Emil Källström i Sund

I onsdags gick deadline för den allmänna motionstiden. Nu är alla inregistrerade, och  mina motioner kan man läsa här.

Det blev åtta till antalet. Vissa skriver ju drösvis med motioner om högt och lågt. Själv så försöker jag fokusera, tror det blir mer slagkraftigt så. Temat är förutsättningar för utveckling och företagande i hela landet, alltså de frågor jag talat om i valrörelsen. Nedan en snabb genomgång:

Motion 2010/11:T516 av Emil Källström och Helena Lindahl (C)
IT-infrastruktur

Jag och Helena skriver om behovet av godtagbara IT-kommunikationer, till exempel mobiltäckning och bredbandshastighet, i hela landet.

2. Motion 2010/11:Sk437 av Karin Nilsson och Emil Källström (C)
Rättssäkerhet för småföretagare

I många fall är regelverken stelbenta och en småföretagare kan betecknas som brottsling när man pga sjukdom eller liknande är sena med uppgifter.

3. Motion 2010/11:N432 av Emil Källström (C)
Trångsviksmodellen

Jag skriver om behovet av lokalt riskkapital för småföretag i hela landet.

4. Motion 2010/11:N431 av Emil Källström och Helena Lindahl (C)
Återbäring av vattenkraftsproduktionen

Gammal centerfråga om att kompensera skogslänen för de rikedomar som skapas men inte stannar.

5. Motion 2010/11:T423 av Helena Lindahl och Emil Källström (C)
Finansiering av Norrbotniabanans delsträcka Piteå – Skellefteå

Ett första steg för att förverkliga Norrbotniabanan.

6. Motion 2010/11:MJ340 av Annie Johansson och Emil Källström (C)
Närproducerad mat

Förenkla och gör det mer gynnsamt för de gröna näringarna.

7. Motion 2010/11:T334 av Anders W Jonsson och Emil Källström (C)
Upprustning av delar av Ostkustbanan och Ådalsbanan

Dubbelspår till Härnösand!

8. Motion 2010/11:Sk322 av Anders W Jonsson och Emil Källström (C)
Rättvisa förutsättningar för användning av syntetiska drivmedel

Skattesystemet missgynnar idag att ta tillvara på gaser som ”facklas bort” vid vissa industrier.

Vecka 44
Måndag: Vedhuggning på Källströmsgården. Kick-off med Örnsköldsviks kommunfullmäktigegrupp.
Tisdag: Riksdagsarbete.
Onsdag: Riksdagsarbete, deltar vid den allmänpolitiska debatten.
Torsdag: Riksdagsarbete
Fredag: Information och överläggningar med representanter för Svensk Mjölk.
Lördag: Firar allhelgonahelgen på hemmaplan
Söndag: -”-

Ser fram emot vad som på förhand verkar bli den lugnaste veckan hittills sen min  semestervecka i början på juli. Känns inte helt fel.

Vecka 43:s höjdpunkt var utan tvekan när jag idag fick möjlighet att medverka vid CUF:s UGL-kurs (Ung, Grön, Liberal). Arrangörerna hade räknat på 50 pers, det kom totalt över 13o. Succé. Precis vad Centerrörelsen behöver.

Nu får moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten en hel del negativ uppmärksamhet angående ”bjudresor” under sin tid som riksdagsledamot.

Med några minuters marginal droppade det idag in mail från DN och SvD som ville veta hur jag som riksdagsledamot såg på detta fenomen. Jag måste säga att jag stöttar Arkelsten-linjen i denna fråga. Det är relevant för en miljöpolitisk talesperson att besöka ett energibolag. Så länge ledamoten ifråga är öppen med att resan sker och vem som betalar ser jag inga problem med detta. Missköter sig en ledamot, låter sig korrumperas, förväntas faktiskt väljarna och/eller partiorganisationen att inte ge ledamoten nytt förtroende.

Det ska också tilläggas att ingen tvingas förlita sig på bjudresor. Hade Arkelsten enbart velat åka till Frankrike gratis hade hon kunnat använda de pengar som riksdagen sätter av för studieresor utomlands – och dessutom själv fått planera programmet.

För mig personligen är inga bjudresor varken planerade, aktuella eller särskilt troliga för tillfället. Däremot leder det helt fel att ropa på lagstiftning eller att kategoriskt säga att jag aldrig under några omständigheter kommer åka på något. Om det gynnar uppdraget och sker under öppenhet är detta okej.

Jag har länge tyckt att den politiska debatten i länet och kanske framför allt Ångermanland är lite torftig. Vi har i bästa fall politiker som diskuterar aktuella politiska frågor. Få andra verkar tycka att det är intressant att bilda opinion i frågor som angår dem. Ett exempel är att ingen företagare verkar vara intresserad av ett bättre företagsklimat i Ångermanland. Hade de varit det hade de väl - nån gång ibland - drivit på opinionen?

Zeunerts VD Peter Bronsman är ett lysande undantag. Gårdsförsäljning vore bra för Zeunerts. Detta låter Bronsman världen veta. Naturligt, kan tyckas.

Just nu tyder allt på att det blir grönt ljus för gårdsförsäljning av alkohol. Svenska vingårdar och öl- och whiskybryggerier kommer kunna sälja sina varor i anslutning till var de produceras. Detta kommer innebära ett lyft för svensk turism och svensk landsbygd.

Jag kommer aldrig köpa resonemanget att den övriga svenska alkoholpolitiken kommer haverera om Box Whisky får sälja sina dyra flaskor på sin udde i Bjärtrå. Däremot är det inget snack att mindre förmynderi på området kommer att skapa jobb i Kramfors, Sollefteå och runt om i landet där de så väl behövs.

Något håller på att hända. Jag vill inte ropa hej än, men inom en snar framtid kan både Landstinget Västernorrland och Sundsvalls kommun vara Alliansstyrt. Visserligen med ett på tok för litet Centerparti, men ändå.

Röda Västernorrland knakar i fogarna.

”Emil basar över 10 forskningsmiljarder”

Imorgon väljer riksdagen ny styrelse till Riksbankens Jubileumsfond, en stiftelse som syftar till att stödja svensk forskning inom samhällsvetenskap och humaniora.

Ska bli kul och intressant, och passar bra ihop med frågor om högre utbildning och forskning som jag jobbar med i utbildningsutskottet.

Vecka 43
Måndag: Kommunfullmäktige i Örnsköldsvik.
Tisdag: Riksdagsarbete. Seminarium med Stureplanscentern om extremvänstern.
Onsdag: Riksdagsarbete. Seminarium med Företagarförbundet.
Torsdag: Riksdagsarbete. Blir intervjuad av Studieförbundet Vuxenskolans tidning Impuls.
Fredag: Uppsamlingsheat, förberedelser inför helgen, läsning och fixa praktiska göromål som legat och väntat…
Lördag: Träffar Vi Ungaiter på regional konferens i Norrköping.
Söndag: Talar infor drygt 100 CUFare under rubriken ”Gör Sverige bättre och bli en maktfaktor” i Stockholm.

Allt som är nytt och testas för första gången dras med barnsjukdomar. Detta gäller självklart även järnvägar.

Sedan delsträckan Örnsköldsvik C – Umeå Östra invigdes och började trafikeras har en massa avgångar ställts in. Det har varit fel på lok, fel på växlar, elfel… Det tåg som väl kommit iväg har i regel varit försenade.

Nu säger man också att Botniabanan kanske inte skulle ha invigts när den gjordes det. Det är inte utan att man undrar om vissa tryckte på för att invigningen skulle ske innan valet…

Nu lär sig tusentals Örnsköldsviks- och Umeåbor att tåget inte är att lita på. Vem ser idag fram emot en framtid där man är beroende av tåget för arbetspendling? Ett raserat förtroende tar lång tid att hämta igen.

Vi har väntat på en kustjärnväg i över hundra år. Jag hade gärna väntat några månader till, om tågen i och med detta faktiskt fungerade.

När jag var i Sollefteå på kretsmöte för en vecka sedan pratade vi en hel del om vad Centerpartiet måste utveckla framöver, med sikte på valet 2014. Under det passet yttrade jag orden ”Många, om inte alla, av Centerpartiets problem hade varit lösta om vi hade haft ett Stureplanscentern i varje svensk kommun”.

Det är inte ofta de orden yttras i Ådalen.

Många vet inte vad Stureplanscentern är för något. De vet emellertid att de inte gillar det. Låt oss därför räta ut några frågetecken: Stureplanscentern är en centeravdelning förlagd till centrala Stockholm. Den är jämförelsevis mycket aktiv och arrangerar med jämna mellanrum talarkvällar, debatter och föreläsningar. Oftast i restaurang- eller barmiljö. Till Stureplanscentern kommer intresserade människor av olika partibeteckning, eller helt utan sådan. I många fall människor som annars aldrig skulle tänka tanken att gå till ett centermöte.

Låt mig upprepa: De flesta, om inte alla, Centerpartiets problem hade lösts av ett Stureplanscentern i varje svensk kommun.

Kan Centerrörelsen i det stora liksom Stureplanscentern i det lilla bli en arena där människor otvunget möts och åsikter bryts är vinsterna många. Vi skulle förnya politiken. Vi skulle utveckla organisationen. Det skulle i sig vara ett ovärderligt kommunikativt och varumärkesbyggande arbete.

Nu fyller denna fantastiska centeravdelning 4 år. Vad passar då bättre än att läsa Anders W Jonssons eller Johan Hedins alster om samma fenomen?