Detta menar många, däribland jag själv, är en positiv bieffekt av de lågkonjunkturer som återkommer regelbundet.

Som sagt, det finns väldigt många myndigheter i Sverige. Några av dem – återigen, forum för levande historia – är totalt onödiga ur alla relevanta aspekter. Andra, som till exempel arbetsförmedlingen (vården!), är kolosser som kostar massor av pengar men som knappast producerar motsvarande resultat. Dessa bör alltså kunna effektiviseras ganska rejält.

Självfallet är det eftersträvansvärt att ständigt effektivisera för att på bästa sätt använda våra skattepengar. Men ibland låter det som att ”vi minskar skatterna, så får vi se vad konsekvenserna av det blir efteråt”. För en av dina väljare kan det ibland vara bättre att få veta att du tycker att myndighet X är för dyr och inte tillför någonting, istället för att du bara vill ta bort någon myndighet.

Givetvis ska vi betala skatt, och jag är trots allt en anhängare av ganska rejält tilltagna skatter och därmed en omfördelning av resurser från de som har mycket till de som har mindre. Jag anser dock att Sverige gått för långt, våra höga skatter fungerar ofta som straffskatter på utbildning eller, ännu värre, som effektiva sätt att schasa ut duktiga, utbildade människor ur landet.

Det är svårt att peka ut hela verksamheter som inte längre bör utföras av staten. Ofta kan mycket det offentliga idag gör istället utföras av privata aktörer, men att kategoriskt säga ”detta ska staten över huvud taget inte befatta sig med, det är svårt (om än inte omöjligt).

Det som gör att jag propagerar för lägre skatter, är två skäl: dels insikten om att väldigt mycket i offentlig sektor går att effektivisera, och det rejält.

Dels tron på det vi kallar dynamiska effekter. En skattesänkning som bidrar till att fler jobbar mer, kan delvis eller helt betala sig själv, eller till och med innebära plus i kassan i slutändan.

En allmän uppfattning är att skattemedlen bara går till det allra viktigaste, som polis och skola-vård-omsorg. Så är icke fallet. Bara i Örnsköldsvik bränner kommunen pengar på Folkets park, inköp av hamn, etanoltillverkning, med mera, med mera.

Mönstret går igen i resten av Sverige. Vår rika flora av myndigheter för ditt och datt (Forum för levande historia, bland många andra) kostar skjortan.

Jag vill för övrigt hänvisa till denna debattartikel från Skattebetalarnas förening. Jag håller inte med i allt som denna organisation producerar, men de har ett perspektiv som allt för ofta saknas i svensk debatt: Vad använder vi egentligen våra skatter till, och måste de vara så höga?

http://svt.se/2.35188/1.1591207/skattemedel_slosas_pa_byrakrati?lid=puff_1591244&lpos=bild

Vad finns det då som är skattefinansierat och som är tveksamt? Socialbidrag, A-kassa, rehab, ungdomsstyrelsen, svenska spel? Det tycker jag är viktigt när man pratar om skattesänkningar, dvs vad är det som är meningslöst att ha kvar i statlig regi. Och att säga att mer pengar i plånboken ger mer frihet är tveksamt. Om man har prioriterat bort något som tidigare var skattefinansierat så kommer ju det vara tvunget att betalas via någon annan väg, troligtvis genom plånboken. Ta bort socialbidrag från någon så får inte sjukskrivna och andra socialt-utslagna personer mer pengar i plånboken. Ta bort a-kassan så får arbetslösa inte mer pengar i plånboken.

Så min uppmaning blir väl då antar jag att förklara vilka människor i samhället som får mer frihet och vilka människor som inte får det. De som slipper förmögenhetsskatten? De som får minskad a-kassa? Deltidsarbetande?