Emil Källström i Sund

Igår skrev jag ett brev till Leif Lindholm om de olika budgetalternativen. Han svarade snabbare än en Sputnik. Läs mina frågor här och Leifs svar här.

Givetvis väcker svaren nya frågor.

Leif vill inte prioritera Örnsköldsviks föreningsliv. När, om inte nu med en rekordlång högkonjunktur i ryggen och med en av Örnsköldsviks mest inflytelserika politiker, du själv, i Kultur- och fritidsnämnden kan föreningslivet förvänta sig de förstärkningar de behöver och i allra högsta grad förtjänar?

Leif, det vi var överens om i nämnden över blockgränserna var att försöka få loss pengar för att göra en ordentlig satsning på barn och ungdom. Ni i majoriteten såg 10 nya kommunala tjänster som lösningen. Vi i Alliansen vill att ungdomsverksamhet ska skötas av de som gör det bäst – ungdomsföreningar som Vi Unga, Unga Örnar eller UNF. Dessutom lägger Alliansen 3 miljoner på en ungdomssatsning för att öka samverkan mellan Kultur- och fritidsnämnden, Humanistiska nämnden och Barn- och utbildningsnämnden. Formerna för detta är upp till de tre nämnderna att föreslå. Någon form av fritidsgårdsverksamhet tillsammans med föreningslivet hade väl varit en jättebra lösning för detta.

Leif, om du tycker så illa om den förstärkning till kommunkassan som den nya fastighetsavgiften innebär, varför föreslår du då inte en sänkning av kommunalskatten på motsvarande belopp?

Leif, du glömde att svara på frågan om heltider. Varför är de nyinrättade tjänsterna på Äldrecentrum på 80 %, när ni samtidigt talar om ”rätt till heltid”? En enkel lösning är ju att anta Alliansens budgetförslag – vi satsar ju 5 miljoner för ändamålet…
En annan grej du missade är att förklara vad som gömmer sig bakom de ”Generella åtgärderna” som ska spara kommunen 4 miljoner?

Igår skrev ÖA om att alla inom äldreomsorgen i Nätra ska få chans att arbeta heltid. Vid första anblick kan man ju tro att detta var en positiv nyhet. Så var dock inte fallet. De anställda vill inte jobba mer, uppenbarligen eftersom det skulle innebära mer helgarbete.

Artikeln hittar du här – nedan en godbit:

”Folk här mår väldigt dåligt. Jag vet redan om fem stycken som fått lov att gå hem sjuka med anledning av det här förslaget”

Ska försöka mig på att inte göra några billiga poänger på hur synen på sjukdom ser ut på äldreomsorgen.

Jag tycker att de som arbetar i omsorgen ska bestämma själva över hur mycket och när de arbetar. Hade de anställda varit sina egna chefer som företagare eller i personalkooperativ hade de inte behövt föra diskussion om tider och villkor via ÖA.

Låt de anställda ta över verksamheten!! (om de vill)

Så blev det till slut offentligt hur djup skiten är som Folkets Park sitter i. Generationer av Örnsköldsviks borgerliga politiker och –väljare har idag möjlighet att yttra orden:

Vad var det jag sa?

Våra lokala sossars politiska nepotism (svågerpolitik, att gynna sina släktingar) har inte haft några gränser när det gällt Folket Park.

Hade det stått en bygdegård i samma situation där uppe på berget hade den inte fått en spänn mer än bidragsnorm.

Över 120 miljoner kommer kalaset totalt kosta – en fest som slutar med att kommunen står som stolt köpare till en rätt sliten, felplacerad konferensanläggning vi redan betalat. Bra jobbat, arbetarrörelsen!

Men lite synd är det om Marie Norberg. Detta är naturligtvis inte hennes fel.

Dans kommentarer i tidningen finns här.

Igår släpptes de två budgetförslagen för Örnsköldsviks kommun 2009. Här och här kan du läsa om Alliansens förslag, här skriver ÖA om sossemajoritetens förslag.

Budgetarbete är ju sällan eller aldrig något som skapar något större engagemang utanför stadshusets korridorer. För att försöka ändra på det tänkte jag locka ut den ende övikssossen som bloggar, Leif Lindholm, på banan. Leif är inte bara bloggare, han är även Arbetarekommunens (alla Örnsköldsviks sossar) ordförande och liksom jag med i Kultur- och fritidsnämnden och har därmed en del att säga till om.

Nedan ett öppet brev till Leif Lindholm. Jag vet inte om Mr. Leif läser min blogg, därför kommer det även mejlas till honom.

Hej Leif!

När kommer ni att gå från ord till handling när det gäller heltider i kommunen – främst inom omsorgen? Varför utrustade ni nya Äldrecentrum med 80 %-tjänster? Alliansen hade satsat 5 miljoner på detta för 2009 för övrigt…

I ert budgetförslag ser jag en post som kallas ”Generella åtgärder” och verkar innebära en besparing på 4 miljoner. Vad innebär det?

Svara gärna på din egen blogg, eller direkt på mejlen så lägger jag upp dina svar på http://emil.centerpartiet.nu.

Emil

Idag har Alliansens skuggbudget presenterats. Den är riktigt vass, på flera sätt. Läs gärna hela pressmeddelandet här.

• Den tydliggör att ett bättre arbete med konkurrensutsättning innebär mer pang för pengarna. Att verksamheter utförs av den som gör det bäst och billigast innebär att vi får pengar över till annat.
• Minst nio miljoner bedöms tillskottet av den nya kommunala fastighetsavgiften bli – pengar som kan användas till föreningsliv och ungdomssatsningar.
• Vilket det också görs. FEM MILLAR räknar vi upp föreningsbidragen med. Inte dåliga pengar. Inte mer än rätt med tanke på hur styvmoderligt föreningslivet behandlats på senare tid.
• Tre miljoner läggs på en ungdomssatsning som även innebär ett bättre samarbete mellan de tre nämnder som har med unga att göra – Kultur- och fritidsnämden, Barn- och utbildningsnämnden och Humanistiska nämnden.

Enda smolket i glädjebägaren är naturligtvis att våra föreslagna satsningar inte kommer att se dagens ljus på den här sidan maktskiftet.

De till vänster nöjer sig med att ge 1,5 miljoner till Kultur- och fritidsnämnden. Det kommer inte räcka åt föreningsliv och ungdomssatsning. Not on long ways.

Du som är medlem i en förening, av någon sort. Se till att vi byter majoritet 2010.

Igår var det dags för månadens fullmäktigemöte. Jag brukar ju liveblogga från dylika tillställningar, men igår ville inte mitt bloggverktyg fungera. Till mångas saknad antagligen. Kanske. Möjligen.

Den stora frågan ur mitt perspektiv var den revision av kommunens mål för mandatperioden 2007-2010 som skulle klubbas. Miljömålen var helt enkelt kassa. I förslaget stod att koldioxidutsläppen skulle minskas med 2 % årligen till 2010. Näsvis som man är ställde jag några frågor:

För vilka gäller våra mål? Alla som verkar inom kommunens gränser eller hela den kommunala organisationen?

Hur har dessa mål kopplats mot de diskussioner och förhandlingar som skett och sker på EU- och nationell nivå?

Hur tänker man kring de andra växthusgaserna än koldioxid?

Varför är kommunens betygssystem konstruerat så att vi får godkänt om vi ökar utsläppen med 1 % årligen?

Oväntat nog hade ingen något bra svar – ”öhh, kan vi inte bara klubba igenom detta så ser vi över det i höst?”.

Men den gubben gick inte, jag yrkade på återremiss som till min förvåning faktiskt gick igenom. Nu ska målen skärpas och tydliggöras. Fullföljs detta kan gårdagens yrkande mycket väl vara det viktigaste jag gjort som politiskt engagerad. Hittills iaf.

Behandlingen av denna fråga visar hur otroligt mycket som finns kvar att göra på miljöområdet. Det är inte bara vårt samhälle som måste ställas om, det är vårt sätt att tänka.

Ingen hade vågat lägga förslag till ekonomiska eller organisatoriska mål som var så här dåligt underbyggda. Men när det gäller nåt så flummigt som miljö är det helt ok.

..har det varit i några dagar men nu verkar det fungera.. Sweet.

Ännu en månad har gått, det vet man när handlingarna dimper ner till Kultur- och fritidsnämndens månatliga sammanträde.

Regeringens förslag till reformerat strandskydd är ute på remiss och vi skulle yttra oss. Sossarna tyckte på sossars vis att ingenting ska förändras utan det är helt i sin ordning att det är helförbjudet (eller i alla fall väldigt, väldigt, väldigt svårt) att bygga sjönära i Björna, Sidensjö eller för den delen på Genesön. De jobbar alltså aktivt för att slippa få makten över kommunens stränder, och lika aktivt emot att attraktivt boende tillskapas på landsbygden.

Det kunde inte den framstegsvänliga Alliansen acceptera. Med några snabba penndrag förvandlades det neggiga yttrandet till ett positivt sådant. Sen åkte vi på pisk i när vi röstade om saken.

Konkurrensutsättning, att verksamheter utförs av den som gör det bäst och billigast, är ju en annan hjärtefråga. Igår var det dags att peka ut verksamheter lämpliga att pröva. Vi förde fram kommunens kultur- och fritidsgårdar, bokning av lokaler och anläggningar och driften av Skyttis som lämpliga objekt. Majoriteten förde fram inget. De vann.

I Göteborg arrangeras i höst en konferens för Kultur- och fritidschefer. Vi tyckte att det vore en bra idé att skicka just Kultur- och fritidschefen men att politikerna gott kan stanna hemma och inte glassa runt på skattebetalarnas bekostnad*, som omväxling. Det tyckte inte majoriteten. Två representanter skulle det vara minsann.

Sen hände något. Kutym är att majoritet och opposition får en plats var på resor och konferenser. Men inte idag. Två sossar skulle det vara, och i kraft av sin lika egna som ödmjuka majoritet blev också beslutet så. Hälsa Götet, Leif och Kaisa!

Det här kan mycket väl vara den sista rapporten någonsin från Kulur- och fritidsnämnden från min sida. Stor saknad. Seriöst.

*I mitten av juni ska yours truly göra just det. Äänekoski, here i come!

Ikväll var jag åhörare på en paneldebatt om integration i Folkpartiets regi, med mor min som duktig samtalsledare. Det var jag rätt ensam om. Publiken lyckades med nöd och näppe vara fler än paneldebattörerna. Totalt var det väl ungefär 15 själar uppe på församlingshemmet, inklusive ÖAs två man starka journalistuppbåd.

”Välkommen till den politiska vardagslunken” sa jag till min kompis Caisa som tappert följde med. Men egentligen ska det ju inte behöva vara såhär. Hur svårt kan det vara att locka lite folk till en intressant debatt om ett angeläget ämne – egentligen? Partierna måste bli bättre på samverkan och rätt marknadsföring. Små annonser i ÖA och T7 duger inte längre.

En av kvällens behållningar var att jag äntligen fick ett ansikte på Torbjörn Westman, som förstört mången frukost med sina många insändare i ÖA om ditt och datt. Han visade sig vara en trevlig prick. Men han kunde inte på ett bra sätt förklara logiken i att vara för invandring och att invandrare snabbt kommer i arbete men mot arbetskraftsinvandring. Kändes bra. För den logiken finns ju helt enkelt inte.

Ovanstående är ett bestående intryck från helgen som spenderades på LSUs Global Youth Conference on Climate Change. En späckad, proffsigt genomförd helg fylld av intressanta talare, sköna människor och nya bekantskaper från hela världen.

Denna bloggpost är även en rapport till Vi Ungas förbundsstyrelse.

För vad ska vi egentligen göra? Förutom att cykla, vrida ner värmen och ta tåget? Den frågan var tyvärr fortfarande obesvarad när jag satt och skämdes på planet hem.

Två grejer att jobba vidare på för Vi Unga tar jag med mig från helgen:

Hade ett långt och givande snack med Yasri Khan från PeaceQuest. Yasri är även engagerad i Sveriges Unga Muslimer, som arrangerar Forix, förortsriksdagen. 2009 arrangaras Forix i Göteborg. Vi Unga bör vara på plats.

Under söndagen deltog jag bland annat i en diskussion initierad av LSUs Heidi Huusko angående FNs International Youth Day den 12/8. Temat för i år är just klimatförändringarna. Eftersom Vi Unga dels har en förbundsordförande med känningar i FN och dessutom arrangerar vårt riksläger och förbundsstämma veckan innan vore det väl en kul grej att göra något på detta.

Planen för helgen var att glida omkring i kulisserna och lyssna och lära. Träffa lite kul folk och så. Inte synas eller höras onödigt mycket, det fanns det andra som skötte så bra. Det gick bra ända fram till konferensens absolut sista moment.

Hur det hände är en lång historia, men summan av kardemumman blev i alla fall att Förbundet Vi Ungas representant, er ödmjuke tjänare, fick avsluta konferensen med att dra upp riktlinjer för det fortsatta arbetet och den fortsatta kommunikationen, som kommer att ske i form av en wiki som du hittar via konferensbloggen. Huruvida den kommer falla i glömska eller förändra världen får väl framtiden utvisa..