Emil Källström i Sund

”Emil Källström positiv till Lööf som ledare”

”Källström har fullt förtroende för ny partiledare”

Min notering: Det är stämman i Åre som avgör. Ingen är ny partiledare innan dess…

Om ungefär en halvtimme håller Centerpartiets valberedning presskonferens. Även om allt pekar åt ett håll, är inget klart förrän allt är klart. Det är slutgiltigt partistämman i Åre som fattar beslut.

Oavsett vad som sägs senare idag, eller vad partistämman säger, kan redan nu fyra vinnare utses. Dessa är Centerpartiet samt Anders W Jonsson, Anna-Karin Hatt och Annie Lööf, utan inbördes ordning.

Anders W Jonsson kom som en vårvind från statsrådsberedningen till Riksdagshuset. Han har inspirerat många, inte minst med sitt engagemang för samhällets allra mest utsatta. Anders kommer ha en ledande position i partiet för en lång tid framöver.

Anna-Karin Hatt imponerade på alla med sin Hattresa. Mig imponerade hon på kanske främst genom att tydligt knyta an till Centerpartiets rika folkrörelsehistoria genom att nämna ”Fria tankars hem” och Bernhard Glans arbete.

Annie Lööf har tagit medlemmar, medier och tyckare med storm. Detta är dock ingenting som gäller ”bara” denna partiledarkampanj. Annie är ett fenomen, och har vare sig hon vet om det eller ej kampanjat i fem år. Minst. Annie är unik och går utanpå alla andra i sin generation av politiker.

Centerpartiet har visat att vi inte bara pratar om att vara Sveriges mest spännande, öppna och moderna parti. Vi levererar. Denna partiledarvalsprocess, tillsammans med kommande arbete med nytt partiprogram och delvis ny uppställning när det gäller ledande företrädare, kommer vara starten på en ny framgångsrik period för Sveriges viktigaste parti.

”Surströmmingsbeslutet är nära”

Har fått lite information från mina kontakter i Bryssel angående Norrlandsfiskets framtid.

Den 18 augusti vidarebefordrades EU-kommissionens beslut om bland annat de svensk-finska dispenserna för fortsatt fångst och förädling av fisk från Bottenhavet.

Nu har ledamöterna i ENVI-utskottet fram till den 7 september klockan 12.00 på sig att reagera och eventuellt ta initiativ till att avvisa kommissionens förslag. Om så sker följer omröstningar i ENVI-utskottet och senare, om en majoritet nås i utskottet, i Europaparlamentets plenum. Händer ingenting innan den 7 september faller Europaparlamentets möjlighet att agera.

I ENVI-utskottet sitter ledamöter som tidigare varit kritiska mot fortsatt dispens – inte minst socialdemokraten Åsa Westlund. Jag hoppas att Åsa håller sig passiv och inte orsakar ytterligare förseningar och osäkerhet i ärendet. Detta är helt enkelt ett utmärkt tillfälle att hålla tyst.

Eftersom allehanda.se inte behagar lägga upp min senaste lördagskrönika gör jag det själv:

Bortom friskoledebatten

Skolfrågorna är alltid aktuella, lokalt och på riksnivå. Under våren och sommaren har vi kunnat följa turerna med skolorna i Kramfors kommun. En centralistiskt lagd kommunledning verkar vilja lägga ner de flesta skolor som man inte kan peka på från kommunhusets tak. Naturligt nog har många föräldragrupper, inte minst i Docksta, börjat planera för att driva vidare de nedläggningshotade skolorna.

Något som tyvärr verkar lika naturligt är att dessa planer motarbetas av höga politiker och tjänstemän. Med tanke på hur hotfulla tongångarna varit i media kan man undra hur det låter när kommunen bemöter föräldragrupperna direkt. Låt oss hoppas att de engagerade föräldrarna finner kraft på andra håll än på kommunkontoret.

När friskolor på landsbygd diskuteras går mina tankar ofta till den nybildade friskolan i Gottne, vackert beläget 2,5 mil inåt landet från Örnsköldsvik längs med Moälven. Sedan Gottne Samhällsförening för ett drygt år sedan fick klartecken att driva vidare den tidigare kommunala skolan i egen regi har det mesta förändrats till det bättre. Lärarna, som tidigare verkat under konstant nedläggningshot, kan planera för framtiden. Barnen är mer harmoniska och lär sig mer, inte minst för att skolans nya matleverantör är en allmänt uppskattad sådan. I Gottnes fall innebar en friskola ett lyft och en ny trygghet för barnen och för bygden.

Skolfrågor och inte minst friskolor diskuteras som sagt också nationellt. Tyvärr fastnar debatten allt för ofta i ett simpelt ”för” eller ”mot” friskolor eller i en krystad diskussion kring hur mycket vinst man egentligen ska få göra som ägare av en eller flera skolor. Friskolor har varit ett faktum i Sverige i tjugo år och ännu har ingen mig veterligen presenterat några samband mellan vinstnivåer och kvalitet i undervisningen. Den parameter som är relevant att diskutera är hur skolor ska bli så bra som möjligt – och vad vi gör med de sämsta. Dessa gäller oavsett om skolorna är privata eller kommunala.

En starkare skolinspektion med större befogenheter vore sannolikt bra. När en skola missköts kraftigt av kommunen eller sin ägare ska den kunna övertas och tvångsförvaltas med kort varsel. Skolelever är för värdefulla för att tvingas vänta till nästa läsår på god utbildning. Det är heller inte bra att niondeklassare i många delar av landet överöses av reklammaterial av olika gymnasier. Här krävs sannolikt fristående information av Råd&Rön-typ.

Utbildningsfrågorna är några av de viktigaste ett samhälle har att lösa. Det är illa när en kommun motarbetar föräldrar som vill ge sina barn en så bra skola som möjligt. Det är också illa när skolor som inte satsar mest på flashig reklam straffas. Diskussionen om vi ska ha friskolor eller inte tillhör en annan era. Låt oss vända blad, också i debatten.
Emil Källström

Det pratas och skrivs om Centerpartiet lite överallt dessa dagar. Anledningen är givetvis det demokratiskt och medialt briljanta upplägg som Centerpartiets valberedning har valt för att utse ny partiordförande. Kandidater som öppet kampanjar och åker land och rike runt för att diskutera centerpolitik med medlemmar och sympatisörer är precis den förnyelse som svensk folkrörelsedemokrati behöver.

För Centerpartiets del innebär det en hel del positivt buzz och är en bra språngbräda för det arbete som en ny partiledare kommer att inleda i slutet av september.

Det känns mycket bra att Centerpartiet kan mönstra tre kompetenta ordförandekandidater. Det är dock ingen hemlighet att min favorit är och under lång tid har varit Annie Lööf.  Idag skickade jag tillsammans med åtta andra tunga västernorrländska centerprofiler (en per kommun plus CUFs distriktsordförande Viktoria Silverliden) in en debattartikel till stöd för Annies kandidatur. Sundsvalls Tidning var snabba med att få upp den på webben.

Slutligen vill jag också puffa för denna lilla videosnutt. Att Annie är en skarp politiker är välkänt. Här visar Annie också att hon har visioner för Centerpartiets organisation – livsviktigt för Centerpartiet som ska vara en modern folkrörelse.