Ovanstående är, typ, en rubrik i dagens ÖA, i en artikel som handlar om Centerpartiets nomineringsprocess till riksdagslistan. Rubriken syftar på att det lottades mellan mig och Kjell Bergkvist i Sundsvall om riksdagslistans tredjeplats, när nomineringskommittén skulle fastställa sitt förslag.

Den slutgiltiga listan kommer att spikas i Härnösand den 20 februari. Den som lever får se.

Det är kul att de lokala och regionala medierna försöker följa partiernas nomineringsprocesser. Det är ofta ganska spännande tillställningar. Det hade varit bra för det politiska intresset om man försökte lyfta fram även politikens mer spännande element, och inte bara trista kommunfullmäktigemöten.

Sitter för närvarande i ett bonnakök utanför Valdemarsvik i Östergötland. Vi Ungas förbundsstyrelse har möte i dagarna tre, ett möte som nu blir lite kortare än planerat tack vare SJs oförmåga att sköta sin kärnverksamhet – att se till att tågen kommer fram i tid.

Anders Rönmark har gjort ett bra jobb med Allehanda Medias liberala ledarsida. Förutom hans egna ofta intressanta, ibland briljanta texter, har han enrollerat bland andra Hanna Wagenius och Johan Ingerö som komplement.

Den senare skriver idag om skatter, och pekar på det fullständigt riktiga men i vissa kretsar kontroversiella faktumet att högre skatt inte alltid innebär mer skatteintäkter.

I höstas hade vi i kommunfullmäktige en relaterad diskussion. Under diskussionen om den skattehöjning som socialdemokraterna föreslog (men sedan drog tillbaka eftersom Alliansregeringen tillsköt mer pengar än skattehöjningen hade gett), försökte jag argumentera för att det kanske inte var det smartaste att höja skatten för att slippa effektivisera i kommunen. Egentligen – vart gjorde de 24 miljoner det handlade om bäst nytta? I Örnsköldsviksbornas plånböcker eller i kommunens kassakistor? Responsen från röda laget var dock oförstående – ”att betala skatt är ju något fint”.

I vår del av världen är det vi-drar-väl-till-med-en-skattehöjning-det-är-ju-häftigt-att-betala-skatt-partierna som vinner val och bildar majoriteter. Hittills. Ska vi göra något åt detta krävs det några som med buller och bång visar på alternativ. Man kommer aldrig spöa sossarna i vilka som är mest sossiga. Det är först med ett värderingsskifte som liberaler på allvar kommer börja vinna val i Norrland.

Ett litet steg kan vara en skattedebatt i Örnsköldsviks kommunfullmäktige. Ett stort steg är att göra Ångermanlands liberala ledarsida rolig, intressant, vass och smart.

En ledarartikel från Johan Ingerö är precis vad Ångermanland behöver.

Civilkurage kallas det, vad Margit Sunesson visar upp i dagens ÖA. Under åtta månaders hemtjänst har hon fått besök av 64 olika personer från hemtjänsten. Lycka till att lära dig namnen på dem..

Och glöm nu inte att skriva att flickorna som kommer hit gör ett jättebra jobb. Det är systemet det måste vara fel på.

Spot on, Margit.

Huvudproblemet i hemtjänsten, liksom så många andra delar av den välfärd som erbjuds i Örnsköldsvik och stora delar av Norrland, är bristen på valfrihet. De problem som hemtjänstchefen framhåller, personalomsättning och nya rutiner, är sekundära. Bara en monopolist skulle låta sådant gå ut över ”kunderna”, omsorgstagarna.

Det är inget annat än tragiskt att det enda Margit kan göra åt sin situation, är att slå larm på nyhetsplats i tidningen. Hon måste ju ha hemtjänst, och kommunens dito är det enda alternativet. På en fungerande marknad hade hon utövat sin konsumentmakt till en aktör som planerade bättre och/eller var bättre på att behålla sin personal.

Detta är vad som händer när man sätter systemen före individen. Detta är något av en socialdemokratisk paradgren, och är ett skäl så gott som något att rösta bort dem i september.

Mötet idag inleddes med prisutdelning av MiljÖrnen – Örnsköldsviks kommun och Tidningen 7s miljöpris. Därefter tog ett gäng från kultur och fritidskontoret vid för att presentera Ungdomsdialogen. Presentationen var pimpad med hjälp av några gymnasieelever som tagits ”som gisslan”.

När detta projekt lanserades bloggade jag ganska kritiskt. Trots en trivsam och stundtals ganska rolig presentation måste jag säga att jag vidhåller min skepticism.

Några kärnbegrepp jag plitade ner från presentationen är open space som ska genomföras, arbetsgrupper som ska bildas, referensgrupper som tillsatts, en ny arena för påverkan benämnd Gateway, länssamverkan mellan kommuner, en webb-portal som ska byggas upp och sedan spridas genom marknadsföring. Lyssnande politiker efterfrågas.

Det ovanstående har gemensamt är att det kostar pengar. Det är en massa tjänstemän som ska avlönas, papper som ska vändas och kaffekoppar som ska drickas. Inget fel i detta, men det är hela tiden kommunen som ska göra det. Det är hela tiden på vuxenvärldens villkor.

Detta faktum är också den främsta anledningen till att jag tror att detta, liksom tidigare försök med ungdomsfullmäktigen och annat, kommer att fungera dåligt.

Istället för det man planerar bör man göra det jag, Centerpartiet och Alliansen tjatat om i åratal. Skapa bättre möjligheter för ungdomars engagemang på egna villkor. Detta främst genom bättre föreningsbidrag. Men så länge de som bestämmer på kommunen hellre själva vill bestämma hur de unga ska engagera sig, kommer man aldrig att prioritera föreningsbidragen före kommunens egna strukturer.

Det är synd, och det går ut över Örnsköldsviks unga.

Goda intentioner får inte rättfärdiga dåliga lösningar. Det är inte lätt för oppositionspolitiker att ifrågasätta satsningar som Ungdomsdialogen, Regnbågsveckan eller julklappsjobben. Men det måste göras.

Idag träffas Örnsköldsviks kommunfullmäktige för vad som verkar bli ett kort möte. På den ganska tunna dagordningen finns bland annat Alliansens motion om 100 lärlingsplatser för unga i kommunen.

- – -

En besvikelse idag är att det inte verkar bli någon allmän uppslutning kring Haiti. Centerpartiet hade lagt förslag om att alla ledamöter skulle avstå sitt arvode (observera att vi snackar arvodet, inte reseersättning eller ersättning för utebliven arbetsinkomst) och skänka till de behövande. Alla partier var dock inte lika heta på detta. Ibland räcker inte solidariteten särskilt långt.

Uppdatering: Även om det inte blev så bra som det skulle kunnat, blir det i alla fall en insamling. Alla centerledamöter ställde upp med 300 kronor var. Alltid något.

Tänk dig ett system där varje arbetslös själv fick välja vilken hon eller han helst skulle ha som arbetsförmedlare. Det kan till exempel vara en arbetsförmedlare som specialiserat sig på långtidsarbetslösa, på nyutexaminerade studenter eller på numera överflödiga bilbyggare.

Arbetsförmedlaren hade bara ett sätt att tjäna pengar. Genom att fixa jobb. I samma stund som han eller hon förmedlade ett jobb, fick arbetsförmedlaren hälften av den ”jobbpeng” som var knuten till den tidigare arbetslöse. Om denne fortfarande hade jobb ett år senare, utbetalades resten av pengarna.

Det är så smart att man bara vill gråta. Och förslaget, det kommer från Centerpartiet.

I min text ”Norrlands framtid och utveckling” går det att läsa följande:

Gör Norrland sverigebäst på integration. I Norrland behöver vi bli fler. Vi behöver fler unga, duktiga, handlingskraftiga människor som vill och vågar satsa. Detta är händelsevis en bra beskrivning på en genomsnittlig invandrare till Sverige. Möjliggör för invandrare att bosätta sig i mindre orter och byar genom att erbjuda svenska för invandrare, utbildning, praktik och stöd för företagande på fler ställen än i centralorterna.

Självklart blir man glad när detta stegvis blir verklighet (läs här, och här). Möjlighet för invandrare att bosätta sig i Mellansel, Husum och Bjästa, utan att behöva kuska in till stan varje dag för att läsa SFI. Det är helt enkelt klockrent.

Det är en speciell känsla, när ens teorier och åsikter visar sig stämma. =)

Idag sved det lite extra i hjärtat när jag gled in på allehanda.se. Källan till denna känsla var inte bara sorgen över offren i Haiti, utan även den illavarslande rubriken ”Det blåser rödgrönt i Norrland”.

Nära sju av tio norrlänningar skulle välja vänstern, sossarna eller miljöpartiet om det vore val idag, enligt SCB.

På ett plan övergår detta mitt förstånd. Hur kan så många undgå att se de långsiktiga, destruktiva trender som en alltför dominerande socialdemokrati lyckats cementera? Varför fortsätter man rösta fram makthavare som så tydligt saknar både visioner som förtroende för de norrlänningar de företräder?

Väljarna har dock alltid rätt, får man anta. Mot den bakgrund jag tecknar i föregående stycke, kanske frågan måste omformuleras: Hur i hela friden lyckas inte Centerpartiet och Alliansen utnyttja det faktum att motståndet är så svagt?

Jag kan dissa sossar hur mycket jag vill, men faktum kvarstår: De lockar nära åtta gånger så många väljare i Norrland som mitt Centerparti.

Detta 10-talets första år tänker i alla fall jag dra mitt strå till stacken. Jag tänker fortsätta prata om Norrlands framtidsfrågor, och öka intensiteten en hel del. Det är helt enkelt oansvarigt att låta valrörelsen handla om något annat än hur Norrland blir Sveriges och Europas unga och företagsamma region.

Lyckas Centerpartiet nå ut med ett sådant budskap, vrider vi vänsterns viktigaste vapen ur händerna på dem; problemformuleringsprivilegiet. Vi måste visa att vi inte köper deras verklighetsbeskrivning. Visa att det finns aspirerande ledare som tror på Norrlands möjligheter, och som är beredda att skapa förutsättningar för dem.

Det vore väl fanken om det inte snyggade till siffrorna lite.

2009 avslutades med att vi i Alliansen på kommunfullmäktiges decembermöte genom en minoritetsåterremiss skickade tillbaka sossarnas förslag om temporära ungdomsjobb för omarbetning.

Inför det mötet skrev jag en debattartikel, som går att läsa här.

Återremissen krävde svar på följande frågor:

  • Hur säkras långsiktigheten i en satsning mot ungdomsarbetslösheten?
  • Vilka andra aktörer kan involveras i en sådan satsning?
  • Hur kan kommunen ta ett samlat grepp om arbetet mot ungdomsarbetslösheten, kopplat mot Alliansens förslag om lärlingsplatser samt om att prioritera att anställa yngre, till följd av de sänkta arbetsgivaravgifterna?

Nu har svaret kommit, inför dagens möte med kommunstyrelsens arbetsutskott. Tro’t eller ej, men kommunpamparna prioriterade ostörd julledighet före genomarbetade förslag till beslut. Svaren uteblir och förslaget läggs fram igen, i oförändrat skick.

Men tro inte att de gör det så enkelt för sig, att de bara helt sonika struntar i att svara. Nejdå. Personalspecialist Gösta Lindström och Personaldirektör Bengt Westin har författat ett ”svar” på knappt fyra A4 där man pratar om andra, i sammanhanget irrelevanta, saker. Att de orkar.

Det vore ju liksom ärligare att bara säga ”vi skiter i dina synpunkter och kör på precis som vi tänkt”. Effektivare, och billigare för skattebetalarna.

Kristina Karlström som representerade Centerpartiet idag yrkade avslag på sossarnas förslag. Det gjorde hon rätt i.

Nästa sida »