Emil Källström i Sund

För drygt ett år sedan skrev jag om Centerpartiet i Örnsköldsviks Nea-Marie Österlund och hennes och andras arbete för att fixa trygghetsboenden i gamla Sörgården i Bredbyn.

Nu har Neas hårda arbete burit frukt. Det blir lägenheter istället för rivning i Bredbyn! Ett utmärkt exempel på det entreprenörskap och den kan-självinställning som kommer att rädda Norrland.

Jag brukar ju vara snabb med att klanka på våra styrande när det gjort något dumt. Idag är det läge att göra det motsatta.

Av vad jag hört så verkar det som Christina Karlsson, ordförande i omsorgsnämnden, varit bra och konstruktiv i den här processen. Grymt jobbat!

Som politiskt engagerad i oppositionen är det inte lätt att faktiskt påverka i praktiken. Allt i politiken sker ju på majoritetens villkor.

När jag blev invald i kommunfullmäktige 2006 sa jag i någon intervju att mitt mål var att komma med så pass bra förslag att de skulle gå igenom i alla fall, trots majoritetsförhållandena. Det har väl gått sådär, men på några punkter har jag faktiskt kunnat påverka.

Bland mina motioner och inspel som blivit praktisk politik märks bland annat att vi ska ”underlätta för att bygga mer i trä”, samt att jag lyckades driva igenom tuffa klimatmål i kommunens miljöplan.

Nu kan ännu ett fenomen läggas till samlingen. På måndagens fullmäktigemöte är det premiär för allmänhetens frågestund. Vem som helst kan ställa makthavarna till svars för i princip vad som helst (risken är ju dock stor att man får svaret ”den frågan är jag inte förberedd på”).

Jag hyser inga illusioner att det ska flockas frågesugna redan första mötet, men med lite uthållighet så tror jag att detta kan bli ett uppskattat inslag i fullmäktigemötena.

Här skriver Örnsköldsviks kommun om detta.

Här skriver jag mer om måndagens möte.

Ovanstående, lite slitna klyscha passar idag bättre än någonsin.

För ingen kan ta ifrån Härnösandarna att de är etta i länet när det gäller att öppna upp och modernisera sin kommunala organisation. Tidigare har de infört utmaningsrätt för företag och föreningar, och nu öppnar de upp för valfrihet i hemtjänsten.

Heder åt residensstaden, som trots ett kärvt ekonomiskt läge och andra svårigheter fortsätter i sin strävan att modernisera och avsossefiera Härnösands kommunala organisation.

Det vore tråkigt om de ekonomiskt relativt sett mindre, men medialt sett stora, motgångar som drabbat Alliansen i Härnösand innebär att man tappar makten. Härnösands borgerliga gör ett gott jobb i att styra kommunen, och på sikt kommer stora vinningar i kvalité göras i verksamheten. Tack vare framsynta och modiga beslut.

Sveriges Radio Västernorrland rapporterar:

Nu är ett avtal på gång vad gäller att bygga en tågstation vid Kramfors/Sollefteå flygplats. Idag ska kommunstyrelsens arbetsutskott i Kramfors ta upp den första etappen av bygget till beslut.

Om politikerna säger ja kan planerna på en tågstation och en pendlarparkering och busshållplats ta ett steg framåt. Bygget knyter i så fall ihop Ådalsbanan med flyget.

Ännu ett steg mot en gemensam, slagkraftig flygplats i Västernorrland. Varför jag gillar det, kan man läsa här.

Ärligt talat så trodde jag inte att sossarna skulle röra den skattehöjning man drev igenom i våras, efter regeringens besked om extrapengar till kommunerna, som för Örnsköldsviks del handlar om mer pengar än vad skattehöjningen hade gett.

Idag är jag dock glad över att ha fel. Det blir ingen skattehöjning och Örnsköldsviksborna får behålla  ytterligare 24 miljoner 2010.

Smutt!

Efter ett allt för långt sommarlov är det nu dags att läsa på inför säsongens första sammanträde med kommunfullmäktige.

Måndagens sammanträde kommer att avhandla en del frågor som redan avhandlats här på bloggen:

• Vi kommer fatta beslut om att rädda klimatet medelst släckning av lampor genom att stödja projektet Earth Hour (fjantigt, men orka bråka om en sån sak).
• Vi kommer inte beröva Elvy möjligheten att ibland frångå kommunens policy om alkoholfri representation (bra).
• Centerpartiets motion om mer rättvisande, marknadsmässiga internhyror läggs formellt (beslut inom ett år?).

Med i handlingarna finns även en gedigen lunta som heter ”God folkhälsa – en förutsättning för hållbar utveckling”. Örnsköldsviks kommuns nya folkhälsopolitiska program består av inte mindre än 44 sidor tjänstemannaprosa och tar upp allt mellan trygga föräldrar till sexuell hälsa.

Under min tid i politiken har jag utvecklat en smärre allergi mot dylika dokument. Planer kommer, planer går, men ingenting förändras.

Samtidigt som kommunen drar ner på föreningsbidragen lägger man en massa pengar på att betala folk att krysta fram meningar som ”ideella sektorn spelar en stor roll för folkhälsan, inte minst ur empowerment och delaktighetsperspektiv” (sic).

Vi kan inte hålla på så här.

Idag skriver ett gäng prominenta centerpartister på Newsmill om hur Centerpartiets inriktning framöver bör vara (länk).

Centerpartiet ska vara det konsekventa frihetliga alternativet i svensk politik. Vårt uppdrag är större än att förvalta socialdemokratins starka stat, det är att verka för ett värderingsskifte, där den personliga friheten ökar, där frivilligt samarbete mellan människor uppvärderas och där staten, faktiskt, utgör en mindre del av människors vardag.

Vackra, kloka ord. Detta är vad jag under fyra år kämpat för lokalt i Örnsköldsvik, genom att verka för en mindre kommunal organisation genom konkurrensutsättning, att prioritera föreningsliv före kommunala projekt i kultur- och fritidsnämnden och gå emot skattehöjningar före effektiviseringar.

Liksom artikelförfattarna anser jag också att denna frihetliga ådra, som faktiskt är klassiskt centerpartistisk och inget nytt påhitt, kommit i skymundan under mandatperioden.

Tänk bara hur bilden av Centerpartiet skulle kunna varit. Om vi hade stoppat FRA- och Ipredlagarna (det enda rätta). Om vi hade vågat driva en skrotning av LAS istället för reformering av den (tydlighet, dumbom!). Om vi fortsatt kommunicera våra tankar kring landsbygdens möjligheter och förutsättningar (detta har vi aldrig slutat med, men vi har inte lyckats nå ut).

Kommentarerna på artikeln, i skrivande stund 7 stycken, visar alla att Centerpartiet har en lång väg att vandra innan vi uppfattas som det liberala, frihetliga parti vi faktiskt är.

Vi har mycket att bevisa, och ett år på oss att göra det.

Måndagens debattartikel rörde om i alla fall lite i grytan. Igår kom Miljöpartiets lokala språkrör loss med ett svar.

Detta är en viktig debatt! Politiker behöver se längre fram än 4-8 år. Det gör Emil Källström och det gör vi i Miljöpartiet. Jag skulle till och med vilja påstå att Emil Källström klockrent sammanfattar Miljöpartiets politik, trotts att han är centerpartist!

Jag håller inte riktigt med om det var miljöpartiets politik jag sammanfattade. Möjligtvis dess politik som den borde vara.

När miljöpartiet var representerade i Örnsköldsviks kommunfullmäktige samarbetade de med Alliansen. Utifrån svaret ovan drar jag slutsatsen att detta skulle kunna upprepas? Ann Kristin Schipper verkar ju tillhöra de mer liberala krafterna i det där partiet.

Vilken annan slutsats kan man dra, när en debattartikel som talar om en ”socialdemokratisk våt filt”, inte tycker att dagens norrländska ledarskap ska få fortsatt förtroende och avslutar med att ett och annat socialdemokratiskt kommunalråd borde bli av med arvodet beskrivs som klockren miljöpartistisk politik? Välkommen!

Men miljöpartiet på riksplanet för sannerligen ingen Norrlandspolitik. Är det inte inrikesflyget som ska förbjudas (bye, bye, Norrlands industrier) så är det koldioxidutsläppen som ska ner med 80 procent till 2020 (kunde farmor cykla tre mil enkel väg till dansbanan kan vi). Skulle miljöpartiet få bestämma i riksdagen skulle det bli mer eller mindre omöjligt att bo och verka norr om Sundsvall.

För övrigt bör vi inte använda ordet glesbygd, detta ord som andas underläge och loserstämpel. Landsbygd heter det.

Majoriteten i Sollefteås kommunstyrelse nöjer sig inte bara med att dra en våt filt över idéer och entreprenörskap i den egna kommunen. Nej, ges chansen passar man på att exportera sina sossepåfund även till närliggande kommuner (som att det är det Västernorrland behöver mer av).

Sollefteås kommunstyrelse har alltså beslutat sig för att försöka obstruera de planer som finns att starta friskolor i Härnösand, Sundsvall och Örnsköldsvik genom att yttra sig negativt till Skolinspektionen (Centerpartiet röstade hedervärt för att tillåta skolorna).

Det är för mig en gåta hur människor som med sitt arbete och sina idéer vill förbättra den svenska skolan av det röda laget utmålas som utsugare och egoistiska kapitalistsvin som enbart vill göda sig själva.

När Elisabeth Lassen talar om att elevunderlaget riskerar att minska, eller att den egna skolan blir dyrare, är det inget annat än att hon sätter de kommunala systemen före Sollefteås ungas rätt att välja den utbildning de tror passar dem bäst. Det visar på en människosyn man helst vill slippa.

Tack och lov brukar inte Skolinspektionen lyssna nämnvärt på gnälliga kommunpampar. Vi i Västernorrland får nog våra skolor till slut.