Emil Källström i Sund

En nyhet som jag upplever har kommit lite i skymundan är att staten genom Kammarkollegiet bollat tillbaka regionfrågan till de fyra nordliga länen, mer eller mindre med uppmaningen ”kom överens!” Man vill ha nya svar i vår.

Detta är ju ett läge vi inte får missa. Nu har vi chansen till ett omtag i frågan, och det vore väl faen om vi inte skulle ta den. Min insats blir att skriva en debattartikel som nu förhoppningsvis publiceras i några medier i Västernorrland. Det är här nyckeln till regionerna finns. Ett utdrag:

Många var vi nog som blev överraskade över länets styrande politikers hantering av regionfrågan. Länet skulle delas mellan en Region Norra Sverige och en Region Mittsverige. Över en natt var man beredd att överge en struktur som funnits och fungerat i över 350 år, vårt län Västernorrland.

De fyra nordliga länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, har liknande utmaningar och samma potential. Vi hemsöks alla av långa avstånd, en minskande befolkning, revirtänkande och jantelag. Vi bär alla på kraften av hårt arbete, rikedomen av sällan skådade resurser och en livskvalité omvärlden bara kan drömma om. Kring dessa gemensamma förutsättningar tror jag vi kan bygga en stark Region Norra Sverige.

Enas vi i Västernorrland, hoppas och tror jag att Jämtland följer efter. Loppet är inte kört. Vi har ännu chansen att ena oss och själva ta oss rätten att tillsammans forma Norrlands framtid.

Läs hela artikeln här.

Det är som jag sagt tidigare: värderingen av Sekab är en rysare. Och för varje dag som går fram emot marsmötet i kommunfullmäktige blir den allt rysligare.

De kurser jag läser på min utbildning är väldigt bra tajmade med den ekonomiska verkligheten i Örnsköldsviks kommun. När kommunen i höstas betalade totalt 280 miljoner för en hamn under brinnande finanskris handlade en av kurserna om nuvärdesberäkningar, och det visade sig att Örnsköldsviks kommun inte hade så bra koll på skillnaden mellan nuvärde och nettonuvärde (fråga inte).

På tisdag har jag tenta i kursen inledande redovisning. Där får vi läsa om hur försiktighetsprincipen ska råda, och att man hellre ska värdera tillgångar för lågt än för högt.

Det är i Örnsköldsvik konsekvenserna kommer slå, vid en rejäl nerskrivning av värdet. Skellefteå har sitt kraftbolag med pengar i multum, Umeå är dubbelt så stora som oss men har en ägarandel på mindre än en fjärdedel av vår. Risken är uppenbar att nedskrivningen lägger sig på sista raden för att finansieras av skattehöjningar eller neddragningar. Då kommer helt plötsligt talet om att ”Sekab inte kostat en krona” klinga tomt. Detta i värsta tänkbara läge med tanke på konjunktur, skatteintäkter och arbetslöshet.

Min vän Stefan Lundkvist bloggar om Kramforssossarnas tokerier. Denna gång om det faktum att de ledande sossarna passade på att ge sig själva rejäla lönehöjningar, för att en månad senare införa inköpsstopp för resten av året.

Jag säger inte att summorna är likvärdiga och att avstå från arvodeshöjningarna skulle lösa de ekonomiska problemen. Men det är principen. Först spä på utgifter genom att ge sig själva bättre betalt, därefter dra i handbromsen för skolor och andra sidoprojekt…

Det är som att de aktivt jobbar för att spä på politikerföraktet?

När jag som osnuten artonåring blev ersättare i Kultur- och fritidsnämnden innebar det att jag var tvungen att söka ledigt var fjärde onsdag för den månatliga sammanträdet. Jag missade ungefär 2 lektioner per tillfälle. Detta var för några av mina gymnasielärare helt oacceptabelt.

Att jag kanske till och med skulle lära mig mer som kommunens yngsta förtroendevalda än på ännu en mattelektion fanns inte i sinnevärlden. Jag struntade i vad de sa, gick på mina möten och lärde mig mer än vad 12 års skolgång lyckades göra.

Många andra tvingas dock välja dock bort sitt ideella engagemang, politiskt eller i andra organisationer, för att de inte kan kombinera det med skolan.

Nu lanserar min favoritorganisation Vi Unga en kampanj för att lyfta just dessa frågor. Den består av ett utskick till landets alla ordföranden i Sveriges kommuners utbildnings-/skolnämnder och ett brev till lärare med engagerade Vi Ungaiter i sina klasser; ”Grattis, du har en engagerad elev”

Genom ideellt engagemang lär man sig att tala inför folk, leda ett möte, påverka sin värld och hur samhället fungerar. Det är illa när vissa skolor motarbetar denna lärandeprocess.

Uppdatering: Kolla in vad förbundsordförande Kappelmark skriver om kampanjen.

Sitter i Sundsvall på en ytterst oskön träbänk och väntar på att nattåget ska gå. Det gör det om en och en halv timme.

Jag vill ha Botniabanan. Nu.

Talade med den gamle ÖA-journalisten Sven Lindblom på faderskapets 50-årsmottagning i fredags. Han snickrar nu på en bok om Botniabanan, som släpps samtidigt som järnvägen invigs. Vi talade om hur de ursprungliga planerna talade om ett färdigställande år 2006/2007.

De som bär den största skulden till att denna plan sprack så markant, och att min rumpa håller på att göra detsamma, är ett gäng fågelkramare i Umeå som på fullaste allvar försökte stoppa ett järnvägsbygge av miljöskäl. Att de helt på egen hand orsakat massiva ytterligare koldioxidutsläpp till följd av förseningen kom liksom på köpet.

Residensstaden lever upp till sin gamla paroll. På vissa områden. Som första kommun i länet har man i alla fall fattat att det finns ett fenomen som heter bloggar, och att man har politiskt engagerade som använder sig av detta fenomen för att kommunicera sina tankar, åsikter och budskap.

Inte nog med det. Härnösands kommun fattar även att detta är något bra, och har därför tagit fram en egen variant av Centerbloggar.se, en sajt där man radar upp Härnösands politiska bloggar. Verkar vara lite väl misstänkt bra tajming att man drar igång detta just när kommunalrådet Jonny Lundin just fått rulle på bloggandet…

Spana in.

…så fort det är praktiskt möjligt, satsa krutet på en gemensam flygplats centralt i länet. Ingen vill åka från Gideå längre.

Pappa Anders firar sitt inträde bland gubbarna i dagarna tre. Idag är det mottagning i FV-lokalen på Varvsberget, och på söndag mottagning på Källströmsgården för de som inte kan idag. Han har också kommenderat fram en hyllningsartikel på allehanda.se, verkar det som. (skämt och ironi)

Jag är självklart på hemmaplan för att se till att farsgubben sköter sig bland alla gäster från när och fjärran. Dagen till ära tänkte jag publicera pappas första och enda bidrag till denna blogg, en kommentar han skrev för några veckor sedan på temat Norrlands framtid:

Lyssnade för en tid sedan på ett radioprogram om Sverige efter 1809 års krig. Då beskrevs det som att de svenska trupperna lämnat Sverige(!) för strider i Norrland. Det är bara två hundra år sedan och det är inte konstigt att det norrländska självkänslan aldrig kunnat slå ro. Kolonialsynen på denna landsdel har varit hur tydlig som helst under merparten av tiden.
Jag tror att det krävs en mängd olika åtgärder för att vända utvecklingen. En norrlandsregion skulle på allvar kunna jämföras/konkurrera med övriga landsdelar/regioner. Vi skulle få ett instrument för samordning, struktur och idéer kring en mera federal beskattning. Landskapen skulle kunna återerövra rollen som kultur, värde och historiebärare. Och sammantaget skulle vi kunna skapa känslan av att börja bygga något nytt. Norrland har mer framtid än vi någonsin kunnat ana. Det är dags för samhällsbyggare och framtidsoptimister att kliva fram. Jag tror faktiskt att de finns – även i Medelpad och Jämtland!

Kom förbi idag eller på söndag på en tårtbit, ett glas gott eller en tallrik catering!

Läs för guds skulle Anders Rönmarks ledare om regionfrågan idag.

Nej, det bästa vore istället om de Socialdemokratiskt styrda landstingsstyrelserna i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten stämde träff med det Socialdemokratiska styret i Jämtlands läns landsting, bjöd in de Socialdemokratiska kommunalråden i Ånge och Sundsvall och sedan stängde in sig i ett konferensrum och inte kom ut förrän riktlinjerna för en norrländsk regionkommun, inte två, var klara.

Här sätter han fingret på en viktig sak, som jag själv varit inne på några gånger; vilket stort misslyckande regionfrågan är för Socialdemokraterna. Att man inte ens kan komma överens i Västernorrland, trots att länet och alla kommuner utom en styrs av vänstersidan är ju högst anmärkningsvärt, och ett underbetyg till dagens västernorrländska politiska ledarskap.

Kraften finns i Norrland, och vår landsända har såna otroliga möjligheter. Men vi kommer aldrig nå vår fulla potential om kraft och engagemang läggs på att gnabbas med varandra, snarare än att gemensamt utmana andra regioner i Sverige och Europa.

Inget är som väntans tider sägs det, men detta kunde man gott vara utan.

Värderingen av Sekab är en rysare. Under gårdagens kommunstyrelsemöte skulle beslut om bokslutet tas, men det gjordes inte eftersom revisorerna inte lurat klart kring Sekabs värdering. Jag skulle bli mycket överraskad om man kom fram till något annat än att skriva ner värdet med x antal miljoner. Pengar som i värsta fall (beroende på antalet miljoner) syns på sista raden i kommunens bokslut och kommer behövas jobbas ihop, med hjälp av neddragningar och/eller skattehöjningar. Otrevligt oavsett vilken väg det blir.

Dan skriver om gårdagens möte och värderingen här.

Sen är det ju värt att kommentera att Skellefteå Krafts styrelse fått kicken på grund av Sekabaffärerna. Intressant. Det måste ju rimligen ha haft någon utlösande faktor. Kan en kraftig förestående nedskrivning av Sekabs värde vara denna faktor?

Att styrelsen får gå är ju att erkänna att något gått väldigt, väldigt fel. Det är inte riktigt den bilden som förmedlas av våra styrande här i Örnsköldsvik…