Idag skriver ett gäng prominenta centerpartister på Newsmill om hur Centerpartiets inriktning framöver bör vara (länk).
Centerpartiet ska vara det konsekventa frihetliga alternativet i svensk politik. Vårt uppdrag är större än att förvalta socialdemokratins starka stat, det är att verka för ett värderingsskifte, där den personliga friheten ökar, där frivilligt samarbete mellan människor uppvärderas och där staten, faktiskt, utgör en mindre del av människors vardag.
Vackra, kloka ord. Detta är vad jag under fyra år kämpat för lokalt i Örnsköldsvik, genom att verka för en mindre kommunal organisation genom konkurrensutsättning, att prioritera föreningsliv före kommunala projekt i kultur- och fritidsnämnden och gå emot skattehöjningar före effektiviseringar.
Liksom artikelförfattarna anser jag också att denna frihetliga ådra, som faktiskt är klassiskt centerpartistisk och inget nytt påhitt, kommit i skymundan under mandatperioden.
Tänk bara hur bilden av Centerpartiet skulle kunna varit. Om vi hade stoppat FRA- och Ipredlagarna (det enda rätta). Om vi hade vågat driva en skrotning av LAS istället för reformering av den (tydlighet, dumbom!). Om vi fortsatt kommunicera våra tankar kring landsbygdens möjligheter och förutsättningar (detta har vi aldrig slutat med, men vi har inte lyckats nå ut).
Kommentarerna på artikeln, i skrivande stund 7 stycken, visar alla att Centerpartiet har en lång väg att vandra innan vi uppfattas som det liberala, frihetliga parti vi faktiskt är.
Vi har mycket att bevisa, och ett år på oss att göra det.
21 september 2009 at 11:05
Vi får nog kämpa på en hel del för att nå detta mål – och här behöver vi både en stark gräsrotsrörelse som en tydlig ideologisk strategi och politik på riksplanet. Men om PS fixar det nationella så kan nog vi på lokalplanet fixa vår del
21 september 2009 at 12:38
Låt oss nu bara hoppas att PS kommer ut med klara och tydligt besked.
21 september 2009 at 10:46
”… innan vi uppfattas som det liberala, frihetliga parti vi faktiskt är.”
Nej, det är ni inte. Även om orden påstår det, så har handlingarna visat något helt annat.
Själv saknar jag ord för att kunna uttrycka det förakt jag känner för ett parti som påstår sig vara för ett liberalt och öppet samhälle, men i verkligheten är mer åt det fascistiska hållet.
22 september 2009 at 03:54
Ja ni, kära centerpartister, lätt är inte uppgiften ni står inför. Reaktionen på artikeln – just nu femtio övervägande sarkastiska kommentarer – påminner om den på Ceacescus (med reservation för stavningen) famösa sista, avbrutna tal.
The time´s they are achanging…
Federley tror jag ni får ta och plocka bort. En sak är att svika sitt mandat – det är illa nog. Att dessutom försöka få nederlaget att se ut som en triumf, det är prov på en politisk teknik som inte hör hemma i vårt transparenta tidevarv.
22 september 2009 at 03:56
Och så Mårtensson… Ännu ett lik i lasten. Nej, ni har mycket att bevisa, centerister. Och MYCKET ont om tid att göra det på. Slaget om internet står NU, typ.
Aldrig funderat på att bli Pirat?
22 september 2009 at 04:06
Mårtenson? Eh, Torstenson förstås.
22 september 2009 at 09:29
Bo, du gör det smärtsamt tydligt vilken lång väg vi har att vandra.
Mattias, jag sympatiserar med PP:s ståndpunkter i integritetsfrågan (vilka jag hoppas återigen ska bli Centerpartiets). Men för mig finns många, många andra viktiga frågor där inget parti kan mäta sig med Centerpartiet.
Tack vare medvetenheten om att jag knappast är ensam om att vilja förändra Centerpartiet, stannar jag och fortsätter arbetet.
22 september 2009 at 10:46
[...] andra känner sig positiva gentemot initiativet, men det är väl så att de av oss som reagerade starkast hittade andra vägar att [...]
22 september 2009 at 02:58
Är det någon som har den minsta tveksamhet vilka fähundar politiker är och speciellt centerpartister. Man har mage i ett parti som röstat för IPRED och för FRA lagen, och med en minister Torstensson som försöker driva igenom datalagrings och telecom direktiv.
Så har man mage att skriva i en artikel ”Centerpartiet ska vara det konsekventa frihetliga alternativet i svensk politik”.
Fy tusan vilka hycklare, det är ju ren skamligt. Tror man att hela svenska folket drabbats av Alzheimer ellr är man bara taffliga idioter?
Stöd piratpartiet, de är iallafall konsekventa
25 september 2009 at 03:49
Alltså om en reformering av LAS är för mjekigt… Vad exakt är eran plan? Vad ska ersätta tryggheten som LAS ger den lilla människan? Jag kan hålla med om att företag behöver ökad rörelsefrihet, men man måste ju balansera upp det på nått vis? Om LAS är problemet, vad är centerns/din lösning?
För vi har alldeles nytt gått in på en studie där man jämför Sverige och Australien. Där större ansvar ligger på den egna individen, att skapa sina egna krav, slå vakt om sin egen trygghet. Och alltså… Det framgår rätt tydligt att många (=betydligt fler än här) faller mellan stolarna där.
Så om man ska sluta hänga upp sig på problemet och tänka lösningsfokuserat, hur ser ni att balansen upprätthålls?
25 september 2009 at 06:07
Sara: Trygghet på arbetsmarknaden ligger i att arbeta på ett framgångsrikt företag. Ett företag som inte tjänar pengar kan inte behålla sina anställda, oavsett lagstiftning.
Fler argument här: http://emilkallstrom.se/2009/08/30/grejen-med-las/
28 september 2009 at 06:41
En fråga till alla de som vill skrota LAS.
Bortsett från att byta en grupper och ersätta äldre med nu arbetslösa ungdomar, vad vinner man med det? Inte ett skit vill jag säga, dessutom är pensinerna så små att det går inte att leva på enbart pension annat än om man suttit i riksdagen ett antal år. På typiskt politikervis tänker man sig flytta runt problemet utan att behöva lösa det som är det egentliga bekymret, nämligen att det finns inte jobb till alla.
Ena dagen ska vi förtidspensionera äldre nästa dag de gamla jobba längre. jobba längre.
Politikerna måste komma ner på jorden och inse att den enda lösningen är fler jobb. Allt annat är bara trams.
För ingen kan väl vara så blåst att man tror att det blir mer jobb om man sparkar äldre.
28 september 2009 at 07:28
Lars: Vi pratar inte om att byta ut en robot mot en annan. Olika människor har olika kompetens. Självklart lär det gå bättre för ett företag som har tillgång till den kompetens den för tillfället har mest bruk för.
Var ligger rättvisan i att den äldre generationen ska ha rätt till de jobb de en gång de än gång fann, medan de yngre aldrig har en chans att komma in och bevisa sin kompetens?
Och var ligger värdigheten i att klamra sig fast på ett kneg som på en vrakspillra?
28 september 2009 at 07:42
Jag tror inte det är fråga om värdighet, utan krass realism. De flesta pensionärer har inte tillräcklig pension för att kunna leva ett värdigt liv.
Det är bara politiker som skaffat sig pension att leva gott på.
Dessutom kan att man lämnar ett jobb betyda att man blir helt isolerad och ensam. Jobbet var ju det sociala liv man haft. Något som gav en självkänsla och en känsla av att betyda något, men inte ens det vill ni låta de äldre behålla. Vrakspillra, det säger en del om din människosyn det.
Jag har själv anställt pensionärer som sagt att hade de inte fått jobba skulle de ha slutat nerdrogade endera ångestdämpande piller eller sprit.
Det är den krassa verkligheten, som politiker i det blå inte ser.
Så att prata om vrakspillra visar en total brist på empati och insikt om verkligheten
28 september 2009 at 08:43
Lars, du måste ha tolkat min liknelse bakvänt, eftersom du själv beskriver saken likadant: jobbet är för många en vrakspillra som de klamrar sig fast vid. Utan den skulle de sjunka.
Du läste kanske ordet människospillra? Det skrev jag inte.