintlig sparbank att expandera till närliggande orter genom att förvärva kontor från andra banker.

I Norge finns däremot en lag som möjliggör för sparbankerna att ge ut så kallade ”egenkapitalbevis”. Dessa fungerar på samma sätt som en aktie, med det stora undantaget att sparbanken väsentligen behåller det lokala huvudmannaskapet.

Det norska systemet har fungerat väl sedan det infördes på 1980-talet. Egenkapitalbevisen handlas som ett finansiellt instrument och har till och med haft en bättre snittavkastning för investerarna än Oslobörsen sedan starten, och dessutom till en lägre risk. En god affär både för investerare och banker med andra ord. Statistik visar också att den stora merparten av de norska egenkapitalbevisen handlas av personer bosatta på samma ort som där banken är verksam vilket ytterligare stärker den lokala prägeln.

På samma sätt som i Norge skulle samma system kunna införas i Sverige. Det enda som krävs är en lagändring av den svenska sparbankslagen så att den möjliggör utgivandet av särskilda ”sparbanksaktier”. Detta skulle ge de svenska sparbankerna helt andra möjligheter till vidareutveckling och expansion än vad de har idag. En förändring av sparbankslagen vore inte bara bra för berörda sparbanker utan även för konkurrensen på den svenska bankmarknaden. På sikt skulle lagändringen också bidra till att det även i framtiden finns starka banker utanför storstadsregionerna.

Ett införande av systemet med sparbanksaktier medför inga kostnader för skattebetalarna. De få kostnader som skulle uppstå handlar om finansinspektionens tillsyn, men detta bekostas till sin helhet av finansbranschen och belastar inte skattekollektivet. Förslaget om sparbanksaktier kräver således inga budgetändringar utan handlar helt om vilken bankmarknad vi vill se i framtiden.

Sparbankslagen bör ändras så att svenska sparbanker kan emittera sparbanksaktier enligt samma modell som de norska sparbankerna emitterar så kallade ”egenkapitalbevis”.

Stockholm den 5 oktober 2011
 
Per Åsling (C), Anders Åkesson (C), Emil Källström (C)

Annonser