Emil Källström i Sund

”Förstör inte Norrlandsfiskets framtid”

”Kan Norrlandsfisket räkna med Christina Karlsson?”

Europaportalen refererar bråket i Bryssel.

Gävle Dagblad har talat med Åsa Westlund.

Åsa Westlund har, som jag säger på allehanda.se, missat ett utmärkt tillfälle att hålla tyst. Genom att göra detta till ett europeiskt spörsmål fördröjer hon processen med flera månader. Offren blir småföretagare längs bland annat Norrlandskusten, som inte kan planera för framtiden.

Nu är det snabba puckar. Nedanstående har jag snott från Anders W Jonssons blogg. Återkommer när fakta finns på bordet:

Vägen var klar för att komissionen skulle fatta beslut om ett fortsatt dioxinundantag för det småskaliga kustnära Norrlandsfisket. Allt var klart ända tills socialdemokraterna genom Åsa Westlund kastade in ett helt lass grus i maskineriet.

Konsekvensen har blivit värre än vad jag trodde. Idag har kommissionen beslutat att frågan ska underställas parlamentet vilket innebär att det kommer att ta månader innan frågan avgörs.

Socialdemokraterna och Åsa Westlund bär det fulla ansvaret för att svår skada åsamkats en liten kämpande grupp småföretagare i glesbygd.

Falskspelet inom politiken har nått oanade höjder. I mars interpellerade socialdemokraterna, genom riksdagsledamoten Suzanne Svensson,  Eskil Erlandsson med krav på att Sverige snarast skulle ansöka om ett förlängt undantag. I juni ser man genom sin europaparlamentariker Åsa Westlund att förhindra kommissionens beslut.

De borde skämmas!!

Idag har jag debatterat och voterat om de förändringar som regeringen föreslagit i studiestödssystemet.

Bakgrunden är att en rad tekniska utbildningar sedan länge haft upplägget att studenterna läst sina heltidsstudier på 36 veckor per år istället för de brukliga 40. För att dessa studenter framgent ska slippa återbetalningskrav på delar av sina utbetalade studiemedel har nu Riksdagen bemyndigat Regeringen eller av Regeringen utsedd myndighet att bevilja undantag från kravet att heltidsutbildningar ska bestå av 40 veckor.

Propositionen har fått kritik för att den inte i tillräckligt hög grad medger den flexibilitet som behövs i studiemedelssystemet. I propositionen talar regeringen om att det bara är de utbildningar som innan 2010 hade upplägget med förkortade studieperioder som ska omfattas av den nya flexibiliteten. Tanken med detta är att vi inte ska tillskapa incitament för fler utbildningar att förkorta sina program för att spara pengar – med kvalitetsminskningar som följd. Detta argument tycker jag man ska ha respekt för.

Jag knöt en del av min argumentation just på att det vi fattat beslut om är att bemyndiga regeringen att fatta beslut om undantag. I min värld innebär detta att vi åstadkommer en flexibilitet i systemet – vi har i alla fall alla verktyg på plats för att kunna åstadkomma detta.

- – -

Miljöpartiet hade mycket hög profil i debatten. De domderade genom Jabar Amin som bara den om hur genomkass den proposition regeringen nu lade var. Han yrkade bifall till sin egen reservation.

Problemet är bara det att den reservation han skrev också yrkade bifall på regeringens proposition! Utöver det bifallet hade reservationen två punkter – regeringen ska hålla kontakt med lärosäten och studentorganisationer (detta sker fortlöpande och finns med i propositioenn samt att det ska genomföras förändringar som innebär att alla utbildningar ska omfattas av större flexibilitet.

I praktiken föreslog Miljöpartiet att bifalla regeringens förslag samt att vi ska en ny studiestödsutredning.

Till min stora olycka begärde inte Jabar Amin replik på mig. Då hade jag pekat på det uppenbart ohederliga i Amins argumentation (av någon hjärnsläppsrelaterad anledning tog jag inte upp det i mitt anförande). Amin begärde dock ingen replik på mig. Han gick på toa.

Diskussionen om Maud Olofssons efterträdare har varit igång ett bra tag och har självklart intensifierats i och med fredagens besked om att Maud avböjer omval. Jag tycker dock att det blir lite väl torftigt att bara diskutera partiledarfrågan. För att Centerpartiet ska bli så starkt som möjligt framöver måste vi ha ett brett ledarskap med olika profiler. Jag efterlyser också ett visst mått av nytänk när det gäller hur vi utser dessa personer.

Modernt politiskt ledarskap

Så som jag ser det, finns det i alla fall fyra olika profiler och roller som samtliga måste klaffa för att Centerpartiet ska bli så starkt och välfungerande som möjligt.

Kommunikatören – en Maud Olofsson

Kommunikatören är den som har huvuduppgiften för att formulera och kommunicera Centerpartiets politik. Det är personen som kan spänna ögonen i kameran, tala godmodigt om hur ett avdrag för hushållsnära tjänster kan förbättra vardagen för stressade barnfamiljer och behövande pensionärer och på några sekunder vinna svenska folkets hjärta. Det är personen som kan lyfta helt nya frågor till toppen av dagordningen och som är ansiktet utåt för dels centerrörelsen, men även en ledargestalt för alla de gröna liberaler som ännu inte är medlemmar eller engagerade.

Ideologen – en Gustaf Jonnergård

När jag talade på Ramvikscenterns årsmöte i februari fick jag möjlighet att sitta ner och tala med Thorbjörn Fälldin över en kopp fika. En av de sakerna vi diskuterade var Gustaf Jonnergård, legendarisk partisekreterare under Hedlund och Fälldin (samt släkting till mig, han var kusin med min mormor). Thorbjörn sade ”Du vet, ett parti behöver ju någon som sitter och skriver långa böcker om obegripliga begrepp som till exempel decentralisering som man sedan förankrar i partiet genom studiecirklar och möten”.

Jag köper detta rakt av. Ett parti måste bottna i ideologiska resonemang och en ständigt närvarande och vital idédebatt. Detta är givetvis inte en persons ansvar, men en idémässig ledargestalt som känner och agerar med ansvar för denna utveckling vore mycket värt.

Nörden – en Martin Ådahl

Politik är inte bara att vilja. Ett politiskt parti uppfattas inte som seriöst om man bara lanserar önskelistor åt höger och vänster, utan att kunna presentera resonemang med ekonomisk och praktisk resonans för hur vi når målet. Bevisar att en idé och ett förslag inte bara är rätt, utan även smart. Nörden läser allt om allt och producerar rapport på rapport om hur ett samhälle inte bara bör, utan även kan byggas.

Organisatören – en Bernhard Glans

För att en politisk rörelse ska behålla sin relevans över tid krävs ständig förnyelse av medlemskåren. Inte i den bemärkelsen att de gamla slutar, utan i form av ständiga tillskott av nya, friska krafter i alla åldrar. För detta krävs relevanta aktiviteter och aktivt rekryteringsarbete. Bernhard Glans var en av de som genom att resa land och rike runt byggde upp SLU under 20-, 30- och 40-talen och som sedan blev dess mest långvarige förbundssekreterare. 

Som medlem ska man känna sig behövd och värdefull. Ställs frågan ska svaret vara ”givetvis rekommenderar jag dig att bli medlem i Centerpartiet”. Inte heller detta är en persons ansvar. Centerrörelsen behöver hundratals nya arrangörer av relevanta och intressanta politiska möten, initierar lokala, regionala och nationella kampanjer och som rekryterar och vårdar Centerpartiets medlemmar och sympatisörer. Detta arbete kräver dock samordning och prioritet från toppen.

Vem ska väljas?

Samhället förändras. Det som tidigare var högst normalt förfarande i partier – alla kandidater höll tyst fram tills att någon fick frågan och accepterade – är nu föremål för hån och skämt. Socialdemokraterna håller benhårt på sin otidsenliga process. MP visar vägen. Det går att utse sina högsta partiföreträdare i sund konkurrens med bibehållet, om inte ökat, förtroende för partiet.

Valberedningen under Stefan Tornberg har gått före. De som aspirerar på en partistyrelseplats förväntas tala om detta öppet. Nu måste vi ställa samma krav på de som tänker sig en framtid som partiledare. Ett grundkrav för den som sedan ska väljas är att han eller hon tydligt och tidigt berättar att denne kandiderar och på vilka grunder.

Bara så kan vi på allvar leva upp till den målsättning som Centerpartiets valanalys ställer upp: Vi ska vara Sveriges mest öppna parti.

”Maud Olofsson förtjänar ett stort tack”

”Maud Olofsson (C) avgår”

Fredagen den 17 juni 2011 går till historien som dagen då en av Centerpartiets mest framgångsrika partiledare, Maud Olofsson, meddelade sin avgång.

Även om valresultatet 2010 lämnade en del övrigt att önska kommer Maud för alltid vara den som räddade Centerpartiet och ledde oss genom från 1998 års valresultat på 5,1 % till att 2006 bli Sveriges tredje största parti och vara med och bilda regering.

Tack vare Maud har Centerpartiet positionerat sig som ett tydligt borgerligt, frihetligt parti. Det är slut på tiden när vi hoppade från block till block. Huvudfienden är socialdemokratin och vägen till Centerpartistiskt inflytande är borgerlig samverkan.

Under telefonmötet med partistyrelsen och riksdagsgruppen nämnde Maud något mycket viktigt. Hon sade sig vara nöjd med det Centerpartiet åstadkommit under hennes ledarskap, med allt från supermiljöbilspremie till RUT-avdrag och rekordhögt nyföretagande. Det viktigaste återstår dock att göras. Det värderingsskifte som Sverige så väl behöver och som Maud talat om är bara påbörjat. Fortfarande har vi kvar stora delar av resterna från sossarnas DDR-Sverige. Detta märks överallt – oavsett om det handlar om att en skattesänkning kan beskrivas som en ”kostnad” för staten eller att vi fortfarande har myndigheter och en offentlig sektor vars huvuduppgift ibland verkar vara att jäklas med folk.

En fråga som gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker visar med all tydlighet att förmynderiet fortfarande står starkt i Sverige 2011.

Centerpartiet kommer fortsatt vara en kraft för förnyelse och utveckling. Ett framtidsoptimistiskt parti som tror mer på dig än på staten.

Tack Maud.

”Socialdemokraterna sviker norrlandsfisket”

Min replik på Åsa Westerlunds artikel från gårdagen. I Sundsvalls Tidning.