Emil Källström i Sund

Denna Centerpartiets dag i Almedalen ryter Ångermanlands egen Erik Hultin till i Expressen.

Om drygt ett år är det val till riks- dagen, och varken Maud Olofsson eller Centerpartiet har råd att gå till val på ett program som säger att ”vi tycker det som vi kan enas om med andra partier för att visa på vår ”regeringsduglighet”. Vi måste stå fast vid våra värderingar och åsikter på ett helt annat sätt än partiets ledning hittills har gjort.

Den som läser denna blogg vet att jag tycker att Erik är en klok man (och inte helt oäven på dansgolvet). Jag delar till mycket stor del Eriks åsikter. I ett tidigare inlägg skrev jag:

Vi i Centerpartiet måste återfinna vår dröm. I tidigare val har vi varit duktiga på att berätta vår historia, vår dröm för Sverige och Norrland. Jag upplever inte att vi idag lika tydligt kan peka på vår dröm, vad vi jobbar för. Och det börjar dra ihop sig till valrörelse!

I inlägget jag länkar till avslutar jag med att utlova mina egna idéer och tankar kring detta i nästa inlägg. Detta har ännu inte publicerats. Jag kan bara säga att.. Jag jobbar på det.

Vissa saker händer regelbundet. Det regnar, det blir vinter, man blir hungrig, Stefan Lundkvist byter blogg.

Nu har det hänt igen.

Fuck Patria.

Nyss kom beskedet om hur många jobb som hotas. Uppemot 400 kvalificerade jobb kan försvinna.

—

Jag håller helt med Anders Rönmark i dagens ledare. Ska vi klara detta måste de bland oss som har de rätta kontakterna jobba tillsammans. De som i detta läge försöker göra detta till en partitaktisk fråga, är också de som bör lastas om SEP läggs ner.

När jag igår natt satt och skrev om de dåliga argument jag inte vill använda i SEP-diskussionen anade jag föga att näringslivschef Peter Holmqvist skulle täcka in dem alla i sin debattartikel i dagens ÖA.

Säkraste sättet att fullständigt begrava SEP är att krama den till döds.

FMV:s beslut som innebär att man väljer bort BAE Systems Hägglunds SEP-plattform till förmån för finska Patria är en besvikelse för alla som bryr sig om och hoppas på en positiv utveckling för Örnsköldsvik. Hägglunds är en stor, kvalificerad arbetsgivare och SEP var och är det stora framtidshoppet, utvecklat tillsammans med och delvis finansierat av Svenska staten.

Nu blev beslutet, som sagt, att köpa in finska fordon istället för Örnsköldsviksproducerade. Man känner i magen att det är ett felaktigt beslut. Frågan är; vad kan man göra, och vilka argument ska man använda?

Problemet är att de flesta argumenten som ”känns” rätt, lätt kan tillbakavisas:

• SEP är ett bättre fordon. Men är det det? FMV och Försvaret hävdar ju motsatsen? Vad har jag på fötterna när jag hävdar att FMV har valt fel?
• Sverige måste stödja svensk industri. Här hamnar vi i protektionism som, om man drar resonemanget till sin spets, skulle göra Sverige och Örnsköldsvik mycket, mycket fattigare än vi är idag.
• Diverse regionalpolitiska/näringspolitiska argument. Men är det verkligen på dessa grunder vi ska fatta försvarsbeslut? Dessa argument känns också mer eller mindre döda efter att ha dragits fram vid varenda regementsnedläggning som genomförts de senaste femton åren.
• Staten har ju faktiskt pumpat in cirka en miljard i SEP redan. Detta är dock att betrakta som en ”sunk cost”, om man (enligt FMV) inte längre har behov av de specifikationer och krav som SEP uppfyller. Att något kostat pengar tidigare är faktiskt inte, trots att magkänslan säger annat, ett argument för att detsamma ska få kosta mer nu.

Det enda som återstår, som jag anser man kan lägga viss tyngd i, är att upphandlingen inte verkar gått helt okej till. Inside-källor hävdar att förutsättningar ändrats hipp som happ mitt under pågående upphandligsförfarande. Men detta är ju snarast en juridisk fråga, och inget man kan eller bör argumentera politiskt kring.

Jag kan inte försvara den process och det beslut som FMV har hållit på med och kommit fram till. Men en aldrig så stor besvikelse kan inte motivera att man använder svaga eller direkt dåliga argument för sin sak.

Detta är ett dilemma. Man vill liksom göra något, men vet inte vad man skulle kunna göra. Om jag, rent hypotetiskt, hade försvarsminister Sten Tolgfors på tråden. Vad skulle jag säga då?

Det är inte bara solens strålar som värmer denna lördag. En ”fd sosse” skriver uppmuntrande om motionen om marknadsmässiga hyror.

Det är knappast första gången jag är omnämnd på insändarplats, men det vete katten om det inte är första gången någon har något positivt att säga. Ofta är det ju de ”motvalls” som fattar pennan.

ÖA har idag uppföljning om kommunens lokalkostnader. Artikeln tar dock bara upp skollokalerna. Motionen handlar om samtliga kommunens lokaler.

Barn- och utbildningsförvaltningens fastighetsansvarige Helena Sandström-Plogander tycker att marknadsmässiga hyror vore ett nollsummespel. Självklart är det det, för kommunen som helhet. Grejen är att marknadsmässiga hyror vore rättvisande och allokera kommunens resurser där de är mest effektiva, på ekonomspråk.

—

Anders Rönmark skriver idag neggigt om kommunaliserad polis.

Snackar vi all polisiär verksamhet, håller jag med honom. Grov, organiserad brottslighet bekämpas inte bäst på kommunal nivå. Där är snarare den europeiska nivån vettigare, i vissa fall.

Jag vidhåller dock, liksom Bloggen Bent, att ordningspolisen bör vara en kommunal kompetens. En förbannad bredbybo ska kunna ställa någon till svars för att hans polisstation läggs ner. Det kan hon eller han i praktiken inte idag. Ansvaret är anonymt och långt borta.

Ibland blir man riktigt, riktigt besviken. Idag är en sådan dag. Försvarets Materielverk väljer finska Patria framför Örnsköldsviks BAE Systems Hägglunds SEP-fordon.

Ett hårt slag mot Hägglunds, ett hårt slag mot Örnsköldsvik.

Detta är ett skolboksexempel på när principer och praktik krockar. Självklart är det rätt att staten ska köpa in den materiel som är bäst per betald krona. Men det är inte lätt att sätta sig över de stora konsekvenser det nu får för Örnsköldsvik.

Detta gör mig bara än mer övertygad om att det är småföretagande och entreprenörskap som är Norrlands framtid. Vi måste klara att skapa nya jobb när de gamla försvinner.

Idag uppmärksammar ÖA mitt och Centerpartiets förslag om att ändra på kommunens interna lokalprissättning. Artikeln finns att läsa här.

Det är svårt att bli intervjuad. Ofta känner man ”har jag sagt det där?”. Så icke denna gång. En mycket saklig och bra artikel.

Jag lägger idag en motion till kommunfullmäktige för Centerpartiets räkning. Ämnet är något så osexigt som Örnsköldsviks kommuns interna prissättning på lokaler.

Trots gäsp-faktorn på ämnet törs jag säga att detta är ett förslag som långsiktigt och hållbart skulle förändra förutsättningarna till samhällsservice på Örnsköldsviks landsbygd, till det bättre.

Motionen finns att läsa i sin helhet här och syftar till att rätta till ett missförhållande, som slår hårt mot Örnsköldsviks landsbygd. Idag debiterar Tekniska kontoret resten av kommunen hyror som bygger på faktisk självkostnad. Man betalar helt enkelt så att Tekniskas kostnader täcks. Detta får till exempel till följd att Barn- och utbildningsförvaltningen betalar 790 kronor per kvadratmeter och år för Björnaskolan men bara 453 kronor för samma yta för Nolaskolan i centrala Örnsköldsvik. Detta trots att en marknadsmässig hyra hade varit betydligt högre i downtown Örnsköldsvik än 4 mil inåt landet.

Detta är ett klockrent exempel på felaktig ekonomisk styrning, som i värsta fall leder till att man gör fel saker på fel plats. Det förstår ju en bäbis att det är vettigare att effektivisera lokalanvändningen i staden, där lokaler kan säljas eller hyras ut externt, än i Hemling. Kommunens internprissättning erkänner dock inte detta samband. Det slår hårt mot landsbygden, och måste förändras.

Det tål att sägas igen: Inget beslut Örnsköldsviks kommun skulle kunna ta kan så här enkelt och rättvist förändra spelreglerna för samhällsservicen på landsbygden. Det handlar inte om särlösningar, bidrag eller subventioner. Det handlar bara om att göra rättvisa, verklighetsförankrade bedömningar och kalkyler. Gör vi det, blir landsbygden vinnare.