Maten engagerar

Imorgon söndag inviger jag den årliga matmässan Vitsippans dag i Brynge, Sidensjö. Förhoppningsvis har de många utställarna bullat upp ordentligt. Förra året kom det så mycket folk att produkterna tog slut – försäljarna sålde allt de hade med sig…

Maten engagerar. Fler och fler bryr sig mer och mer om hur den mat vi äter har producerats, fraktats och hanterats – och var i världen detta har skett. Detta har resulterat i något som kan beskrivas som marknadsekonomi när den är som vackrast. Intresset har mötts av hundratals mathantverkare som med nya verksamheter eller nya produkter. Brieost från Häggdånger, kött och charkuteri från Ramsele och barkbröd från Ullånger är bara några exempel på produkter som finns tack vare entreprenörer som sett denna trend och slagit mynt av den.

Nu, eller i alla fall mycket snart, är det slut på tiden då pris per kilo var den främsta relevanta faktorn när vi köpte in mat i hushåll, skolor och äldreboenden. Vad spelar det för roll om en produkt är 20 % billigare om hälften slängs? Många är de historier som berättar hur dyrare matkostnader i form av närproducerat, ekologiskt eller högre kvalité i själva verket inneburit besparingar när svinnet minskar och matgäster blir gladare och får mer energi.

Ett litet, handelsberoende land som Sverige ska aldrig hänge sig åt bakåtsträvande protektionism, ej heller när det gäller mat. När en fri marknad råder får man inte utesluta vissa producenter eller leverantörer av strikt geografiska skäl. Tvärtom kan svensk matexport innebära ny export och nya jobb. Samtidigt kan man inte bortse från de uppenbara fördelar det innebär om barnen i förskolan får se de grönsaker de snart ska äta växa hos den närliggande odlaren eller om de boende i våra äldreboenden varje sommar får känna den oförglömliga smaken av ångermanländsk nypotatis.

Mycket handlar om att exempelvis kommunens upphandlare och fristående skolors inköpare har rätt kunskap och instruktioner. Om lagen om offentlig upphandling kan man säga mycket men många kommuner och verksamheter har visat att det går att styra sina inköp bättre än vad som görs idag – tidigare i år var det Sigtuna kommun som i sin upphandling fick rätt att ställa högre krav på djurskydd än EU:s minimikrav.

Söndagens mässa i Brynge och liknande arrangemang är också exempel på hur Ångermanlands mathantverkare med råg i ryggen visar upp sina produkter och sitt kunnande för omvärlden. Att vara mathantverkare är coolare än kanske någonsin tidigare.

Emil Källström