Idag blev det så dags. Presskonferensen kring teledatalagringsdirektivet gick av stapeln och rätt vad det är kommer detta att landa för votering i riksdagen.

Kort sammanfattning för de som inte har stenkoll: Teledatalagringsdirektivet är en del av EU:s lagstiftning (föreslagen och pådyvlad Unionen av bland andra Thomas Bodström när han var justitieminister) som handlar om att reglera lagring av trafikdata, dvs uppgifter om när du kommunicerar elektroniskt med någon, vem du kommunicerar med och var du befinner dig när du gör det. Dessa uppgifter lagrar operatörerna idag på det sätt de själva vill för att kunna fakturera sina kunder. Enligt den svenska föreslagna implementeringen av direktivet skulle svenska operatörer tvingas lagra uppgifterna i sex månader, och svenskt rättsväsende skulle kunna få tillgång till uppgifterna efter domstolsbeslut. Sverige hotas idag av böter från EU eftersom vi är tre år försenade med att implementera direktivet.

Integritetsfrågorna har aldrig varit något jag profilerat mig i, jag vet knappt om ordet integritet yttrades i den västernorrländska valrörelsen. De är dock något jag är intresserad av, och är bekymrad över. När Beatrice Ask besökte Centerpartiets riksdagsgrupp passade jag på att ställa några frågor. Mellan raderna kan väl alla se att det snarare var kritiska frågor än motsatsen.

Denna fråga handlar i hög grad om vilken fot man ska stå på. Jag kan tycka att Sverige utifrån utgångspunkten att vi ska “spela enligt reglerna”, oavsett vad vi tycker om dem, agerar rätt. Förslaget handlar om nära nog en miniminivå och det blir vad jag förstår en mer rättssäker process kring hur uppgifterna lämnas ut från operatörerna.

Höjer man blicken tecknas en annan bild. I Europa växer idag en övervakningsstat fram som hade fått DDR eller Gestapo att dregla. Överheten, makten och staten får möjligheter att övervaka och därmed i någon mån kontrollera folket i en utsträckning som få regimer haft. Man talar ibland om den goda eller den onda staten. Det system vi nu bygger upp vore mycket, mycket otrevligt om staten på något sätt skulle ha illasinnade avsikter. Det är upp till var och en att bedöma huruvida det föreligger risk för det.

Centerpartiet har varit kritiskt till trafikdatalagringen från dess första stapplande steg. Vi fortsätter att jobba mot det på europeisk nivå: På den liberala partigruppen ELDR:s kongress i Helsingfors oktober i år fick vi med oss kongressen på att i europaparlamentet arbeta för att göra direktivet frivilligt. Det hade varit mycket bra. Som det är nu kan många som är för direktivet gömma sig bakom det faktum att EU tvingar oss att införa det.

En av frågorna jag ställde till Beatrice Ask handlade om vi inte höll på att sminka en gris, när vi nu lägger oss på de miniminivåer som direktivet anger och styr upp processen i rättssäker inriktning. Jag är av den åsikten att grisar sminkar man inte, de slaktar man. Till sminkalternativets fördel gäller dock att en slakt innebär stora böter som tickar på dag för dag.

Jag kandiderade till riksdagen väl medveten om att jag skulle tvingas kompromissa i för mig viktiga frågor. Att det ibland skulle svida rejält. Samtidigt angav jag utan att tveka “grundläggande medborgerliga rättigheter” när Valpejl frågade om i vilka frågor jag kunde tänka mig att rösta mot partilinjen. Dessa två aspekter möts i det gränsland där jag nu befinner mig. Oavsett utfall kommer någon bli besviken.