Skattesänkarpartiet

Om Centerpartiets förtroenderåd går på det liggande förslaget från skattegruppen kommer vi vara riksdagens mesta skattesänkare.

Om det tycker jag… bra.

Låt oss sätta detta skattesänkarinitiativ i perspektiv.  Att vara för skattesänkningar i ett land som Sverige, som pendlar mellan etta och tvåa i högskatteligan, är inte särskilt svårt. Även om vi skulle ta i rejält, och sänka dubbelt så mycket som Alliansen hittills gjort, skulle vi ha exceptionellt höga skatter, sett i ett internationellt men även i ett europeiskt perspektiv.

Någon sade att Sverige måste röra sig från en välfärdsstat till ett välfärdssamhälle. Det skriver jag under på.

Vad är då skillnaden? Ett välfärdssamhälle litar inte i varje ögonblick på att staten, kommunen eller landstinget ska ordna varje uppkommet problem i livet. Det kan lika gärna vara folk själva, genom föreningar, socialt engagemang eller en hederlig slant på banken som står för tryggheten här i livet. Är skatterna lite lägre, har folk också råd och möjlighet till lite mer självständighet.

(Lång utläggning om hur man tar tillvara de som inte har en lön att få sänkt skatt på)

Att sänka skatter är, inom rimliga gränser, en klok politik. Det är ett sätt att säga att man litar mer på människor själva, än politiker och byråkrater att disponera folks pengar.

En annan sida av myntet, är hur dessa skattesänkningar fördelas. Idag har vi ett stort gäng som är upprörda över att pensioner och förvärvsinkomster beskattas olika. Jag kan delvis hålla med, men knappast av samma anledning som Sveriges Pensionärsförbund.

Jag tycker att man ska sträva efter en så stor enkelhet som möjligt i skattesystemet. I Estland, läste jag för ett tag sedan, strävar man efter att konstruera ett skattesystem så enkelt att det låter sig förklaras med några punkter på ett visitkort. Där har vi i Sverige, mästare på snåriga specialregler och avdrag, något att sträva efter.

Enkelhet och transparens underlättar för folk och företagare, och innebär även att man antagligen kan effektivisera Skatteverket en aning (idag ca 11500 anställda).

Ett system med lägre, plattare och enklare skatter skulle rimligen också innefatta samma skattesatser för löner och pensioner.

Alltså, Centerpartiets skattegrupps initiativ är i allt väsentligt positivt. Centerpartiet ska vara ett frihetligt alternativ, som verkar för att flytta makten från staten till köksborden. Fortsatt sänkta skatter är en viktig del av den politiken.

Annonser

4 thoughts on “Skattesänkarpartiet

  1. Vem säger att det finns en motsättning mellan frihet och höga skatter? För det första tror jag att man måste tänka på fördelarna som kommer ur höga skatter.
    Det finns ju de saker som betalas av staten och som nästan alla tycker att staten inte ska ha hand om, dvs skolan, förskolan, polisen, fängelser, sjukvården, omsorgen osv. Visst tycker vissa att det ska drivas privat, men då genom skattefinansierad verksamhet. Det är även dessa områden som är de dyraste.

    Vad finns det då som är skattefinansierat och som är tveksamt? Socialbidrag, A-kassa, rehab, ungdomsstyrelsen, svenska spel? Det tycker jag är viktigt när man pratar om skattesänkningar, dvs vad är det som är meningslöst att ha kvar i statlig regi. Och att säga att mer pengar i plånboken ger mer frihet är tveksamt. Om man har prioriterat bort något som tidigare var skattefinansierat så kommer ju det vara tvunget att betalas via någon annan väg, troligtvis genom plånboken. Ta bort socialbidrag från någon så får inte sjukskrivna och andra socialt-utslagna personer mer pengar i plånboken. Ta bort a-kassan så får arbetslösa inte mer pengar i plånboken.

    Så min uppmaning blir väl då antar jag att förklara vilka människor i samhället som får mer frihet och vilka människor som inte får det. De som slipper förmögenhetsskatten? De som får minskad a-kassa? Deltidsarbetande?

  2. Från min horisont ser jag en viss motsättning mellan människors frihet och att ”ta” deras pengar.

    Givetvis ska vi betala skatt, och jag är trots allt en anhängare av ganska rejält tilltagna skatter och därmed en omfördelning av resurser från de som har mycket till de som har mindre. Jag anser dock att Sverige gått för långt, våra höga skatter fungerar ofta som straffskatter på utbildning eller, ännu värre, som effektiva sätt att schasa ut duktiga, utbildade människor ur landet.

    Det är svårt att peka ut hela verksamheter som inte längre bör utföras av staten. Ofta kan mycket det offentliga idag gör istället utföras av privata aktörer, men att kategoriskt säga ”detta ska staten över huvud taget inte befatta sig med, det är svårt (om än inte omöjligt).

    Det som gör att jag propagerar för lägre skatter, är två skäl: dels insikten om att väldigt mycket i offentlig sektor går att effektivisera, och det rejält.

    Dels tron på det vi kallar dynamiska effekter. En skattesänkning som bidrar till att fler jobbar mer, kan delvis eller helt betala sig själv, eller till och med innebära plus i kassan i slutändan.

    En allmän uppfattning är att skattemedlen bara går till det allra viktigaste, som polis och skola-vård-omsorg. Så är icke fallet. Bara i Örnsköldsvik bränner kommunen pengar på Folkets park, inköp av hamn, etanoltillverkning, med mera, med mera.

    Mönstret går igen i resten av Sverige. Vår rika flora av myndigheter för ditt och datt (Forum för levande historia, bland många andra) kostar skjortan.

    Jag vill för övrigt hänvisa till denna debattartikel från Skattebetalarnas förening. Jag håller inte med i allt som denna organisation producerar, men de har ett perspektiv som allt för ofta saknas i svensk debatt: Vad använder vi egentligen våra skatter till, och måste de vara så höga?

    http://svt.se/2.35188/1.1591207/skattemedel_slosas_pa_byrakrati?lid=puff_1591244&lpos=bild

  3. Det jag försökte göra var att vända på de nyliberalistiska argumenten att ”dessa skatterna ska tas bort” till ”dessa områden inom kommun, landsting och staten ska tas bort”. För alla skattepengar går till någonting (det är nog rätt självklart iofs), och oftast får man från högern bara höra att den och den skattens ska minskas för att folk ska få mer i plånboken. Men vad är det man planerar att ta bort som man inte ska ge skattepengar idag?

    Självfallet är det eftersträvansvärt att ständigt effektivisera för att på bästa sätt använda våra skattepengar. Men ibland låter det som att ”vi minskar skatterna, så får vi se vad konsekvenserna av det blir efteråt”. För en av dina väljare kan det ibland vara bättre att få veta att du tycker att myndighet X är för dyr och inte tillför någonting, istället för att du bara vill ta bort någon myndighet.

  4. För det första: effektiviseringar i offentlig sektor uppstår inte av sig själva. Eftersom man inte strävar efter att maximera vinsten finns inga incitament att slimma ”produktionen”. Det är först när man drar åt svångremmen som nya sätt att göra saker på uppstår.

    Detta menar många, däribland jag själv, är en positiv bieffekt av de lågkonjunkturer som återkommer regelbundet.

    Som sagt, det finns väldigt många myndigheter i Sverige. Några av dem – återigen, forum för levande historia – är totalt onödiga ur alla relevanta aspekter. Andra, som till exempel arbetsförmedlingen (vården!), är kolosser som kostar massor av pengar men som knappast producerar motsvarande resultat. Dessa bör alltså kunna effektiviseras ganska rejält.

Kommentarer inaktiverade.