Måndagens debattartikel rörde om i alla fall lite i grytan. Igår kom Miljöpartiets lokala språkrör loss med ett svar.

Detta är en viktig debatt! Politiker behöver se längre fram än 4-8 år. Det gör Emil Källström och det gör vi i Miljöpartiet. Jag skulle till och med vilja påstå att Emil Källström klockrent sammanfattar Miljöpartiets politik, trotts att han är centerpartist!

Jag håller inte riktigt med om det var miljöpartiets politik jag sammanfattade. Möjligtvis dess politik som den borde vara.

När miljöpartiet var representerade i Örnsköldsviks kommunfullmäktige samarbetade de med Alliansen. Utifrån svaret ovan drar jag slutsatsen att detta skulle kunna upprepas? Ann Kristin Schipper verkar ju tillhöra de mer liberala krafterna i det där partiet.

Vilken annan slutsats kan man dra, när en debattartikel som talar om en ”socialdemokratisk våt filt”, inte tycker att dagens norrländska ledarskap ska få fortsatt förtroende och avslutar med att ett och annat socialdemokratiskt kommunalråd borde bli av med arvodet beskrivs som klockren miljöpartistisk politik? Välkommen!

Men miljöpartiet på riksplanet för sannerligen ingen Norrlandspolitik. Är det inte inrikesflyget som ska förbjudas (bye, bye, Norrlands industrier) så är det koldioxidutsläppen som ska ner med 80 procent till 2020 (kunde farmor cykla tre mil enkel väg till dansbanan kan vi). Skulle miljöpartiet få bestämma i riksdagen skulle det bli mer eller mindre omöjligt att bo och verka norr om Sundsvall.

För övrigt bör vi inte använda ordet glesbygd, detta ord som andas underläge och loserstämpel. Landsbygd heter det.