I förrgår twittrade jag följande:
Imorgon kommer Beatrice Ask till c-riksdagsgruppen. Några förslag på saker att fråga henne? #askask
Det kom in en del förslag på både Facebook och Twitter. Det mest handlade om datalagringsdirektivet. Dessa kokades tillsammans med mina egna tankar ner till dessa tre frågeställningar:
- På vilka grunder utvärderar nu EU datalagringsdirektivet, och kommer Sverige invänta denna utvärdering innan vi implementerar det?
- Det är bra att Sverige på många sätt strävar efter direktivets miniminivå, men jag kommer inte ifrån känslan att vi sminkar en gris?
- Om direktivet hade varit frivilligt, hade du varit för en implementering?
Jobbigt nog kan jag just nu inte redovisa några svar på frågorna. Frågan är i det läget att det som sades stannade i rummet.
Jag filar mentalt på ett kommande inlägg om min syn på frågan om datalagringsdirektivet. Gillart inte.
03 november 2010 at 10:21
Bra frågor ur tunnt utgångsmaterial på #askask:)
Lite mera material att ”fila” på:
En av de stora svårigheterna med att diskutera integritetskränkande åtgärder som datalagringsdirektivet är föreställningen om det rena mjölet; ”har man bara rent mjöl i påsen, har man ingenting att frukta”. Jag skulle kunna skriva en LÅNG kommentar som ingen skulle orka läsa om detta, men nöjer mig med ett scenario som förhoppningsvis även kan få dina riksdagskollegor att tänka efter.
Alla dataregister läcker. Från PM i justitieutskottet till patientjournaler till amerikanska krigsincidenter. Alla. Register. Läcker. Förr eller senare.
Hur skulle ledamöterna i Sveriges riksdag reagera om uppgifter om alla deras telefonsamtal de sex senaste månaderna eller mer, lades upp i en prydlig och lätt sökbar Excel-fil på Wikileaks?
Man kan se
vem som pratat med vem mitt i nätterna
vem som tillbringade natten på ett annat ställe än den officiellt skulle ha varit
vilka som tillbringade natten på samma kursgård, när de officiellt var någon annanstans
Har ledamöterna en smartphone som automatiskt uppdaterar mejl od. kommer man att få en backtrack på ledamöternas alla resor, överallt under sista halvåret eller mer.
Fundera vad som skulle hända när kvällstidningarna börjar nysta i en sådan översikt. Man skulle börja ställa insinuanta frågor med utgångspunkt från fakta av den typ som listas ovan.
Naturligtvis finns det i de flesta fall helt oskyldiga förklaringar, men skall man begäras komma ihåg de faktiska förhållandena ett halvår efteråt? När de var helt oviktiga i det aktuella ögonblicket?
Detta är bara ett sätt av många man kan visa det förkastliga i begreppet ”rent mjöl i påsen”.
Det är inte du som bestämmer vad som är rent!
04 november 2010 at 09:42
Jag köper ditt resonemang, med ett ”men”: Detta handlar ju om att lagreglera register som redan finns hos respektive operatör. Ditt argument skulle alltså föreligga redan nu?
04 november 2010 at 08:59
Ja, det föreligger redan nu ett risk att känsliga uppgifter läcker ur telefonoperatörernas register. Men datalagringsdirektivet, DLD, ålägger operatörerna att lagra mera information än vad som görs idag och under betydligt längre tid. Idag lagras uppgifter bara så länge de behövs för att säkerställa en korrekt fakturering och för att kunna motarbeta tex spam och nättrafikattacker. Därefter är operatörerna (enligt lag!) skyldiga att radera uppgifterna.
Sedan finns det en sorglig ironi i att om data läcker från operatörerna kommer de att bli skyldiga för att läcka något de inte alls vill lagra…
Nej, det här var inte menat som det ultimata argumentet mot DLD, men kan användas som ett utmärkt exempel på varför ”mjöl-argumentet” inte håller. Vill man ha mera argument rekommenderas en googling på DLD.
11 november 2010 at 12:56
[...] och är bekymrad över. När Beatrice Ask besökte Centerpartiets riksdagsgrupp passade jag på att ställa några frågor. Mellan raderna kan väl alla se att det snarare var kritiska frågor än [...]