Förändra migrationspolitiken, offra inte öppenheten

I förra veckan skulle jag flyga till Bryssel. När jag går genom dörrarna till Landvetter inser jag att mitt pass ligger i Sund eller i Stockholm. Oavsett: Det var inte i min hand. Planet gick om en knapp timme. Man ska ju ”egentligen” inte behöva passet vid resor inom Schengen, men det var inte utan oro jag gick fram till incheckningen. Med lite övertalning gick det till slut bra med ett körkort och ett riksdagsleg.

Tanken slog mig; tänk om denna händelse i en framtid utvecklar sig till en av de anekdoter vi använder för att beskriva hur det var förr? ”Jag minns när mobiltelefonerna var stora som en väska”. ”Jag minns när man kunde resa till Belgien utan pass”.

Plötsligt tycks den utveckling som förr syntes ostoppbar, med ett Europa som blir allt fredligare och alltmer integrerat, börja halta och i värsta fall rulla bakåt, tillbaka till samma mörker den kom ifrån.

Sedan ett dygn har Sverige återinfört gränskontroller i Skåne. Som så mycket annat har detta passerat obemärkt förbi för de allra flesta. Till och med de allra flesta av de tusentals som dagligen pendlar över den nationsgräns som skär genom en av norra Europas mest dynamiska tillväxtregioner, det som numera tydligen kallas Greater Copenhagen, har antagligen inte alls märkt av någon förändring.

För vissa blev dock förändringen omedelbar. Några blev stoppade från att komma in i landet. Några mörkhyade svenskar tog för första gången med sig sitt pass till jobbet i Köpenhamn. Tänk om man blir kollad.

Att polisen redan på gränsen hittar människor som med dagens regelverk inte får befinna sig inom landets gränser, det är inte i sig ett problem. Att gränskontroller av allt att döma inte är ett effektivt sätt att bedriva polisarbete, det är ett problem, men ineffektivitet i statliga verksamheter är tyvärr ingen större nyhet. Det som oroar mig är det sluttande planet. När många, enskilt synbart små, steg i följd leder till slutresultat ingen kunde eller ville förutse.

Vi vet vad Sverige just infört. Det vi inte vet, är hur Danmark och Tyskland svarar. Det vi vet än mindre, är vad som händer i nästa steg. Hur reagerar Ungern, Bulgarien, Rumänien? I stora delar av EU, inte minst i den sydöstra delen av vår union, finns stora motsättningar. Minoriteter från den ena nationen inom den andra nationens gränser. Tack vare vårt Schengen, tack vare våra öppna gränser, behöver inte detta innebära några större problem idag. Att ha kusinerna på andra sidan gränsen går att leva med.

Vår kontinent är smärtsamt medveten om vad som väntar om vi äventyrar de segrar som Europas fred och frihet burit med sig. Det kan tyckas vara en lång väg mellan svenska gränskontroller och centraleuropeisk grannsämja, men det är just detta som gör de små stegens förbannelse så farlig.

– – –

Svensk integrations- och migrationspolitik måste reformeras i grunden. Dagens regelverk var länge bättre än sitt rykte, men de är anpassade för en tid då antalet asylsökande räknades i tiotusental, inte hundratusental.

Grundregeln i en situation då man inte klarar av allt man vill göra, är att prioritera bland arbetsuppgifterna. Det är uppenbart att vi inte klarar av att tillhandahålla asylboenden till alla som kommer. Det är lika uppenbart att Migrationsverket idag inte klarar av alla de arbetsuppgifter de är ålagda.

Är då inte det rimliga att se till att vi ser till att de boendeplatser staten tillhandahåller går till de som har störst behov av det – exempelvis barnfamiljer, äldre och handikappade? För övriga handlar det om att med hjälp av sin dagersättning själv hitta boende. Detta kommer att öppna dörren för alla de privatpersoner som vill hyra ut boende och för de många aktörer som kan erbjuda ett mindre antal platser, som idag är ointressanta för Migrationsverkets upphandlingar. Detta lättar också på Migrationsverkets börda.

Vi ser hur de tidiga insatserna gör skillnad. Trots att ingen borde ha något emot att vi öppnar på möjligheten att jobba, göra ett dagsverke, från dag ett är denna dörr fortfarande stängd. För att få jobba som asylsökande krävs tillstånd. Gissa om utfärdande av dessa tillstånd är prioriterade på Migrationsverket just nu… Det är vidare högst rimligt att vi som motprestation till den dagpenning man får både förstärker och gör obligatorisk den grundutbildning med bland annat föräldrakurser och hälsokontroller som erbjuds.

Detta är huvuddragen i de förslag som Centerpartiet presenterade igår (länk). Vi kommer att återkomma med ytterligare förslag som gör integrationsprocessen bättre och – varför hymla? – billigare. Vi måste få ner kostnaderna för migrationen och integrationen. Annars klarar vi inte detta.

– – –

Ett samhälles viktigaste naturresurs är dess människor. Från Israel som integrerade en miljon ryska judar under 1990-talet till det ständiga exemplet USA och Kanada finns exempel på exempel på hur det i grunden är positivt när ett samhälle växer och människorna blir fler.

Helt klart är att våra system inte är anpassade för detta. I väldigt stor utsträckning – stel arbetsmarknad, obefintlig bostadsmarknad, krångel och höga skatter på företagande – är det systemen det är fel på. De hade behövt reformeras oavsett.

Nu blixtbelyses våra reformbehov. Centerpartiet kommer inte att backa från den utmaningen. Nu är tid för att slakta heliga kor och genomföra de reformer som moderniserar det svenska samhället.

Sverige tar ansvar

Några av Europas vackrast formulerade ord är smeknamnet för Polens nationalsång, Än är Polen ej förlorat. Denna bitterljuva inledande strof betecknar polackernas ständiga kamp för sin framtid och frihet, mot mäktiga och bitvis totalitärt aggressiva grannar. Den säger också en del om vår strävan om att göra våra liv och samhällen bättre. Ofta, oftast, handlar liv, arbete och engagemang om att kavla upp ärmarna och lösa problem och situationer som dyker upp framför oss. De grandiosa framtidsplanerna får vänta, ty oftast har vi saker att fixa här och nu.

Flyktingkrisen som pågår är av historiska mått och är sannolikt vår generations största politiska utmaning. Det är vad folk pratar om kring fikaborden. Det finns en uppenbar förväntan att vi som bär politiskt förtroende samlar oss kring reformer som gör situationen bättre och mer hanterlig.

Jag är mycket glad över att Alliansen och regeringspartierna har kunnat göra upp om de förslag på migrations- och integrationsområdet som idag presenterats. Vi håller fast vid en god svensk tradition om att när stundens allvar så kräver samla oss och gemensamt ta ansvar.

De viktigaste beståndsdelarna i denna överenskommelse är att vi nu sänker trösklarna in på arbetsmarknaden. RUT-avdraget breddas med flyttjänster, IT-tjänster och trädgårdstjänster. Introduktionsjobben breddas på ett sätt så att vi släpper in småföretagen genom att slopa kravet på kollektivavtal. Detta är det enskilt viktigaste för att vi klarar integrationsutmaningen. Åratal av utanförskap är inte rätt väg in i det svenska samhället.

Vi ser också det resursbehov som krävs på kort sikt. 10 miljarder till kommunsektorn är ett rejält tillskott. Dessutom kommer resurserna till det civila samhället öka med 200 miljoner. Det är här och nu det behövs resurser för det inledande arbetet.

Visst finns det delar i uppgörelsen som Centerpartiet inte anser vara helt optimala. Alla vet att Centerpartiet inte drivit varken temporära uppehållstillstånd eller försörjningskrav för att människor ska kunna återförenas med sina närstående. Det är dock inget nytt att en kompromiss per definition innehåller saker man inte står bakom till 100 %. Vi har dock sett till att barn och barnfamiljer undantas.

I vissa situationer finns det ett starkt egenvärde i breda överenskommelser. Detta är en sådan. Vi ser en överenskommelse med lägre trösklar in på arbetsmarknaden, regelförenklingar på en rad områden och rejäla resurser till kommunerna som ska göra grovjobbet. Dagens besked består i mycket hög utsträckning av krav som Centerpartiet drivit under en lång tid.

Idag har Sveriges ansvarstagande partier enats kring konkreta punkter. Det har blivit verkstad. Ingen tror att detta slutgiltigt löser flyktingfrågan. Denna utmaning kommer att prägla svensk och europeisk politik under lång tid framöver. Det kommer dyka upp nya problem att lösas. Men än är ej Polen förlorat.

Följ med på hockey!

996147_10154619139045204_6511873083994183101_n[1]Emil Källström med vänner

På lördag den 19 september har Modo Hockey hemmapremiär på Fjällräven Center.

För andra året i rad har jag dragit ihop ett gäng som sponsrar matchen, i år under rubriken ”Emil Källström med vänner”.

Du och en vän har möjlighet att följa med! Fyll i formuläret nedan för din chans att vinna. Du får plats i loge, trerätters middag och får dessutom utse matchens lirare.

Deadline för ansökningar går fredag 18/9 klockan 13.00. Vinnare meddelas senare under fredagseftermiddagen.

Decemberöverenskommelsen

Alla de som någon gång suckat över dödläget i den amerikanska kongressen och med ett fnys undrat varför de inte bara kommer överens har anledning till att se sig i spegeln och reflektera över de senaste dagarnas reaktioner på decemberöverenskommelsen.

En kompromiss är lätt att håna. Det är enkelt för en politiker att benhårt försvara, vägra vika ner sig. Kräva sin rätt. Då kan de närmaste, förståsigpåarna och föredettingarna känna sig lugna och trygga. Man slipper skita ner händerna.

Den som int lägg sä i
ha inge å dra sä ur.
Å inge hänner å tvätte.

Den som ta i
jett fo en del dynje
på fingra.

Men når allt
komma tell allt,
va ha renhännren
uträtte i väla?

Birger Norman: Renhännren

Som alla kompromisser finns delar i decemberöverenskommelsen som enskilda personer kan ha åsikter om. Så även undertecknad. Det hade till exempel funnits argument för att först komma överens om detta, för att sedan faktiskt genomföra det aviserade extravalet. Väljarna hade haft spelplanen klar för sig och getts en ny chans. Detta omöjliggjordes dock av att ett eller flera partier – däribland det regeringsparti som måste utlysa valet – helt enkelt inte ville gå till val igen. Ett givande och ett tagande.

Decemberöverenskommelsen innebär i någon mån ett nytt skede i svensk politik. Den presenterades dessutom i en annars nyhetsfattig tid. I så mån får man förstå att det debatteras och kritiseras flitigt.

I sak och praktiskt utfall innebär dock decemberöverenskommelsen inte mycket nytt. För den innevarande mandatperioden precis vad valresultatet speglade och vad vi i Alliansen – motvilligt – accepterade när vi släppte fram Stefan Löfven som statsminister. Överenskommelsen innebär också i stort just den verklighet vi alla levde i – motvilligt – fram till att SD förklarade att de skulle bryta praxis i budgetomröstningen. Hade någon i början på hösten sagt att i december kommer partiledarna för sex partier komma överens om detta hade få höjt på ögonbrynen, då överenskommelsen innebär samma verklighet vi då levde i.

I praktiken var alternativen till denna överenskommelse tre: Upprepade extraval och regeringskriser à la Italien, samlingsregeringar eller storkoalitioner à la Finland och Tyskland eller Alliansstyre med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Om något av dessa alternativ är bättre än decemberöverenskommelsen är naturligtvis upp till var och en att sluta sig till. Själv anser jag dem alla vara sämre än det som nu blev utfallet.

Innebär detta att oppositionspolitiken avstannar fram till 2018 års val? Självklart inte. En enad allians kommer i alla andra omröstningar, om motioner, enskilda propositioner eller utskottsinitiativ ha goda möjligheter att fälla regeringspolitiken och att i opposition fortsätta forma framtidens Sverige. Detta arbete är redan igång och har bland annat inneburit rejäla smällar för inte minst Miljöpartiet om Förbifart Stockholm och Bromma flygplats. Lita på att detta kommer att fortsätta.

Innebär detta att Centerpartiet och Alliansen ”stöttar” vänsterpartiernas budget? Nej. I höstas lade jag och resten av allianspartiernas riksdagsledamöter ner våra röster i statsministeromröstningen. Vi släppte fram Stefan Löfven som statsminister som en konsekvens av valresultatet. Det gör inte Stefan Löfven till min statsminister. Att vi nu kommit överens om ett ramverk för hur den svenska politiken ska fungera gör inte vänsterpolitiken till min.

Jag kommer att fortsätta att vakna varje dag med ett (av flera) mål för mitt politiska engagemang: Att minska och förkorta de socialistiska partiernas inflytande över Sverige. Detta arbetes framgång kommer att mätas av väljarna, senast 2018.

Tack vare överenskommelsen kommer väljarna då mötas av två tydliga regeringsalternativ. Det kommer att vara slut på tiderna då man kan mumla sig igenom en hel valrörelse om vad som ska göras och med vilka det ska göras. Denna överenskommelsens viktiga konsekvens – alla inblandade måste tala ur skägget – är en av de stora vinsterna med julhelgens förhandlingar.

När Centerpartiet var med och lade fast ramarna för finanspolitiken på 1990-talet var detta långtifrån okontroversiellt. Det visade sig dock vara nödvändigt för att kunna styra Sverige på ett effektivt sätt. Nu hyllas ramverket närmast unisont. När det kom på plats gynnade det naturligt nog det dåvarande regeringspartiet. När Alliansen tog över fick vi njuta frukterna av en tight och sammanhållen budgetlag. Det finns uppenbara paralleller att dra till decemberöverenskommelsen.

Men SD, då?

I likhet med Vänsterpartiet fick inte Sverigedemokraterna vara med i uppgörelsen. Att Stefan Löfven väljer att ta med ett ytterkantsparti med totalitära spöken i garderoben i sitt regeringsunderlag är något jag själv vänder mig emot, men den domen är i slutändan upp till väljarna att fastställa. Konstateras kan att Alliansen inte samarbetar med något av extremistpartierna i svensk politik. En viktig hygienfaktor att upprätthålla.

Ytterst är det dock Sverigedemokraternas försök till att kidnappa den svenska demokratiska processen som tvingat fram en ny praxis. Helt naturligt. När ett parti gör parlamentarism av det sämsta ur idrottens supporterkultur – det viktiga är inte att vi vinner utan att alla andra förlorar – måste detta mötas av en reaktion.

Detta har lite eller ingenting att göra med Sverigedemokraternas val av profilfråga. Migration och integration är några av de viktigaste utmaningar svensk politik står inför och flera partier, däribland givetvis Centerpartiet, kommer att presentera en mängd förslag för bättre fungerande bostads-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik.

När dammet väl har lagt sig innebär detta att fokus i svensk politik kan återgå till innehåll och substans. Höstens totala fokus på spel, taktiserande och ränksmideri är på sin höjd intressant för samma klick i ankdammen som på 1700-talet intresserade sig för hovintriger.

Detta gynnar inte minst Centerpartiet och Alliansen. Har man den bästa politiken för fler jobb i växande företag, en stark svensk ekonomi och resultat för miljön kommer man att gynnas av att konflikterna åter blir politiska. Kan vi dessutom fortsätta att utveckla politiken mot den nya tidens utmaningar är manegen nu krattad för en stark reformpolitik, senast efter 2018.

Valet 2014

Bxjrxm8IMAIE2nP[1]

 

Funderar på valresultatet

Centerpartiet håller i stort ställningarna medan övriga Alliansen tappar stort. Så ser resultatet ut såväl i Sverige som i Västernorrland. Med respekt för den slutliga sammanräkningen verkar Centerpartiets riksdagsmandat från Västernorrland vara säkrat. Det blir kryssen som avgör om jag eller någon annan på listan tar det.

Å ena sidan: Tappar regeringsmakten. Å andra sidan: Tappar minst och blir näst störst i borgerligheten. Å ena sidan: minskar i ett antal av länets kommuner. Å andra sidan: Ökar lika mycket i de andra och står still i den kommunala representationen med 9,4 % av de kommunala mandaten. Vi ökar dessutom i landstinget i Västernorrland.

Det är inte helt lätt att veta vilken fot man ska stå på. Är detta ett val att vara missnöjd, halvnöjd eller helnöjd med?

Klart är dock att Centerpartiet kommer att ha en nyckelroll i svensk politik de kommande åren. Huvudkonflikten kring de kommande årens prioriteringar och statsbudgetar står mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna.

Socialdemokraternas utgiftsökningar kräver nya skatteintäkter. Dessa tas främst in genom ett antal nya skatter. Dessa har gemensamt att de slår mot de värden Centerpartiet kämpar för, eller är direkta återställare av framgångsrika centerreformer:

  • Den sänkta restaurangmomsen har skapat tusentals nya jobb och skapat en bättre fungerande hotell- och restaurangnäring. Här får många sitt första jobb. Det är också högst rimligt att det är samma momssats om du äter din mat på restaurangen eller om du tar det som take away. Där reformen gjort mest nytta är givetvis hos de näringsidkare som har lägst marginaler eller står och väger om man över huvud taget ska hålla öppet hela året. Dessa finns i hög utsträckning på landsbygden. Socialdemokraterna gick till val på att fördubbla restaurangmomsen.
  • De sänkta arbetsgivaravgifterna för unga gör unga mer attraktiva på arbetsmarknaden. Centerpartiet och Alliansen gick till val på ytterligare sänkningar. Socialdemokraterna vill fördubbla ungas arbetsgivaravgifter.
  • Kilometerskatten är en skatt på avstånd. En skatt – på avstånd. Det är svårt att komma på något mer Norrlands- och landsbygdsfientligt även om man försökte. Centerpartiet är givetvis emot.

Till detta ska läggas alla de regleringar och fördyringar som kommer att drabba småföretagarna och de gröna näringarna, inklusive en världsunik skatt på gödsel.

Det talas nu om utsträckta händer över blockgränsen till inte minst Centerpartiet. Ser vi till politikens innehåll vore det rimligare om Socialdemokraterna friade till Moderaterna. Jobbskatteavdraget – Moderaternas främsta prioritering – värnas ju även av Socialdemokraterna numera.

När regeringsbildaren har dessa prioriteringar återstår bara en sak. Centerpartiet går nu i opposition. Vi kommer att ge väljarna precis det vi lovade i valet. Vi kommer att vara den starkaste rösten till försvar för fler jobb i växande företag, resultat för miljön och att hela Sverige ska växa.

Ett ansvarstagande parti måste dock alltid vara berett att styra Sverige. Jag utesluter inte att Centerpartiet kommer att sitta i regeringen även innan valet 2018. Om Stefan Löfven misslyckas med regeringsbildningen måste Centerpartiet och Alliansen vara beredd att ta över. Vi vet hur man regerar i minoritet – det har vi visat i fyra år.

Följ med på hockey!

arenan_01_stor[1]

Tre dagar innan valet har jag kampanjfinal i samband med Modo Hockeys säsongspremiär, hemma mot Örebro.

Min återvalskampanj kommer att vara matchsponsor. Vi kommer att vara ett stort gäng som står i entrén och möter modofans och väljare. Det är en stor ära att kunna kombinera en riktigt vass kampanjaktivitet med att göra en insats för laget jag håller närmast hjärtat.

Nu utlyser jag en liten tävling. Jag vet att många gör kampanjinsatser i det lilla. Skriver positiva saker på facebook, delar ut några foldrar eller bara talar väl om Centerpartiet och dess kandidater. En av alla dessa sympatisörer och ambassadörer kommer att få haka på till hockeyn.

Vill du lägga vantarna på två biljetter till Modos hemmapremiär, fyll i formuläret nedan. Du får två matchbiljetter, trerätters middag i ”matchens företag”-logen och möjlighet att utse och dela ut priset som matchens lirare i de bägge lagen. Vinnaren utses måndag den 8 september.

Jobbförstörande åtgärder

”Jobben prioriterad fråga” var rubriken för dagen när de lokala socialdemokraterna igår presenterade sitt program för Västernorrland. Ironiskt. Det största frågetecknet med socialdemokraternas politik är tvärtom hur många jobb som försvinner.

Forskarna är osäkra på exakt hur många jobb som försvinner, finansdepartementet räknar med att nära 15000 jobb försvinner bara på socialdemokraternas höjning av arbetsgivaravgifterna för unga. Det finns dock ingen oberoende aktör som tror att en röd-grön regeringspolitik skulle minska arbetslösheten.

De nya jobben kommer i de små och växande företagen. De senaste decennierna har 4 av 5 nya jobb i näringslivet skapats i företag med mindre än femtio anställda. Att arbetslösheten ökar om man straffbeskattar dessa våra jobbskapare, det är ganska självklart.

Socialdemokraterna vill införa en norrlandsfientlig kilometerskatt. De vill höja arbetsgivaravgifterna. Fördubbla restaurangmomsen. Detta bromsar jobbskapandet och de stora förlorarna är Sveriges unga och den svenska landsbygden.

Till detta ska naturligtvis läggas alla de pålagor, skatter och regleringar som Mp och V, de tilltänkta regeringskollegorna, kommer vilja lägga på. Här kan man utan överord tala om dråpslag mot svensk företagsamhet.

Det finns goda saker i det förslag som S presenterade igår. Satsningarna på infrastruktur är helrätt och där tar Centerpartiet och regeringen redan steg i den riktningen. Sverigebygget handlar om ett rejält lyft i hela Sveriges infrastruktur och självklart ska bland annat Ostkustbanan vara först i kön och här gäller det att samarbeta över partigränser. Om detta finansieras med att höja skatten på de företag och jobb som bygger morgondagens välstånd och investeringar biter man sig dock rejält i svansen.

Inbjudan Myckelgensjö Åstadkommation

myckelgensjö-improved

Varmt välkommen till årets Myckelgensjö Åstadkommation!

Temat för 2014 är ”Framtid”. Kom och lyssna på årets talare, diskutera och passa på att bli bjuden på kaffe och glass från Myckelgensjö.

Årets talare:

  • Christoffer Berg, grundare för dagstidningen European Daily.
    Framtidens Europa: Vad händer efter EU-valet?
  • Emil Källström, riksdagsledamot för Centerpartiet.
    Framtidens Västernorrland: Agendan bortom valet.

Anmäl dig till mariakarolinawestin@gmail.com

Facebook-eventet