Veckans riksdagskrönika i Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda:
Idéer som knäcker ungdomsarbetslösheten
Ett av de roligaste och viktigaste uppdragen som riksdagsledamot är att verka som länk mellan makten i Stockholm och människor från valkretsen. I veckan har det varit fullt av västernorrlänningar i riksdagshuset. Jag har bland annat tagit emot gymnasieklasser och bjudit företagare från Anundsjö och Ådalen på lunch.
Ur företagarens perspektiv kan det vara kontakter med myndigheter eller departement som lockar. Den genomsnittlige gymnasieeleven vill oftast få svar på frågor eller presentera idéer på saker som borde ändras. Av naturliga skäl handlar diskussionerna ofta om utbildning eller det första jobbet efter studenten.
Sverige har sedan decennier nu haft en ungdomsarbetslöshet över europasnittet – inte sällan rejält över. Trots att vi satsar mest i världen på arbetsmarknadspolitik och utbildningsinsatser har det i såväl hög- som lågkonjunktur varit svårt att pressa ner ungas utanförskap.
Olika unga har olika förutsättningar. En stor del av arbetslösheten kan förklaras genom bristande språkkunskaper eller ej slutförda gymnasiestudier. Vi förbättrar därför utbildningskedjan. Det finns dock systemfel som måste rättas till.
I veckan presenterade Riksrevisionen en granskning av Arbetsförmedlingen. Granskningen visar tydligt att denna gigantiska myndighet har brister i effektiviteten. Cirka 17 000 fler individer skulle vara i arbete om alla Arbetsförmedlingens kontor vore lika effektiva. Från organisationen Företagarna är budskapet beskt – inte ens hälften av deras medlemmar använder sig att Arbetsförmedlingen vid rekrytering. Jag och Centerpartiet anser att Arbetsförmedlingen ska konkurrensutsättas. Om varje arbetssökande fick en jobbpeng och själv fick välja arbetsförmedlare skulle en ny marknad växa fram. Vissa arbetsförmedlare skulle kunna specialisera sig på unga, vissa på invandrare och andra på civilingenjörer. Arbetsförmedlarna skulle få nya och starkare incitament att skapa goda relationer med arbetssökare och arbetsgivare och därmed öka matchningen på arbetsmarknaden.
Mycket handlar om att få in en fot. Många har misstänkliggjort Centerpartiets förslag för att få in svaga grupper på arbetsmarknaden. Vi har beskyllts för att vilja sänka allas löner. När fackförbundet Handels senaste kollektivavtal innehöll en paragraf om en ”ungdomspraktik” tystnade dock en stor del av kritiken. Både Handels ungdomspraktik och Centerpartiets tidigare förslag om ett ”ungdomsavtal” handlar om att varva jobb och utbildning till en inledningsvis lägre lön. Tidigare har bland andra IF Metall och några stora svenska industriföretag hittat liknande lösningar. Det är mycket bra när arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar för att få in unga och andra svaga grupper i jobb.
Det absolut viktigaste är dock den enskildes initiativ och företagsamhet, själv eller i samverkan med andra. Detta gäller de stora skeendena och de små initiativen, för landets utveckling och våra bygders växtkraft. Grattis, ni Nordingråbor vars kamp och engagemang nu resulterar i en bymack!
Måndag: Kontorsarbete, möten och föreläsning i Stockholm. Deltar i kammardebatt om vårpropositionen.
Tisdag: Riksdagsarbete. Möten med representanter för Google och Storumans kommun.
Onsdag: Riksdagsarbete. Möte med representanter för Wikimedia Sverige, Wikipedias svenska stödförening.
Torsdag: Riksdagsarbete. Kammardebatter om högskola och forskning. Möten i Östersund.
Fredag: Fortsatta möten i Östersund med CUF och Mittuniversitetet. Medverkar i panelsamtal vid Centerstudenters förbundsstämma i Stockholm.
Lördag: Träffar yngre centerpartister i Örnsköldsvik.
Söndag: Förberedelser och inläsning.
Måndag: Kommunfullmäktige i Örnsköldsvik.
En av de första reformerna Alliansregeringen och Andreas Carlgren (C) som miljöminister satte igång med efter maktskiftet 2006 var att öppna upp det tidigare så stelbenta strandskyddet.
Det är orimligt att myndigheterna sätter käppar i hjulet när människor vill tillskapa sina drömboenden med hänvisning till strandskydd – detta i bygder och kommuner där vi har hundratals, ibland kilometervis, strand per invånare.
Tyvärr verkar inte alla länsstyrelser förstå innebörden i alliansregeringens reform. Historier om stoppade husbyggen, om diken som betecknas som bäckar (och därmed omfattas av ”strandskydd”) och liknande episoder återkommer runtom i landet.
I dagarna har Tidningen Ångermanland rapporterat om ett stoppat husbygge i Härnösand. Utan att ha satt mig in i detaljerna kan jag konstatera att 1. någon vill bygga och 2. lokala myndigheter i form av kommunen har sagt OK. Vidare verkar ingen granne, närboende eller liknande ha klagat eller överklagat.
I ett sådant läge ska inte statens myndigheter lägga sig i utan mycket goda argument. Argument som synes saknas.
Istället synes detta vara det vanliga – att tjänstemän på landets länsstyrelser inte verkar ha förstått Alliansregeringens mening med strandskyddsreformen. Om inte länsstyrelsernas hantering av dessa ärenden förändras och förbättras tror jag att vi måste överväga att på nytt förtydliga lagen. Vill människor satsa och bygga, då ska detta givetvis i normalfallet tas emot med öppna armar.
